hobbyaggan.blogg.se

KIRUNA KYRKA, Jukkasjärvi församling och tillhör Luleå stift.

Publicerad 2023-08-29 13:01:00 i Allmänt,

I Kiruna tätort hade det från början bara funnits provisoriska kyrkobyggnader.. Den traditionella församlingskyrkan låg i Jukkasjärvi, nästan 2 mil bort..

Den äldsta kyrkan var en träbarack som Statens Järnvägar hade byggt. På vardagar var det en skolsal och matsal och på söndagarna en gudstjänstlokal för Svenska kyrkan och andra samfund.

1901 började Hjalmar Lundbohm, LKAB:s disponent, planerandet av en ordentlig kyrkobyggnad i Kiruna. Arkitekten Gustav Wickman hade kommit till Kiruna, 1899, fick i uppdrag att börja rita på en kyrka, och inte bara det utan även kyrkstapel, gravkapell och en kyrkoherdebostad.

Lundbohm ville att kyrkan skulle likna en lappkåta och likt de norska stavkyrkornas extriör

De äldsta ritningarna är från 1903 och redan då var utformningen i stort sett som den slutligen fick.

Kyrkan tänktes först placeras i parken ovanför järnvägsstationen. Men efter att åren gick blev platsen inaktuell och kyrkan kom att placeras på Bolagsområdet. Dessutom kunde man kringgå officiella stadgar och förordningar om utformningen och material till byggnaderna. Man kunde också från den nu tilltänkta högt belägna platsen se ut över samhället och fjällvärlden runt omkring.

Klockstapeln blev först färdig, redan 1907 stod den klar.

Klockstapeln hade målats röd i avvaktan på det slutgilltiga beslutet om färgval.

Kyrkobyggnaden påbörjades 1909, byggmästare var Edfastsson Nygren, och det drog ut på tiden, tog tre år att färdigställa.

Det blev storstrejk inom byggföretaget och först i april 1910 återupptogs byggandet igen.

Virket till kyrkan fraktades till Kiruna från bland annat Ryssland.

Problem blev det med färgsättningen av kyrkan......

Kyrkan skulle ha en förnäm färg, inte någon blaskig vit eller gulbrun färg, som såg ut som fernissat trävirke.

Man enades till slut om att måla den i falurött, som på denna tid ansågs vara den svenska traditionsarvet, och som klockstapeln redan var målad i.

Kyrkan invigdes i december 1912..

Kyrkan är en av Sveriges största träbyggnader och ett unikt byggnadsverk från 1900-talets början.

1913 överlämnades kyrkan och klockstapeln till församlingen i detta nybyggarsamhälle, Kiruna..

Kyrkan är målad i falurött och klädd i kyrkspån.

De förgyllda skulpturerna är utförda av Christian Eriksson. Det finns 12 st förgyllda, två meter höga och 250 kilo tunga bronsgjutna skulpturer. De föreställer människor i olika sinnestillstånd, Förtvivlan, Blyghet, Öfvermod, Fromhet och Förtröstan är några av dem.

Även den snidade reliefen över kyrkportenär gjord av Christian Eriksson.

Den föreställer Gud buren på moln med en gloria av ljus, nedre delen, till höger, undervisning av samebarn i naturen vid en kåta, i mitten två personer som stöttar varandra och till vänster predikan inför en folksamling under ett träd.

den mörka kyrkporten har utformats av Ossian Elgström

Tog en närbild på kyrkporten, var svårt få till det för den öppnades automatiskt om någon kom i närheten av den, och vi var ju inte själva där......dessutom fick kameran för sig att fota i vitt, vet inte varför, porten var ju svart..

men mönstret syns ju bra......

Kyrkorummet med sin mörkt tjärade interiör.

Fantasifulla utformade taktstolar inspirerat av samisk ornamentik.

Altartavlan från 1912 år ett verk av prind Eugen.

Det enda korset som lär finnas i kyrkan är det i trä som står på altaret.

Predikstolen är ritad av Gustav Wickman liksom de öppna bänkindelningen.

De fantasifulla snidade gallerverken.

Dopfunten.

Sankt Göran och draken, skulptur av Christian Eriksson, en replik av bronsskulpturen på Stockholms stadshus.

Orgelläktaren.

Tog en bild på ett vykort i kyrkan av en bild på kyrkan från ovan.

Bild på kyrkan med den stenmur som omgärdar Kyrkparken.

Kiruna kyrka ligger i riskzonen för gruvans utvidgning och måste flyttas. Man ska flytta den i ett stycke av den 40 gånger 40 meter stora kyrkan och den väger 600 ton. En del vägar måste breddas och en järnvägsbro ska rivas. Detta projekt ska vara klart 2026. Men enligt google ska det vara klart redan 2025. Det blir spännande att följa.

Gravkapellet som ligger intill kyrkan

Jag skulle väl tro att det också ska flyttas

Kommentarer (0)

Norrlandsresan etapp 5

Publicerad 2023-08-27 20:46:00 i Allmänt,

Idag skulle det ske!! Det jag sett fram mot med spänning. Det att få se Kiruna innan allt var flyttat och att få komma ner i gruvan.

Vi hade beställt att få följa med en guidad tur kl 10.00 från LKAB:s Visitor Center.

Så efter att vi kört Janne till sitt jobb for vi vidare mot Kiruna, ca 13 mil norrut.

Ulrica stannade till vid en parkeringsplats efter vägen

Lustigt namn på en fin plats. Tallen kunde man ju inte missa....

Måste bara ta med förklaringstavlan.....

Jag tror att forna malmforor behövde stanna för att få något värmande i sig när det var kallt på deras malmkörning. Detta tog whiskeyfantaster tag i och döpte platsen och tallen.

Nåja.... vi for vidare utan styrkande whiskytår.

Upp mot Kiruna.

I Kiruna körde vi förbi hus, som var tomma och med urplockade fönster. Fortfarande höll arbetare på att ta reda på det som går att återanvända.

Utanför Visitor Centrat står denna obelisk.

I bakgrunden syns hissarna på husen som monteras ned.

med förklaringsskylt till konstverket.

En karta över Kiruna Centrum.

De områden, som ligger inom den lila markeringen ska flyttas 3 km bort, till de gulmarkerade områdena. På dessa utflyttade områden ska det sen anläggas parkområden och rekreationsområden.

Här samlades vi som skulle följa med bussen, in och ned i gruvan.

Det var många som ville åka med, bussen blev fullt med förbokade besökare..Tror bara det var två som inte kom i tid, men det stod folk på reservlistan till de två överblivna platserna. ..

Så kunde vi starta nerfärden med full buss. Vi åkte in mot området.

Guiden berättade att LKAB, stod för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag. Gruvan är världens största och modernaste underjordsgruva för järnmalm.

Vi passerade kontorsbyggnaden, den grå, höga, som visade sig vara lika hög som vi skulle ner i gruvan.

Platåerna är gråberg, som bröts i dagbrottet och tippades längs sidorna på berget medan malmen åkte rutschkana ner till foten av berget.

Ingången till gruvan.

Tog en bra stund att ta sig ner till besöksnivån, 540 meter

Redan i slutet på 1600-talet nämns Kiirunavaara och Luossavaara för första gången.

Enormt stora fyndigheter var kända av den samiska befolkningen kring sjön Luossajärvi.

Nere i besökscentrat fick vi se en bild på hur sjön sett ut innan brytningen startadades.

En tavla med text om hur man hittade järnmalmen och hur man startade första brytningen

Guiden visade på en skiss hur brytningen från dagbrott gått vidare till gruva under jord. 1962 övergav man helt dagbrottsbrytningen. Man lät de gamla dagbrottet fyllas igen av de gamla gråbergshögarna. Malmen släpptes nu ner genom schaktet i berget och kördes med tåg vidare till Narvik och Luleå.

Så länge man bröt nära dagbrott, var luften i gruvan fuktig och på vintern kunde det vara mycket kallt att jobba i gruvan. Men nu håller man en temperatur runt 18 grader nere i gruvan. Men det kändes lite rått i alla fall.

Den nya huvudnivån ligger på 1365 meters djup och blev fullt utbyggd 2017.. Gruvan har ca 80-90 mil väg och sträckersig 4 km från norr till söder.

Stora lastmaskiner används för att lasta de massor, som varje natt sprängs loss ur berget..

Guiden står vid däcket

Maskinerna går på el och stora hjul rullar ut och in elkabeln.

Elkabeln var en stor en.....Ulrica fick stå med sin sko för att visa storleken.

Här på 540 meters nivån byggdes på 1960 -talet nya tåg, matsalar och verkstäder för arbetare och maskiner.. Nu när man flyttat längre ner har detta blivit besökcentra. Dessa guideturer i LKAB:s visningsgruva, InfoMine, har fått högsta betyg i den internationella guideboken Lonely Planet.

Vi fick även se en fejkad sprängning.....två yngre killar i gruppen ställde frivilligt och villigt upp och laddade och tryckte på knappen, detta görs varje natt vid midnatt....Det mullrade och blixtrade och högen under skulle visa malmen, som sprängts bort ur väggen.

Så fraktades malmen bort i vagnar på hjul och dessa töms ur i botten och malmen fraktas till skipen, hissen, som lyfte upp malmem till sovringsverket.....

Nu var det gott med lite fikai matsalen

och längst in kunde man se i ett tittrör hur skipen förde upp malmen.

Nu fick vi vandra fritt i museet, som minner om gruvans historia.

Hjalmar Lundbom, LKAB:s första disponent, bidrog starkt till det nya samhället Kiruna.

Hur sprängteknik och medel att utföra dem har utvecklats.

Dynamitlådorna.

Strejkuret, en stämpelklocka

Lite info om att den inte var populär när den instalerades...

Man hade egen stoldesign med LK loggan i ryggen

Lundbohm gjorde också en modell till en automatisk delningsanordning till provkrossverket.

Bläckhornet, villor som byggdes i Kiruna

Det fanns också en spårvagn i Kiruna.

Sista vagnen fanns här på museet.

Om det hände en olycka fanns det en räddningskälke, som kunde frakta den skadade upp.

Dynamitkälke, det var en otrolig grej....

Enligt infotavlan.....

Gamla bilder på rallarna som lade ut spåren till Malmbanan....

En fantastisk bedrift

Den första arbetsstyrkan kom till Kiruna 1898..

Vilka strapatser de fick utstå...

Här lägger rallarna sista delen av banan....klart till Narvik 1902

Oj oj det var mycket att se och förundras över....hur utvecklingen gått från mänskligt slit och tungt arbete till dagens arbetssätt med bland annat förarlösa tåg, som lastar och kör malmen till skipen. Detta sker från kontrollrum där arbetarna nu sitter sida vid sida med joystick och bildskärm.

En bild på museet som ryms i en gruvort....

Så fanns det en skylt om hur man fick komma ner i gruvan på besök 1914....

Uppe på marknivån igen och avslut vid det gamla Folkets hus, där guideturen utgick ifrån, så åkte vi mot Kiruna kyrka. Jag trodde den var stängd men guiden upplyste oss om att den fortfarande var öppen. Den ska ju flyttas i ett stycke och det ska vara klart 2026.

Men nu läser jag på Googel att flytten kommer att genomföras redan 2025. Och det ska ske i ett stycke av den 40 gånger 40 meter stora kyrkan och med en vikt på 600 ton. Vägar måste breddats och järnvägsviadukten ska rivas innan projektet kan genomföras.....Spännande....

Kommentarer (0)

Karesuandos kyrka Luleå stift.

Publicerad 2023-08-22 20:53:00 i Allmänt,

Karesuando är Sveriges nordligaste kyrkby och församling.

Karesuando församlings folkmängd omfattar ungefär 1100 personer, varav ca 350 är samer. Församlingen gränsar till Finland och Norge. Med Treriksröset som nordligaste punkt, och som är Sveriges nordligaste punkt också.. I församlingen talas fyra språk, svenska, samiska, finska och norska.

Nuvarande kyrkan i Karesuando är byggd 1905.

Kyrkan restaurerades 1953 - 54, då den fick sitt nuvarande utseende.. Extriören var densamma, men nya fönster har öppnats upp.

Södra sidan

Porten in

Kyrkorummet.

Altarskulpturen är skänkt av konstnären och professorn Bror Hjort. Den föreställer Lars Levi Laestadius, Åsele Maria och Juhani Raattamaa vid foten av Jesu kors.

Predikstolen

Orgeln är byggd på Grönlunds Orgelbyggeri, Gammelstad 1954

Hängde några tavlor på väggarna

och

Fanns även en bild på Lars Levi Laestadius

Kommentarer (0)

Norrlandsresa Etapp 4, den 2 augusti 2023

Publicerad 2023-08-22 13:54:00 i Allmänt,

Efter att Ulrica kört Janne till jobbet satt vi och spånade vid frukostbordet vad vi skulle ta oss för denna dag. Jag var spänd på Kiruna och gruvan. Så vi kollade på vilka tider det var besök i gruvan och fann att det var fullt denna dag på guidningsturen, men i morgon fanns det plats kl 10 för en tur in i berget. Så vi bokade plats på hemsidan och kollade med googelmaps hur lång tid det skulle ta att åka dit. Räknade med att när vi kört Janne strax före 7, så skulle vi klara tiden galant till Kiruna. .

Så idag fick det bli Vittangi och fortsatt färd mot Karesuando.

När vi passerade Vittangi passade jag på arr fota vattenfontänen som sprutade vattnet högt i Julkatteenjärvisjön. Såg den inte när vi var till Vittangi förra gången.

Lite mulen dag men varmt i luften. Så passerade vi Torne älv, stor och bred när vi svängde av mot Karesuando.

Mäktiga vattenflöden

Lite fina vyer efter vägen, som var rak och bred.

och mitt ute i ingenmanland hittar vi fyra stycken cyklister, motionärer som det verkade. Ingen packning och ingen följebil vad vi kunde se.

Innan Soppero passerade vi över ännu en bred älv.

Lainioälven.

Det fanns många Soppero, Nedre- Övre- och Ala Soppero. Med älven som vi åkte över.

Så kom vi upp till Karesuando, som är Sveriges nordligaste kyrkby.

Karesuandos församling har gemensam gränsar med både Finland och Norge . Så man pratar fyra olika språk, svenska, samiska, finska och norska. Församlingens nordligaste punkt är Treriksröset, som ju också är Sveriges nordligaste punkt.

Träkyrkan är byggd 1813 - 16. I kyrkbyn fanns på den tiden bara fem gårdar och församlingen bestod av 625 personer, företrädesvis samer.

Kyrkans inredning var enkel.

Här bredikade kyrkoherde Lars Levi Laestadius 1826 -1849. Här lades också grunden till den väckelserörelse, som kallas laestadinismen, efter sin grundare, 1845.

Men den fattiga församlingen kunde inte underhålla sin kyrka utan den fick förfalla

Så 1905 revs den gamla kyrkan och en ny byggdes. Den är uppförs av timmer på en hög stenfot och med ett fyrkantigt torn

Kyrkan restaureades 1953-54, då den fick sitt nuvarande utseende.

Kyrkorummet.

Altarskulpturen invigdes 1961 och föreställer Laestadius, Åsele Maria och Juhani Raattamaa vid foten av Jesu kors. Bror Hjort, som gjort skulpturen skänkte den som gåva till församlingen.

Vid påsk och jul, som är stora kyrkhelger, då samlas folk från de tre rikena i kyrkan till gudstjänster som pågår i tre dagar.

Kyrkan från södra sidan

Så letade vi på Laestadius pörte, som ligger på nuvarande församlingsgårdens tomt.

Pörtet byggde Laestadius 1828. Här bodde han till familjen flyttade till Kangis.

Här blev vi bjudna på fika av en kille, som även berättade om pörtet. Och att lästadianismen fanns i många byar fortfarande. Det märker man på att de har många barn....sa han.

Nu har man flyttat hit bänkarna från den gamla kyrkan och kan hålla sammankomster här.

På väggen satt några porträtt

och utsikten från fönstret över Muonioälven.

En tavla med ett kors på. Det är ett minnesmärke över den första kyrkan som låg i Rounala, ungefär åtta mil nordväst om nuvarande kyrkbyn, och fem km från fjällstugan i Saarikoski. 1967 öppnades en märkt vandringsled från Saarikoski till Rounala. ..Där hade man rest ett minnesmärke över den äldsta kyrkan, 1914, I monumentets mitt finns ett kors i granit, vars tvärarmar har texten, "Här är platsen, där Rounala forna kyrka stod". Kyrkan tros härstamma från Gustav Vasas tid och användes av nomaderna ända till slutet av 1700-talet

Den gamla eldstaden i pörtet.

När vi åkte tillbaka fotade vi en hel äng med rallarrosor och så vatten i bakgrunden...

och ett vägbygge, som jag fotade på min sida, man höll på att lägga ny brotrumma...

medan Ulrica fotade den gamla stenvälvda bron, på sin sida, som tjänat ut sin tjänst och nu bara är vackert minnesmärke....

och så ett till vattendrag ....

innan vi kom fram till den större vägen mot Pajala och Junosuando.

Kommentarer (0)

Pajala kyrka, Luleå stift.

Publicerad 2023-08-21 22:12:38 i Allmänt,

Pajala kyrka står på den östra stranden av Torne älv.

Kyrkan är byggd som ett T.

Kyrktornet rymmer 3 stycken klockor. Den äldsta är från 1800-talet och den största är från 1951

Kyrkan byggdes från början i Kengis, ca 5 km österut men flyttades till Pajala och omgjordes 1869 - 1871. Idag har den tvärskepp och sakrestia från den gamla kyrkan medan långskeppet och tornet byggdes till.

Kyrkorummet är luftigt och ljust, fick sin prägel 1970-71 under arkitekt Gunnar Lehtipalo.

1997 genomfördes en renovering då man tog fram den gamla färgsättningen och alla förgyllningar gjordes.

Fialerna, miniatyrtornen, fanns redan i den gamlakyrkan i Kengis, de restaurerades och togs in i kyrksalen

Altartavlan föreställer Jesus som välsignar barnen. Konstnär är Torsten Nordberg, 1942, och de sägs att det är Pajalabor som stått modell till målningen.

Predikstolen är från 1666, den har stått i Kengis kyrka och Lars Levi Laestadius har stått i den och predikat. Laestadius blev kyrkoherde i Kengis1848, men flyttade till Pajala 1854 och bodde där till sin död 1861.

Flygeln, en Steinway, är specialtillverkad i masurbjörk.

Dopfunten är gjord i trä av Allan Hannu, den har en silverskål med inskriptionen "Eder gäller löftet och edra barn"

Ljusbäraren

Kyrkorgeln

Porten in

Kommentarer (0)

Junosuandos kyrka

Publicerad 2023-08-20 22:27:00 i Allmänt,

Junosuandos kyrka ligger i Pajala kommun och tillhör Luleå stift.

Kyrkan är byggd 1904 men en ombyggnad gjordes 1954.

Porten in

Kyrkorummet

Kormattan, finns två, en vit och en röd. De skänktes av Husmodersföreningen i Lovikka,1955

Altartavlan är en oljemålning på duk "Jesus botar en blind"

Konstnär var Gerda Höglund ,som även skänkte målningen till kyrkan

Dopfunten är delad. Dopskålen av tenn och tillverkad i Oslo.. Minnesgåva av predikant W Eriksson 1954.

Ryamattan på väggen föreställer "Madonna och barnet"

Predikstolen

Orgelläktaren

Den nyaste orgeln, kororgel, fick kyrkan i gåva 2020 av Kalix folkhögskola.

Bredvid kyrkan står klockstapeln med två klockor.

Kommentarer (0)

Norrlandsresa .....Etapp 3

Publicerad 2023-08-20 18:06:00 i Allmänt,

Efter att Ulrica skjutsat Janne till jobbet, så åt vi frukost och förberedde oss på att åka till en kiropraktor, som Janne kände sen förut och hon höll till i det gamla kommunhuset. Medan Ulrica låg på bänken så passade jag på att se mig omkring i huset. Här var också uthyrningsrum och om prognosen höll så skulle stället byggas ut och bli till en spa och retrit del också. På väggarna i rummet utanför behandlingsrummet satt flera vackra ranor.

Och i trappen till övervåningen

Nu kom hon ut och sa att jag kunde gå och ta kaffe i köket. Passerade förbi en tjock murat utrymme in till ett litet förmak. Det hade varit kommunarkivet som förvarats i det murade utrymmet, som nu öppnats upp till en fin passage.

När Ulrica var färdigbehandlad så frågade vi om möjligtvis kyrkan var öppen.

"Men jag kan ringa vaktmästaren och höra vars han är, så kan han öppna åt er"

Sagt och gjort, det visade sig att vaktmästaren var till affären för att köpa lunch....så han skulle komma på en gång.

Bra med folk som ställer upp när två främmande människor vill titta in i kyrkan..

Junosuandos kyrka.

Kyrkorummet

Kyrkan är byggd och invigd 1904....men renoverad 1954-55

Altartavlan var en målning och föreställer "Jesus botar en blind"

Vaktmästaren guidade runt oss och tyckte det var kul att få visa kyrkan,

Kororgeln fick kyrkan som gåva när Kalix Folkhögskola lade ner sin verksamhet.

Porten in i kyrkan

Och utanför står klockstapeln

Så efter lite fika hemma på rummet så åkte vi iväg mot Pajala....med en liten avstickare till Jannes lastningsplats...

Här passerade vi Struves meridianbåge vid Jupukka.

En kedja av mätpunkter genom hela Europa gjorda i mitten på 1800-talet....

Vi fortsatte och hittade en kyrka, låg lite på sidan av vägen, och ingen skylt som visade upp mot kyrkan.....och stängd var den ..

Kaunisvaara kyrka.

Byggd 1962

Klockstapeln

Synd inte kyrkan var öppen, den verkar vara ljus och fin inuti.

Nåja vi fortsatte upp mot gruvan och Kaunis Iron. Härifrån lastar man järnet och kör det dygnet runt till Pitkäjärvi, strax nedanför Kiruna, drykt 16 mil bort.

Vi kom ju inte närmare än så här.

Så vi åkte tillbaka och vek av mot Pajala.

Här besökte vi Pajala kyrka.

Lite säregen form med det smala tornet. Kyrkan flyttades från Kengis till Pajala 1869 - 1871. Den fick sin plats på höjden intill Torne älv.

Kyrkorummet

Predikstolen har stått i Kengis kyrka och är från 1666. Där har Lars Levi Laestadius, som var prost där 1849 - 1860, stått och predikat och de vackra Fialerna, pelarna, i guld. Pianot specialtillverkat i masurbjörk

När vi kom ut skulle vi besöka den gamla prästgården, som nu är Kulturhuset och på gården står Laestadius pörte, som byggdes åt honom när han var prost i Pajala.

Men det kom ett sådant skyfall att vi inte kunde gå ur bilen.

Så vi for vidare och hittade en hamburgerbar där vi kunde rusa in och beställde var sin laxhamburgare.... Jättegod. Vi satt kvar en stund tills regnskuren var över innan vi vände kosan hemmåt igen. Nu hade Janne pratat om några slåtterängar som han tyckte vi skulle besöka. De var unika och det hade funnits 280 lador ute på ängarna..

Så vi åkte dit

Vasikkavuoma slåttermyr, ett naturreservat

Otroliga vidder

och träspångar var utlagda så man kunde gå ut en bit

Det fanns ett utkikstorn man kunde klättra upp i. Och naturligtvis gick jag upp där...men Ulrica hade fortfarande känning av sin rygg så hon stannade nere

en bild på henne i bilen

På väg ner

Nu var vi litte mätta på allt vi tittat på så vi styrde kosan hemmåt.....och det innan affären stängde. För vi skulle ju handla till middag och Jannes matsäck tills imorgon.

Kommentarer (0)

Två grattiskort som överlämnades igår...

Publicerad 2023-08-20 10:47:00 i Allmänt,

Dotter Ulrica fyllde år och bjöd på fika. Eftersom jag redan gett min present ville jag inte komma tomhänt. Så jag erbjöd mig att ta bullar och ett par sorters kakor med mig..

Sonen Daniel och hans grabbar kom och hämtade mig och tillsammams for vi till Sala.

Hade gjort ett födelsedagskort med en solfjädersvikning på.

Uppfält såg det ut så här.

På tagen hade jag stämplat en grattishälsning och så skrev jag dit mitt namn.

Nu visade det sig att Daniel inte hade något kort till sin present, så jag piockade fram ett ....

Visade det som jag gjort med mitt kit ifrån Roxstamp, och han gillade det.

och inuti kunde han skriva sin egen hälsning...

Kommentarer (0)

Till Norrland, Etapp 2

Publicerad 2023-08-19 14:31:00 i Allmänt,

Efter en skön natts sömn, så smög jag upp och duschade. Duschrummet var ute i korridoren....men nygjort och fräscht. Så tillbaka i mitt rum, plockade jag ihop och snyggade till innan jag gick ut i det gemensamma köket. Kokade tevatten och bredde mig en smörgås........satte fram våra medhavda frukostmat och väntade på att mitt ressällskap skulle börja röra på sig.

Så var vi på rull igen och nu lämnade vi E4:an och vek in på E10:an.

Fotade en färja som gick över ett blankt vatten i den uppstigande solens guldiga sken.

Ulrica, som hade så ont i ryggen att hon knappt kunde ta sig in och ur bilen, ville att vi skulle stanna i Överkalix och gå in på apoteket för att få linniment och verktabletter........men efter vägen fotade jag otroliga molnformationer ....

och otroligt blåa fjäll i solskenet....

men innan vi kom fram till Överkalix så passerade vi en riktig samlare av traktorer........massor av dem.....

hela åkrarna var fulla av dem.....

och massor av Grållar, som jag körde med släpräfsan när vi skördade hö....nostalgivarning...

Jaa nu visade det sig att vi kom fram till Överkalix trekvart för tidigt......ingenting öppnades före kl tio......så det enda som var öppet var kyrkan.

Kyrkan invigdes 1943.

Kyrkorummet med en takhöjd på 12,5 meter.

Altartavlan föreställer Kristi himmelsfärd, men bara elva lärjungar är avbildade. Den tolfte, Judas Iskariot, han som förrådde Jesus, är målad bakom altaret.

Vi tände några ljus i Ljusbäraren, dels för våra nära och kära, som lämnat oss .... och så för fortsatt lycka på vår färd.......

Efter vår rundvandring i kyrkan var klockan nästan tio så vi kunde dra oss mot apoteket och Ulricas lindrande salva och tabletter. Fiket såg fortfarande stänkt ut så vi fortsatte.

Så lämnade vi E10 an och fortsatte på väg 392 upp mot Pajala.

Passerade Polcirkeln

Så kom vi fram till ett otroligt vattenfall, Jokkfall.

ligger i Kalixälven, här finns älvens enda laxtrappa och där passerar en otrolig mängd laxar varje år.....

ingången till serveringen var prydd med en stor trälax

så vad var lämpligare än att äta lite lättlunch på en laxsmörgås på serveringen...

satt ute på terassen och hörde det mäktiga brusandet. Tyvärr kom bara en liten bit av laxsmörgåsen med....men den var otroligt god.

Inredningen var lite kul.....

lampa av renhorn

likaså lampetten på väggen

efter några sista bilder på fallet

Så åkte vi vidare och nu fick vi se en och annan ren........på vägen . De gillade att vara på vägen....var väl lättare att ta sig fram......

Denna var en av de maffigaste.....

I Pajala svängde vi in på vägen mot Junosuando, där vi skulle bo när vi var här uppe.

Vi passerade Tärendö, där tre älvar möts. Tärendöälven, som flyter mellan Torne älv och

Kalix älv och bilda världens näst största bifurkation. Den avlastar Torne älv med ca 30% in i Kalix älv. Det gör Tärendö älv till en sensation.....en annan kändis från orten är Chalotte Kalla.

Lovikka passerade vi inna vi kom fram till Junosuando, Janne visade på en monter där det setat en stickad Lovikkavante, men vanten hade försvunnit, det var bara stommen kvar. Synd.....men lovikkavanten har ju nästan också fallit i glömska. Hittade denna bild....

Så kom vi fram till Junosuando, där vi skulle bo på en nedlagd skola.

Till höger fanns biblioteket och ett dagis fortfarande kvar.....men till vänster fanns vandrarhemmet med hyresrum och det gamla skolköket fungerade som kök till de boende. Många fler av lastbilsförarna bodde där....Janne hittade flera, som han kände sedan ifjol.

Vårt rum var en stor skolsal. Lite kokmöjligheter fanns det också till vänster vid diskbänken.

Eftersom jag skulle dela rum med Ulrica och Janne, hade hyresvärden löst frågan med egna sovutrymmen, genom att sätta ihop två våningssängar i vinkel och avskärma med täcken.

Fiffigt.. på det viset fick jag ett eget rum.....

Medan vi bäddade och fixade till, så åkte Janne till kontoret och fick sina körorder och tidsscheman.

Så åkte vi alla till Vittangi, för där hade de värdens bästa pizzeria enligt Janne. Men den var stängd så det blev en korv på Ok-macken istället. Innan vi for en bit till och träffade Jannes en kompis . Medan vi pratade med honom upptäckte vi att det fanns mygg. Enligt killen fanns det inga mot vad det brukade finnas, så vi hade tur...

Innan vi lämnade Vittangi tittade vi på kyrkan

Ligger fint vid sjön Julkatteenjärvi. Men tyvärr var den stängd.

Kyrkan invigdes 1854 av Lars Levi Laestadius.

Fortfarande ljust och solen var uppe fast klockan var halv sju..

Tillbaka till Junosuando svängde vi in vid brandstationen där det stod en staty med slädhundsekipage,

som minner om Leonhard Seppala, en stor slädhundsförare, i Alaska, vars föräldrar kom från Junosuando.

1925 deltog han i det sk. serumloppet, en sträcka på ca 1750 km från Anchorage till stade Nome, för att leverera serum mot en difteriepedemi som brutit ut i staden......Han blev världsberömd för sin insats.

Hans två mest kända draghundar, Balto och Togo, finns uppstoppade på olika museer i USA och Balto finns som bronsstaty i Central Park i New York. På det här viset vill Junosuandoborna hylla och hedra sin stora berömda ättling....

Det gjordes också en animerad film "Balto" 1995.

Kommentarer (0)

Norrlandsresa, första etappen.

Publicerad 2023-08-17 14:00:00 i Allmänt,

Min dotter Ulrica kom hem till mig och fikade en söndag och berättade att mågen skulle åka upp till Norrland och köra malmbil på sin semester. Han jobbade med det för några år sedan och hållit det vid liv varje sommar på sin ledighet. Han gillar att åka med de stora tunga bilarna som väger 90 ton....30 ton mer än vanliga lastbilar. Och i år tänkte hon åka med och ta Inlandsbanan ner.

"Va, ska du åka själv" frågade jag.

"Jaa" svarade hon.

"Kan inte jag få följa med, om det skulle gå att ordna".

Jag har länge varit sugen på att åka till Kiruna och se stan innan den flyttats och att åka Inlandsbanan, men det är det där med ressällskap, vill ju inte åka själv..

Hur vi fixade och trixade så gick det att ordna, så det var bara att packa väskan. Men förberedelserna blev lite hattiga, gräsmattan måste klippas och nu kom det små regnskurar som stökade till det. Men på lördagen blev gräsmattan klippt och jag satte ut lite inneblommor i trädgården, som grannfrun lovade att vattna, om det behövdes. Satte ut några hinkar med vatten åt henne också. Vattnade på inneblommorna rejält, har mest orkideer och kaktusar och de skulle nog klara 14 dagar.

Så tidigt på söndagsmorgonen åkte jag mot Sala. Kom dit före sju och mågen var redan ute och packat in i deras bil. Så det fanns en glugg för min väska och så var vi på rull......före utsatt tid.

Solen sken och det skulle bli en härlig första etapp.

Vi passerade Söderhamn.

och Sundsvall och så kom vi till Höga Kustenbron, bara så häftig bro.

Nu var vi lite fikasugna, men det stod otroligt med bilar och bussar på parkeringen....så vi fortsatte mot Docksta, där vi tog lunch. Efter en kaffe på maten fortsatte vi norrut.....

Hoppbacken i Örnsköldsvik

Umeå.

Passerade Osthyvlarna för Västerbottenosten.

och så kom vi till Töre där vi bokat in oss på ett Motell.

Här hade Janne en kompis från gruvan i Kiruna, och vi var ditbjudna på eftermiddagen på fika.

Kaffebrödet bestod av finskt keks med crème fraiche och Kalixrom....bara så gott.

Deras hund som låg och väntade på klappar och smulor från bordet.

Innan vi åkte tillbaka mot motellet gjorde vi en avstickare ner mot hamnen......fantastisk kväll och så ljus....klockan var ju lite över åtta ........hemma har det börjat skymma vid den här tiden.

och ut mot gattet

Vid motellet igen ville vi ha något lite i magen innan vi skulle lägga oss.

En kall öl och en bakad potatis med skagenröra verkade litet och bra......men ack det var en stor potion....men fantastisk god....

Efter det var det skönt att krypa ner i sängen.

Trodde jag skulle bli störd av motorbuller på vägen bredvid.....men jag sov gott hela natten......

Kommentarer (0)

Överkalix kyrka i Luleå stift

Publicerad 2023-08-14 19:34:00 i Allmänt,

Överkalix kyrka, tillhör Luleå stift

Kyrkan har drabbats av eld flera gånger och 1939 brann den ner för fjärde gången. Men redan 1941 i krigets och ofredens tid lyckades man ånyo bygga upp kyrkan. Som det står i texten: Prydd med rika gåvor från bygdens kvinnor och män och helgad av fromma böner..... kunde den invigas igen 1943.

Kyrkorummet där takhöjden är 12,5 m.

Altartavlan, föreställer Kristi himmelsfärd, målad av Torsten Nordberg. På den syns bara elva lärjungar, den tolfte Judas, ska finnas målad bakom altaret.

Krusifixet är ganska nytt och är gjort av Stefan Pettersson, som tidigare var kommunister i församlingen.

En vacker kormatta låg framför altaret.

Predikstolen

Fridtiof Eriksson har målat Martin Luther, Olaus Petri, Lars Levi Laestadius och Carl Olof Rosenius.

De tre första känner jag igen och den fjärde visade sig vara en kyrkoherde i Överkalix 1864 - 66

Tavlorna på korets sidoväggar är målade av Petter Bergström 1737 och 1739.

Dessa har tydligen varit deponerade i Norrbottens museum men återlämnats till kyrkan.

De föreställer De tre vise männen

och Kristi hudflängning.

Dopfunten är huggen i sten från trakten och målningen i absiden visar den Helige Ande, som sänker sig ned som en duva. Samma konstnär som altarmålningen.