hobbyaggan.blogg.se

Mina hobbies och lite annat jag sysslar med

Höstfärger

Publicerad 2020-09-30 18:28:54 i Allmänt,

Otroligt vackra färger bjuder en stilla septemberdag på. Till och med i disigt väder är de sista dagarna i september otroliga......
12 grader varmt och absolut vindstilla på Älvpromenaden                                             
 Hittar några finfina svampar i det nedfallna bladverket                        
Vi går vidare och kommer till den branta backen upp för älvbrinken
Utsikt från Krylbobron nerströms 
Hittade ett träd med tickor, såg lite ut som en stege upp till toppen
Blev inte så bra, så det blir en bild till
Bara strax bredvid så fick vi en hisnande utsikt 
Alldeles stilla och träden speglar sig i vattnet
Bara sådana magiska vyer efter Dalälven
Så har vi gått vår runda och jag tar en bild från gångbron över älven
Måste bara stanna i Svartbro och ta ett foto på älven upp mot Krylbo 
och ner mot Karlbo
Hade bara varit hemma en liten stund, så lättade dimman och en strålande sol kom fram 
Så härliga färger i min lind
 
                    

Några kort har också blivit gjorda

Publicerad 2020-09-19 18:43:51 i Allmänt,

Till min äldsta dotter som fyllt år gjorde jag ett kort med Maja designs fina papper på ett rosa cardstock
Inuti med tema från Majas papper med kaffe och bakverk
och baksidan blev lite spillpapper
Så fyllde min väninna och då blev det ett kort i gröna toner på ett grönt cardstock och en ny dies med Grattis
inuti
 
 
 
 

Lasse i Gatan, alias Lars Gathenhielm och hans bror Christian

Publicerad 2020-09-19 16:57:00 i Allmänt,

Blev lite nyfiken på kaparen Lars Gathenhielm, efter att ha besökt hans gravkrypta i Onsala kyrka.
 
Han föddes den 30 november 1689 på gården "Gatan" i Onsala, strax utanför Kungsbacka i Halland. Han var son till skepparen Anders Börjesson Gathe och hans hustru Kerstin.
Hans far var välbärgad och ägde fartyg, repslageri och båtvarv.
         Lars var inskriven vid Göteborgs gymnasium,1706, men sedan vet man inget mer om hans studier och examina. 
När hans far dog 1710, var Lars i England, så man vet att han behärskade engelska väl.
Han reste hem till Sverige för att vara med vid faderns begravning.
Ett porträtt av Lars 
 
För att skydda den svenska sjöfarten från kapare och för att skada fienden, godkände
Karl XII:s regering 20 maj 1710 en svensk kaparverksamhet.
Vid tiden för faderns död hade just "Rådet" godkänt en begäran om att få "kaparbrev" blivit utfärdat. Det innebar att privata sjökaptener, köpmän och välbärgade storbönder med intresse i sjöfarten kunde slå sig samman och ansöka om att få "kungligt kaparbrev" för sina fartyg. Dessa gav dess ägare rätt, att för svenska staten räkning, kapa och erövra alla handelsfartyg som bedrev handel med fiendeländers hamnar. Neutrala länders skepp skulle släppas igenom. Men oftasr räckte det med att en del av lasten eller en del av besättningen kunde anses höra till fienden, för att fartyget skulle tas till svensk hamn och där slog en amiralitetsdomstol fast, att lasten var "erövrat byte".
Det stora nordiska kriget, som pågick gav många tillfällen att kapa  fiendeskepp.
Lars Gathe, också kallad Lasse i Gatan, tog genast och ansökte om att få ett "kaparbrev".
Så med en fullmakt från Karl XII, så övertalade han några kompanjoner att med honom utrusta ett kaparsfartyg, "Lilla Jägaren".
Senare köpte han tillsammans med sin bror och svågrar ett franskbyggd kaparfregatt "Le Triumphant". Nu bedrev Gathe en omfattande verksamhet med Göteborg som bas.
Han köpte också andelar i fler fartyg och han skaffade sig,1711. ytterligare fem fartyg.
1711 gifte sig Lars med Ingela Hammar, dotter till en skeppare.
Det nygifta paret bosatte sig i Göteborg, där de hade köpt ett hus.
Under åtta års kaparverksamhet köpte och utrustade han, tillika delägare, i över ett femtiotal fartyg och samt kapade fler än åttio stycken.  
Han anklagades vid ett par tillfällen för ren piratverksamhet, men beskyddades av kungen själv och dömdes aldrig.
Gathes styrka var dock som redare, affärsman och organisatör, medan de praktiska verksamheten sköttes av underlydanden.
Delägarna i Gathes företag investerade med kapital och fick mångdubbelt tillbaka när varorna från kaperiet såldes på auktion till grossisterna i staden. Så småningom startade Gathe egna butiker, där han sålde vin, specerier, hampa, sill, spannmål, tobak, sidentyg och annat. Detta retade upp stadens handelsmännen, som dock inte hade någon makt att stoppa honom.
 
Lars och hans bror Christian adlades den 29 december 1715, som tack för sina insatser inom den svenska sjöfarten. Vid adlandet lades faderns namn Gathe ihop med moderns flicknamn Hjelm, så blev ätten Gathenhielm introducerat på Riddarhuset, med det adliga ättenummret 1496.
Kungen pekar på de båda brödernas mod och krigskunskaper och lovar de "älskeliga" undersåtarna stora nådetecken, frihet och förmåner, dvs allt som hör en adlig person till.
Kungen tar upp Christians mod när han sedan 1693 reste till sjöss till England, Holland, Frankrike och runt i Medelhavet och både försvagade och sänkte fiendens skepp.
Kungen framhåller också Lars förtjänster till den svenska staten med många kapningar av fientliga skepp, och framför allt hans mod vid belägringen av Stralsund, då han försökte förse staden och de svenska trupperna med proviant.
Adelsbrevet har varit ute på många äventyr, men efter att ha varit försvunnit och hittats tillbaka igen år 1940, så är det nu en raritet i Göteborgs Stadsmuseums arkiv.
Adelsvapnet
 
I början av 1718 blev Lars Gathenhielm åtalad för utsmuggling av kopparplåtar. Han hade tillstånd att föra ut 2 500 plåtar till Holland, men han lastade in 5 000 till, vilket upptäcktes. Målet höll på till juni det året då Karl XII lade ner fallet. Kungen tyckte att kaperiverksamheten var för lönande för att stoppas.
Lars Gathemhielm var i full verksamhet, men hans hälsa var dålig, de sista åren av hans liv var han starkt invalidiserad och måste använda krycka. Vilket gjorde att han lämnade fartygsdäcket och ägnade sig mer åt redarverksamheten.
Lars Gathenhielm gick bort fredagen den 25 april 1718 i Göteborg, endast 28 år, och begravdes i Onsala kyrka i Halland.
 
Lars och hans hustru Ingela fick fem barn:
Kristina f. 1713, Anders f. 1714, Olaus f. 1715, Karl f. 1716 och Lars f. 1717.
Fyra av barnen dog vid mycket tidig ålder, endast Anders överlevde barnaåren. Studerade juridik i Lund och anställdes som " Sekreterare i Kongl. Cammarcollegio "
Han dog i Stockholm 1768, 54 år, och släkten dör ut.
 
Hustrun  Ingela, tog över kaperiverksamheten efter Lars död.
Det sättet hon styrde verksamheten på visade, att hon varit djupt involverad i kaperiföretaget långt tidigare.
Båda ligger begravda i Onsala kyrka. Sarkofagen i vit Carreramarmor med uthuggna verser i på både svenska och latin, och på locket ett liggande kors.
 
Brodern Christian f. oktober 1682 och dog 5 mars 1722 och är begravd i Tyska kyrkan. 
Han har sitt epitafium på den norra väggen i Onsala kyrka.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Onsala kyrka

Publicerad 2020-09-09 21:01:00 i Allmänt,

Innan jag äker från min dotter Marie nere på Onsalahalvön, åker jag alltid en tur till hamnen i Gottskär innan jag vänder bilen hemåt. Fotar lite......
Denna gången ville Marie följa med och även följa med mig till Onsala kyrka, som jag läst ska vara öppen, så man kan komma in i den.
Redan från 1500-talet finns det bevis på att en kyrka har funnits på denna plats.
Vid omfattande renoveringar och utbyggnad på 1690 till 1710 blev kyrkan helt förändrad.
Dagens kyrka.
Otroliga takmålningar och balkarna i taket är dekorerade.
Huvuddelen av målningarna är från 1700-talet. Men målningarna över koret tror man är gjord senare.
Altaruppsatsen är i karolinsk barockstil och från 1698 gjord av Marcus Jäger. Mittuppsatsen, Jesus på korset, är omramat av ett förgyllt bladverk.
Domsängeln, som hänger framför koret. Har en basun riktad mot församlingen och en bokrulle i handen. Denna ängel är en gåva till kyrkan 1693 av Michael Mårtenson på Lundens gård.
Predikstolen är kyrkans äldsta inventarium. Sitter på högra väggen, en kvarleva från den danska tiden enligt vaktmästaren. Själva predikstolen är tillverkad på 1500-talet innan Halland blev svenskt. Målningarna föreställer Kristi lidandes historia.
En bild till på den vackert ornamenterade predikstolen.
Ett minne från den äldre kyrkan finns i den dörr, som leder upp till predikstolstrappan och predikstolen. Den är sammansatt av två bänkdörrar. Så de visar att bänkarna i den gamla kyrkan hade dörrar med vackra sniderier.
Dopfunten från 1705, är gjord i trä och den har träsniderier och stilen är karolinsk barock. Står på en sexkantig träskulptur och sex kulformade fötter.
Till dopfunten hör en hög och klockformad baldakin som också är sexkantig.
Takmålningarna från 1700-talet. 
Ett av votivskeppen som hänger i kyrkan.
Det blev vanligt med tackgåvor till kyrkan på 1700- och 1800-talet. Hemkomna fartygsbesättningar med sin kapten i spetsen tågade in i kyrkan och fram till altaret där de lämnade ett tackoffer. Sedan satte de sig på de främre läktarna, på båda sidor om altaret, de så kallade kaptensläktarna. 
Det finns två votivskepp
På den södra väggen hänger ett epitafium, över en gammal Onsalafamilj, Schale. I mitten finns en målning av 14 personer kring ett kors med Kristusbild.
Dessa personer är begravda i ett mindre gravkapell ute på kyrkogården.
 
 Den första orgeln, blev skänkt till kyrkan av, enligt ett gammalt protokoll, "Ett orgelverk byggt 1709 i Oluf Knapes Hus, förährat af de förnämste skeppsredare och skeppare och en del skeppsfolk i socknen."
1918 fick kyrkan en ny orgel även denna gång var det en gåva från Knapegården.
1962 byggdes en ny orgel av Magnussons orgelbyggeri AB  i Göteborg med 1841 års orgelfasad.
Längst fram under koret finns en gravkammar, dörren som leder ner till gravkammaren  har  vackra sniderier  
nere i gravkammaren ligger kaparkaptenen Lars Gathenhielm, död 1718 endast 28 år, och hans hustru Ingela, död 1729, begravda i två stora marmorsarkofager av vit italiensk Carraramarmor. De skulpterade blocken, som är lock, är sannoligt ett italienskt arbete. Förutom krucifix finns även texter på både svenska och latin uthuggna.
 golvet är lagt i ett vackert mönster med tegel
ett fönster  
Uppe igen gick vi ut genom kyrkans södra vapenhus och där fanns det flera gravhällar över framlidna Onsalabor från 1600- och 1700-talet.
På väggen mittemot hängde en dåtida brandsläckare....undrar hur den var tänkt att fungera....
Gravkoret är byggt i två våningar, och en tillbyggd öster om koret. Undre delen är Gathehielms gravkammare och den övre delen är nu sakrestia. På taket sitter en tretungad örlogsflagga.
 
 

Dalslands kanal och Håverud

Publicerad 2020-09-06 13:32:00 i Allmänt,

Så från Åmål körde vi söder ut längs Vänern.
Dalslands kanal går melllen Vänern och Töcksfors, och det är en sträcka på 254 km, av dessa är12 km grävd kanal och resten ett naturligt sjösystem.
Tack vare den kraftfulla inlandsisen, som har lämnat efter sig ett otal sprickdalssjöar, så mycket som en fjärdedel av Dalsland är täckt av vatten. Detta gör det till Sveriges sjörikaste landskap.
 
Kanalen har 31 slussar och en nivåskillnad på 66 meter. Den började byggas 1865 och arbetet gick fortare än beräknat så kanalen var färdig redan 1866, men invigdes inte förrän den 19 september 1868.
 
Vi tog oss landvägen till Håverud, en akvedukt, med både landsvägsbro, tågtrafikbro och en byggd båtränna.
Märktes att det är en populär sevärdhet. Fast det var sent på sommaren så kom det många bilar och stannade och folk gick ut och spatserade runt vid slusstationen.
Vi började med att se den uppifrån landsvägsbron. Först nedströms....
sedan uppströms....
Efter en glass vid kiosken vid brofästet
fortsatte vi ner till själva slusstationen, där fanns restaurang, kafé, affärer som sålde dalslandsdelikatesser och souvenirbutiker. 
Vi tog en promenad längs kajen på slussen och den konstgjorda vattenrännan. 
Under de drygt 150 år kanalen har varit i bruk, har genom de 31 slussarna fördelade på 17 slusstationer, har båtar från hela världen passerat, galeaser, ångbåtar, fraktbåtar, bogserbåtar med timmermosor, passagerarbåtar, motor och segelbåtar och otaliga kanoter, allt detta stod på tavlan nere vid slusstationen.
Här i Håverud lyckades kanal- och järnvägsbyggaren Nils Ericson på ett mycket sensationellt sätt ta sig förbi den branta klippväggen genom att bygga en lång plåtränna sammanfogad med 33 000 nitar. En smått galen idé, men faktum är att mycket få av nitarna har behövts bytas ut.
Kändes lite läskigt att gå på plåtrännans kant och ha forsen långt nedanför oss.
Under turistsäsong släpper man tydligen på vattnet i forsen 5 min varje dag, men vi var lite sent ute både säsongsmässigt och tidsmässigt. Men mäktigt var det att gå där. 
Tror Marie var jättelycklig att vi var på väg tillbaka till fast mark.
Från det lilla röda huset längst bak, tog jag en bild på plåtrännan, som tar båtarna över forsen.
I förgrunden vägbrospannet, den gröna båtrännan och så järnvägsbron i bakgrunden.
 
Hittade lite fler prominenta besökare på bergsväggen.
En minnestavla över byggarna och konstruktörerna..
iallafall deras namnteckning.... Prins Carl 1868, verkas som han var invigningstalaren.
och så vår kung Carl Gustav .
Verkar på datumet att han inte blivit kung än, utan var fortfarande kronprins vid detta tillfälle.
 

Fortsätter så till Alsters herrgård och Åmål.

Publicerad 2020-09-05 14:19:00 i Allmänt,

På morgonen började vi med en god hotellfrukost. Otroligt fräscht och gott.
 
Så mätta och nöjda åkte vi mot Alsters kyrka
Tyvärr var dörren låst, men på en tavla utanför stod det att kyrkan var från slutet av 1600-talet. Timrad och spånklädd och rödmålad.
Vi gick runt kyrkan
Det murade gravkapellet på gaveln omvandlades senare till sakristia.
Så fortsatte vi till Alsters herrgård, Gustav Frödings minnesgård.
Herrgården är från 1700-talet och här har man skapat en vacker blomsterprakt, en alldeles otrolig färgpalett
Gustav Frödings farfar, köpmannen Jan Fröding köpte och renoverade huvudbyggnaden på 1800-talet. Hans verksamhet blomstrade, och han blev mycket förmögen.
Sonen Ferdinand träffade Emilia i Karlstad och de uppfattades som ett mycket gott parti.
Båda var mycket konstnärligt lagda, Ferdinand musicerade och komponerade pianostycken och Emilia skrev poesi.
När fadern avled1858, utsågs Ferdinand till ansvarig för brukets förvaltning, och då flyttade familjen från Östra flygeln in i herrgården. Familjen hade då två döttrar, Cecilia 1855 och Anna 1857. Så föddes Mathilda 1859 och till sist Gustav den 22 augusti 1860. 
Ferdinand hade svårt att driva verksamheten och redan två år efter sitt tillträde blev han avsatt, av släkten i styrelsen som tyckte att han misskötte sitt uppdrag. 
Ferdinands syster Märta och hennes make Sven Cederroth övertog driften av Alsters Bruk och  herrgården
 
Ferdinand flydde utomlands och mitt i denna turbulenta tid föddes Gustaf.
Östra flygeln
Vackra planteringar
Numera är det ett Herrgårdskafé i bottenvåningen på Herrgården, och tyvärr var övervåningen stängd.
Men lite herrgårdskänsla fanns det i vestibulen.
En uppslagen diktbok
en vacker salong
Herrgården ligger vackert med utsikt ut över Vänern. 
Vi tog en kopp kaffe och väntade på vår guidade tur.
Vår guide berättade om Gustafs traumatiska första år. Mamman hade säkert fått en, vad vi idag kallar förlossningspsykos, och ville inte kännas vid sin lille son. Man fick skaffa en amma och brist på moderlig omsorg och kärlek, skadade honom mycket och att detta kom fram i hans svårigheter senare i livet.
Hon kryddade sin tur med dikter av Fröding.
Hon berättade att han var en provokatör av rang och verkade för allmän rösträtt och sexuell upplysning. 
Hösten 1896 blev han åtalad för dikten "En morgondröm" vilken ansågs uppmuntra till osedlighet, men han friades.
Gustaf Fröding dog den 8 februari 1911 på Villa Gröndal i Stockholm och begravdes på Uppsala kyrkogård. 
En liten lekpark för barn fanns också, tyckte de hade lite roliga djur att klättra på.
En ekorre med ekollon 
och ett får gjord i snören och knutar.
Så hade vi läst att i en dunge på andra sidan om E18 fanns en minnessten. Vi letade på den och den var inte så väl synlig.
Bergatroll på en sidan
En dikt på en sida och ett porträtt
"Och här är dungen, där göken gol,
små töser sprungo här
med bara fötter och trasig kjol
och plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var det sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.
 
Ur: Strövtåg i hembygden
 
och en bild på ett par barn i dungen
Så fortsatte vi vår färd ner mot Göteborg och Onsala.
Men först lite stopp i Åmål. På kajen i solskenet hade vi en fin utsikt mot hamnen och staden.
Där intog vi en fika
Innan vi gick och tittade på det som visade sig vara Åmåls första kyrka
Men tyvärr var den stängd.
Vi gick runt den..
och kom ut på en stor gräsmatta, som ledde ner mot Vänern och en plats med kyrkklockstapel och en liten samlingsplats...
Efter det lilla stoppet så for vi vidare mot Dalslands kanal och Håverud
 
 
 
 

Rottneros herrgård.

Publicerad 2020-09-04 20:31:00 i Allmänt,

Vi kom på att vi skulle hinna till Rottneros innan de stängde, men det skulle bli med en kvart tillgodo. Jag läste på hemsidan att man fick gå så länge man ville, bara man kom in innan de stängde. Så efter lite försenande av vägarbete, kom vi in på parkeringen med två minuter på oss innan stängning. Marie sa "spring mamma till grinden" men jag gick, tyckte det var lite förargligt, men tjejen i kassan kom ut emot oss och skrattade och sa " ta det lugnt, jag släpper in er". Hon hade säkert sett oss när vi sladdade in och hoppade ur bilen. Jaa, det var säkert det roligaste för henne den dagen.
Men vi fick vår karta och tips var vi skulle börja, så startade vi vår vandring.
En byst på herrgårdens och trädgårdens skapare.
Så i mitten på 1950-talet började affärsmannen och brukspatronen tillika major Svante Påhlson skapa en park som skulle motsvara sagans Ekeby. Det blev denna park i nyklassicistisk stil, där skulpturkonsten står i centrum.
Idéträdgårdar kom vi till först, här var det en vacker bro över en liten bäck mellan två dammar. Den ena med vita näckrosor....
Den andra med röda....
En stentrapp, med en otrolig färgprakt runt...
sen hade man skojat till det lite.....Skidtunneln i Torsby
gamla rostiga bilar kan också komma till användning...
Vi fortsatte med kartans hjälp och kom förbi Dianaparken. Detta parkrum anlades sist 1958.
Den vilande jaktgudinnan Diana, en bronsstaty.
Samlingarna innehåller mest svenska skulptörer, men det finns även skulptörer från Norge, Finland och Danmark. 
Millesplatsen
Mitt på den cirkelformade gräsmattan står statyfontänen med fyra kvinnofigurer ur Carl Milles Orfeusgruppen. Originalet står framför konserthuset på Hötorget i Stockholm.
Christian Erikssons olika skulpturer
Redan på 1200-talet var Rottneros en stormansgård. Vid början av 1600-talet anlades tre stycken stångjärnshammare, som gav bygden ett välstånd som varade i flera hundra år. Som nybliven bruksdisponent, vid Rottneros Bruk, flyttade major Svante Påhlson in i den dåvarande herrgården med sin familj. Lucianatten 1929 brann gården ner till grunden, men alla som bodde på gården klarade sig. Tyvär så kunde man bara rädda ett par stolar.
Det nya corps-de-logiet ritades av arkitekten Georges von Dardel. Detta blev nu utgångspunkten för visionen att skapa en parkanläggning, som med sin skönhet skulle motsvara Selma Lagerlöfs "Ekeby" i berättelsen "Gösta Berlings saga".  
Den nya herrgården stod färdig 1932.
Men först efter andra världskrigets slut började det egentliga parkanläggningsarbetet.
Herrgården med spegeldammen.
Spegeldammen har en liten egen historia. 
Först anlade man en åttkantig damm, men den ansåga inte svara mot den nya herrgårdsbyggnaden på rätt sätt. Svante Påhlson ansökte hos kommunen att få anlägga en stor rektangulär spegeldamm framför byggnaden, men fick avslag på sin ansökan. Men han nöjde sig inte utan han ansökte nu om att få anlägga en branddamm och med herrgårdsbranden i färskt minne, så gick ansökan igenom. 
Spegeldammen blev färdig 1947.
Den lilla pojken, som speglar sig i dammen..
Vänder man sig om står de två kavaljersflyglarna.
De byggdes redan 1861, men fick sitt nuvarande utseende på 1920-talet. 
Här bodde de tolv beryktade kavaljererna i "Gösta Berlings saga".
Båda flyglarna är idag privatbostäder.
Vi fortsatte att gå och fick se "Nike från Samothrake" 
Originalet finns i Louvren, och är från år 190 f Kr.
Här började den stenlagda gången ner mot Rosenträdgården.
Mitt i Rosenträdgården står Carl Eldhs staty över prins Gustav, sångarprinsen. 
Påhlson försökte förmå Carl Eldh att byra ut blomman som prinsen håller i handen på originalet mot en bok, för att bättre passa in som Gösta Berling, prästen och poeten. Skulptören tyckte inte detta var någon bra idé, utan skrev ett brev till Svante Påhlson, daterat 12 april1950. 
 
" Edert förslaget att utbyta blomman som Prinsen håller i ena handen - mot en bok, kan naturligtvis tänkas - men enligt min åsikt vore det lyckligast om figuren fick behålla sin form orubbad. Det förefaller mig bli svårt att göra något ingrepp som icke rubbar den omedelbara charm som figuren nu äger - även en romantisk präst kan nog bära en blomma."
Och så fick det bli. Prinsen håller en ros i sin hand och det går väl alldeles utmärkt att tänka sig honom som en romantisk kavaljer från sagans Ekeby.
På Carl Eldhs parterr finns två flyglar, ritade av Dardel...och uppfördes i början på 1950-talet. Här finns också skulpturer av Eldh.
På gavlarna finns nischer med byster av, i den ena Selma Lagerlöf
och i den andra Gustav Fröding
Utsikten ner mot Kungens trädgård.
Kungens paviljong.
Kungens paviljong längst ner är det sista som tillkom under Svante Påhlsons tid. Den blev färdig bara en vecka innan han gick bort 1959. 
 
Här finns en byst av kronprins Gustav Adolf, som sedan blev vår kung Gustav VI Adolf, gjord av Carl Eldh.
När vi gick tillbaka passerade vi bl.a.
Örtagården
Här fanns medicinska växter och olika kryddväxter. Även nya tidens grönsaker och dekorativa växter att förgylla maten och uppläggningen med.
Nu hade vi sett otroligt mycket vackra trädgårdar och statyer, vi har vandrat fram och tillbaka, hit och dit. Många statyer och skulpturer har jag fotat men kommer inte ihåg namnen på skulptörerna, så dessa bilder får vara kvar i mitt eget arkiv.
Men innan vi vände ner mot Karlstad igen så tittade vi på 
Stamfrändemonumentet, som står strax bredvid utefter vägen mot Sunne. Rest 1953 och föreställer Värmlands karta. Längst upp sitter en örn.
Monumentet är en hyllning till värmländska emigranter och finska invandrare.
Kvällen avslutade vi med lite mat ....
lite drick först....
innan plockmaten....och så kom efterrätten
sen blev det natti natti 
 
 
 
 
 
 
 
 

Östra Ämterviks kyrka

Publicerad 2020-09-02 00:01:00 i Allmänt,

Efter att vi besökt Mårbacka så kändes ett besök vid Selma Lagerlöfs grav som ett måste. 
Kyrkan på sin höjd 
Här var det en öppen kyrka, så vi kunde gå in och titta.
Man vet att det redan i slutet av 1600-talet fanns en träkyrka här, men på slutet av 1700-talet slog åskan ner och kyrkan brann ner. Man lyckades bara bevara några få saker.
Några år senare började man bygga den nya kyrkan och 1798 var den färdig.Byggd i nyklassicistisk stil och nord-sydlig riktning, vilket är ovanligt.
Altaruppsatsen med det svepta korset. Ovanför altaret en av kyrkans två orglar
Ljusbärare med bilder på bl. a Jesus och  Maria
Kyrkans predikstol är troligen från 1850-talet.
Dopfunten från 1948
Bakom den stod ett träd, där det hängde änglar med ett barn i famnen, troligen ett för varje döpt barn detta år.
Orgelläktaren
Ute bredvid församlingsgården finns en byst av Selma Lagerlöf.
Familjegraven på kyrkogården.
Selma Lagerlöfs grav till vänster..
 
 
 

Till Onsala via Värmland...Mårbacka, första stoppet .

Publicerad 2020-09-01 23:28:00 i Allmänt,

När min dotter Marie kommer på oförhappandes besök, ställer givetvis mamma upp på att skjutsa henne tillbaka ner till Göteborg och Onsala. Efter att ha gjort sällskap med en kompis i hennes bil upp till Stockholm, och tåg till Sala, där vi strålade samman hemma hos min andra dotter Ulrica, och efter en god middag går vi en promenad utefter Salas fina kanaler
och hur vi gick så hamnade vi på restaurangen på Sala station, där vi intog varsin elegant och god drink.
Efter en god natts sömn, så startade vi mot Onsala, fast vi tänkte ta en omväg om Värmland. Jag ville se Mårbacka en gång till, nu som vuxen. Kom inte riktigt ihåg hur det såg ut.....var där när jag var 10 eller 11 år. 
Vi kom till Selma Lagerlöfs Mårbacka vid middagstid
Mårbacka minnesgård
och strosade runt i trädgården tills vår visning skulle börja....
Påfåglar har alltid funnits på Mårbacka
Blomsterprakten var otrolig, man har återskapat Selmas och gårdens blomsterprakt, frukt och grönsaksodlingar. Hon såg till att vara självförsörjande och dessutom sälja av överskottet i butiken.
Olika sorters kål uppblandat med tagetes....snyggt
Squash
Eterneller
Dahlior
Jaa, det var en otrolig blomsterprakt
Vi fick sitta en stund och vänta, men solen lyste varmt och gott
Här på gården föddes Selma, som nummer fyra i syskonskaran, den 20 november 1858. Hon växte upp på gården, och tillbringade mycket av sin barndom med sin farmor, som var en stor berättare av bygdens sagor och sägner. Mårbacka såldes efter faderns död, 1887. Selma som utbildat sig till lärarinna, och tjänstgjorde i Landskrona, där hon skrev "Gösta Berlings saga", och flera andra böcker publicerades under denna tid.
1897 flyttade hon till Falun, nu skrev hon bl. a. "Jerusalem", "Herr Arnes penningar" och 1907 utkom "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige". Nu hade hon så god ekonomi att hon kunde köpa tillbaka sitt barndomshem, Mårbacka.
Hon fick så Nobelpriset 1909, efter det köptes även jordbruket in och huvudbyggnaden renoverades.
1914 valdes hon in i Svenska Akademien.
1923 byggdes den nuvarande huvudbyggnaden och Selma kom att bo här permanent.
Den 16 mars 1940 dog Selma och begravdes på Östra Ämterviks kyrkogård.
Familjegraven.
Selmas grav till vänster med Mårbackapelargoner i planteringen framför .
 
 
  
 
 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela