Eftersom vi är så få gudstjänstvärdar, och en av oss skulle på en egen minnesgudstjänst, efter en släkting, så sa jag att jag kunde vara själv och koka kaffe från klockan elva.
Tänkte att så tidigt kommer det väl inte så många....men där räknade jag fel.....hade fullt med besökare hela tiden.
Började redan före elva, med ett par från Kumla i Närke. Och det hördes verkligen på dialekten.
De var ute med husbilen och skulle hälsa på bekanta i Sala. Men de var sjuka, så det blev inget besök utan de tog sig ut till Västerfärnebo istället och gick i vår kyrka. Jag fick agera guide och berätta om kyrkan och våra jubileer vi haft i augusti. De tyckte att det var så fint ordnat med alla ljus och var glada när jag bjöd dem på kaffe före utsatt tid.....men vad gör man inte för att folk ska trivas......och dessutom fick de vår fina bok om kyrkan, att ta med hem och studera de fina bilderna i lugn och ro.
Ute på kyrkogården lyste visserligen solen, men det blåste en kall vind, så folk var riktigt frusna när de kom in. Men lite gott kaffe och fin samvaro piggar upp.
Det var verkligen "all in" med alla tända ljus inne i kyrkan.....
Den lilla fina gruppen framför altaret
Ljusbäraren var väl inte så välfulld än, men den blev det senare. Och den är så fin när alla ljushållarna är fyllda.
Det var även en massa ljus bredvid också
Till och med den gamla trappan upp till orgelläktaren hade blivit upplyst.
Klockan tre lämnade jag kyrkan för att ta mig till minneslunden på Nya kyrkogården i Sala, och tända ljus för mina kära som ligger där. Hämtade upp dottern Ulrica, för att få sällskap.
Nu var det mörkt och en otrolig mängd ljus lyser upp backen
Uppe vid själva minneslunden var vattnet fortfarande på, och det porlade fint ur stenen och utför den lilla vattenvägen.....
Så många ljus och så mycket människor. Ljusen ringlade sig utför längs med vattnet....
otroligt fint
Så fortsatte vi ner mot Enköping och tände ljus för mina svärföräldrar och Ulricas farföräldrar på kyrkogården vid St Olofs kapell, innan vi vände hemåt igen.
