hobbyaggan.blogg.se

Kristina kyrka i Sala

Publicerad 2019-09-21 00:07:00 i Allmänt,

Sala församling har två kyrkor. Äldst är Sala sockenkyrka från medeltiden, belägen ett par kilometer utanför staden.

Det fanns också ett litet träkapell vid Salberget, intill gruvan.

Men när själva staden Sala flyttades till sin nuvarande plats, så behövdes en ny kyrka, för tack vare Sala silvergruva, så ökade befolkningen och den 15 april 1624 utfärdade Gustav II Adolf privilegiebrev för Sala stad.

Kyrkan blev färdig 1641, och var en djärv satsning av ett hundratal borgare i den nygrundade staden. Kyrkan fick namnet Kristina, efter drottning Kristina.

Mycket lite av detaljerna från 1600-talet finns kvar. Endast två stycken sandstensportaler. Den södra, som är ingången till vapenhuset, och daterat till 1637

Medan den norra porten har Sala stadsvapen

1736 drabbades Sala av en stor brandkatastrof. Större delen av staden brann upp och även kyrkan med sitt rikt dekorerade kyrkorum.

Man började snart återuppbygga kyrkan igen och tre år senare kunde man återigen fira gudstjänst i Kristina kyrka.

Altartavlan föreställer Jesus och de tolv apostlarna vid den sista måltiden.

Tavlan är skänkt av drottning Ulrika Eleonora 1738, förmodligen målad av hovmålaren Georg Engelhardt Schröder.

Änglarna på båda sidorna tillhör en äldre altaruppsats, skänkt av änkedrottning Hedvig Eleonora, som för att undkomma pesten som rasade i Stockholm, hade flyttat till Sala. Änglarna räddades vid branden1736.

Dekorationerna i takvalvet är rosor i stilistiskt mönster och friska färger, målades när man vid en restaurering 1905 - 1906 tog bort två stora sidoläktare. Mönstret influerades av den svenska jugendepoken. Jugenddekorationer är mycket sällsynta i kyrkor. Dessa är av hög kvalitet har därför ett stort konsthistoriskt intressa. Kyrkan har därför fått det poetiska namnet "Rosenkyrkan"

Predikstolen är tillverkad av bildhuggarn Jonas Holmin från Västerås 1762.

Över ingången till sakristian hänger ett epitafium över medlemmar av släkten Bergenstierna. En tysk jurist, som kom till Sverige på 1600-talet och blev borgmästare i Nyköping. Hans son blev adlad till Berenstierna och bergsråd, och dennes son som blev borgmästare och chef för silververket i Sala. Alla ligger med sina fruar begravda i kyrkan.

Orgelläktaren.

Orgelfasaden från 1758, men endast en stämma lär finnas kvar av den gamla orgeln.

Kommentarer (0)

Västerfärnebos församlingsresa 2019

Publicerad 2019-09-05 14:36:00 i Allmänt,

Klockan 8:30 steg vi på bussen utanför Församlingsgården i Västerfärnebo och så styrdes kosan mot Falun och Birgittasystrarnas gård.

Solen sken från en klarblå himmel och luften var varm och skön.

Framme vid Birgittagården.

Birgittanunnorna köpte denna gård 1968, för att etablera sig i Falun, den ort som Elisabeth Hesselblad var uppvuxen i.

En nunna står staty utanför, tror det kanske kan vara Elisabeth Hesselblad, som startade denna gren av Birgittaorden, med huvudklostret i Djursholm, 1911.

så blev vi mottagna med kaffe vid vackert dukade bord innan vi fick en guidad visning.

Syster Vivian, glad och go och mild, tog oss med på en härlig tur genom huset och berättade om sitt liv och sin dag på klostret.

Betalande gäster kan hyra in sig på kortare eller längre tid, så det fanns alla nödvändigheter för en nutid, TV i sällskapsrummet och så internet förståss.

Rent och frächt, och gästrummen var otroligt mysiga.

På övervåningen fanns en stor balkong, ja nästan ett altandäck, med en strålande utsikt över trädgården och sjön Runn.

Längst ner i huset fanns det lilla kapellet och gången in dit var markerad med "Tystnad". Huset är byggt på en sluttande tomt, så det fanns stora fönster ut mot baksidan och en ingång direkt till kapellet från utsidan.

I kapellet fanns små statyer av Den Heliga Birgitta, hennes dotter heliga Katharina och så Den Heliga Elisabeth, som blev helgonförklarad 2016.

Den Heliga Birgitta

Den heliga Katharina

Den Heliga Elisabeth

.Syster Vivian berättade att hon kom ifrån Indien, var född i ett katolskt hem.

Hon berättade också om sin dräkt, Birgittasystrarna hade en grå dräkt med ett svart dok på huvudet. På doket var en vit krona fäst. På varje ben, eller vad man ska kalla det, var ett rött tygstycke fäst. Symbolen för blodet vid Jesus fem sår på korset. Det första ska sitta mitt fram, det andra mitt bak och det tredje och fjärde vid öronen, medan det femte sitter uppe på hjässan och fästes med en nål. Symbol för renhet.

Altaret

Utanför står klockstapeln

Så fick vi lite gudsord på vägen av vår medföljande präst Lars-Olov Eklund, innan vi lämnade Birgittagården.

Stabergs lunchbuffé stod dukad och klar när vi anlände dit.

Efter lunchen fick vi chansen att strosa lite i den gamla fina barockträdgården

Så fortsatte vi till den otroligt vackra Vika kyrka, från 1400-talet, ligger vid en vik av sjön Runn.

Här tog vår guide Sigge emot oss och berättade entusiastiskt om sin forna arbetsplats, och han ryckte gärna in och visade runt.

Otroliga kalkmålningar och gamla helgonstatyer, som hittades gömda och inmurade på gapskullen (körläktaren).

Efter den svala luften i kyrkan var det riktigt hett att komma ut igen. Men bussen var sval när vi fortsatte mot Stora Skedvi och brödbageriet.

Här var kaffebordet uppdukat och vi blev bjudna på "mjukbulla". Visade sig vara nygräddad brödkaka, nyss urtagen ur ugnen, som serverades med smör.

Vi lät oss väl smaka.

Ugnarna i det stora bageriet.

En riktigt intressant och trevlig dag.

Kommentarer (0)

Falun och Rättvik

Publicerad 2019-09-05 00:21:00 i Allmänt,

Dag två tog min dotter Marie och jag mig till Falun. När vi gick från parkeringshuset mot Dalarnas museum träffade vi på denna damen. Hon satt så fint och tittade ut över ån och bort mot museet.

Selma Lagerlöf, som bott och arbetat som lärarinna i Falun. Hon bodde här till 1910.

Har inte sett statyn förut....men läste på skylten att den varit på plats sedan 2011.

Vi fortsatte över ån och fick en alldeles betagande vy med de rosa pertuniorna i förgrunden och museet i bakgrunden.

Innergården

Inne på museet strosade vi bara runt.

Gitarr-utställningen var lite unik.....vad många kändisar som spelat på en Hagströmsgitarr från Älvdalen. Naturligtvis fanns där dragspel också, Kalle Jularbo bl. a.

Selma Lagerlöfs hem i Falun hade man byggt upp.

Utanför Selma Lagerlöfsrummet sitter den stora väven "Mossklyftan".

P Roland Johansson, hann precis fotografera de unika mossarterna som fanns där, innan ett våldsamt regn spolade bort allt bara ett par veckor efter han varit där.

Textilkonstnär Helena Hernmarck har vävt upp den i samarbete med Alice Lunds Textilatelje, Stora Tuna och garner från Wålstedts Textilverkstad i Dala-Floda.

Många garnnyanser gick det åt

När vi hade tittat på utställningar av Carl Larsson, Dalahästar i dåtid och i nutid, Dalamålade skåp och Dalahembygdsdräkter. Hittade även en utställning om Falun då och nu. Kul med att vi kunde se ut genom fönstret hur det ser ut idag och så titta på bilderna och se hur den vyn såg ut förr.

Innan vi gick ut spexade vi till det lite och var lite barnsliga.

Efter museet körde vi vidare upp mot Rättvik och en härlig utsikt mot Siljan

och tog lite lunch på Hantverksgården.

Dagens lunch, kokt fisk med äggsås

Sen åkte vi mot Springkällan, en naturlig fontän som springer upp mitt i skogen. Där har jag inte varit sedan jag var 15-16 år, så det var riktigt kul att se igen. Och Marie har aldrig varit dit.

En hängbro ledde över ån, som det inte var mycket vatten i just nu.

Anslagstavlan talar om hur Springkällan kom till.

Vattnet var väldigt kallt.

Sen blev det en promenad ut på Långbryggan, när vi kommit tillbaka till Rättvik. Ibland tar det många år mellan besökena på Långbryggan, men ibland blir det med bara några veckors mellanrum.

Soligt men blåsigt, jättemånga kitesurfingflygare. Verkade vara en toppenbra dag för detta, plus att det är så långgrunt.

Så såg vi det unika Solar Egg igen

Men idag var det stängt, inga badande.

Så Marie fick spexa lite själv och vara nere och känna på vattnet

Vidablick, utkikstornet på höjden ovanför Rättvik, var ett ställe varken Marie eller jag varit till,

så nu tog vi oss upp dit. Visserligen hade de stängt, men personalen städade och visst fick vi köpa var sin glass och sitta ute i solen

och titta på utsikten

På väg från Rättvik tog vi vägen över Tällberg och hittade denna telefonhytt. Tänkte inte på om det fortfarande fanns någon fungerande telefon i den??

Så åkte vi ner mot Hjortnäs brygga, ingen dans och vi var ganska ensamma....

En kul och intressant dag. Mycket har vi sett och underbart soligt väder har vi haft, bara lite blåsigt.

Kommentarer (1)

Hälleskogsbrännan 2019

Publicerad 2019-09-03 21:19:27 i Allmänt,

Marie, min dotter, bosatt i Onsala, kom hem på ett spontan-och överraskningsbesök för att fira storasyster Ulrica födelsedag. Vi började firandet med en middag för födelsedagsbarnet på Månsols i Sala och lillebror med familj kom också dit och vi åt gott och hade det mysigt. Marie kunde stanna ett par dagar och Ulrica började sin semester, så vi planerade för ett par dagars utflykt.

Varken Ulrica eller jag har varit på Hälleskogsbrännan, vi har varit på den andra sidan, vid Öjesjöbrännan.

Marie har aldrig varit på någon av de nedbrunna skogsområdena.

Lite smal och krokig väg dit, och inte så lätt att mötas, men vi hade tur. Vi mötte ingen, men det stod flera bilar där på parkeringen.

Det var ingen konst att ta sig till utkikstornet, en fin trägång var utlagd och det går även för rullatorer och rullstolar att ta sig dit.

Mycket arbete har lagts ner för att folk ska hålla sig på säkra platser och inte vara ute i själva brandområdet.

År 2014, under en extremt varm sista dag i juli, startade det, som skulle bli en av Sveriges största och mest svårsläckta skogsbränder.

Vinden och det torra vädret gjorde sitt till ......

Björkslyet kommer tillbaka......

Utsikten ut över de brända träden från tornet.

De brända träden är inte säkra utan kan rasa. Vi fick själva se och höra det. När vi stod i tornet, fick jag se och höra hur ett träd blåste omkull med knak och brak, det tog ett till träd med sig i fallet.

Utsikten från tornet ner mot parkeringen.

Tornet

Växtligheten håller på att ta sig tillbaka.

Kommentarer (1)

Vika kyrka i Dalarna

Publicerad 2019-09-02 15:54:01 i Allmänt,

Besökte Vika kyrka en solig vacker dag och fick se en helt unik kyrka.

Tyckte den såg ganska modern ut utifrån, men den visade sig vara från mitten av 1400-talet, invigd 1469 och uppbyggd på samma plats, som den äldre träkyrkan från 1100-talet låg, med denna byggnad är byggd i gråsten och tegel.

Norr om kyrkan står klockstapeln.

Porten in i vapenhuset var en bastant trädörr, från 1460-talet.

Valvet hölls uppe av ett sk gubbvalv

nedanför på en hylla står S:t Göransgruppen, träarbeten från 1470-talet

och en trästaty av en helig jungfru.

Den vackra dörren som leder in i själva kyrkorummet.

Och vilken otrolig syn som möter en innanför den dörren. och vilka unika målningar och samlingar den visade upp när jag öppnade dörren.

Målningar i hela kyrkorummet.

Om man börjar titta till höger om altaret kan man följa hela Jesus liv på väggarna runt om i kyrkan. Kalkmålningarna är från 1550-talet och man vet inte vem som målat.

Otroligt många helgonskulpturer, från medeltiden finns runt om i kyrkan, dessa visade sig att man bevarat genom att mura in dem på den sk "Gapskullen".

Gapskullen var ett rum i den norra delen av kyrkan, över sakristian, där korgossarna stod vid sin växelsång med prästen nere vid altaret .

Ett nytt altare murades vid 1917-1918 års stor renovering, då fick det gamla medeltida altarskåpet sin nuvarande plats.

Till kyrkans äldsta inventarier hör dopfunten i uppländsk kalksten. Dopfunten stod grönmålad och uthuggninen var överkalkad när man vid den stora renoveringen fick se vad som gömde sig under all färg. Dopfunten lär vara gjord på 1470-talet.

Några av de unika helgonstatyerna. Staven till vänster användes när prästen gick ute på fälten på våren för att välsigna och beveka gudarna om en bra skörd.

Till vänster om altaret på väggen hänger ett Epifat över bergsmannen Anders Andersson, och så ser man "Gapskullen" ovanför dörren in i sakristian.

Den vackra altarmatten med gravstenen över bergsmannen och fogden Jöran Olofsson och hans hustru Malin från början av 1600-talet.

Före 1815 kunde man fortfarande bli begravd under kyrkgolvet.

Orgelläktaren.

Orgelfasade är delvis från den gamla barockorgeln från 1769, men den har fått ett nytt orgelverk år 1966.

Kommentarer (1)

Stadsvandring i Sala

Publicerad 2019-09-02 13:07:11 i Allmänt,

I sommar har jag varit med på en stadsvandring i Sala.

Vi träffades på torget, kullerstensbelagd, och här vid dess norra sida är Sala Rådhus beläget.

Anläggandet av Sala skedde i samband med brytningen av silver i Salberget. Brytningen i Sala silvergruva började på 1500-talet.

Stadsprivilegier fick den av Gustav II Adolf, 1624, och i och med det så flyttades staden från gruvbyn till sin nuvarande plats, slätten söder om Lillån.

Stadsplanen ritades av holländaren Johan Carels. Staden fick fyra gator i öst-västlig riktning och tio gator i nord-sydlig. Ett rakt rutmönster, kvarteren blev kvadratiska eller rektangulära.

Vi gick västerut mot en av de älsta gatorna, Magasinsgatan.

Gatan har mycket av det gamla 1700- och 1800-talet bevarade bebyggelsen kvar. Ett av husen har ett hårdstampat jordgolv kvar. Här samsades smeder, hantverkare och gris- och hönsuppfödare på de små innergårdarna.

Så kom vi till fältskärarens bostad, som blev Salas första sjukhus.

Fortsatte till Ekeby damm och dess utlopp. Detta vattenflöde, som leddes långt norr ifrån, i konstrika kanaler och genom skogssjöar för att komma till Sala och sen driva hela silvergruvan. Dammarna användes också till att frakta malmen på mansdrivna pråmar till omlastningsplats norr om dammen.

Detta är säkert ett av Salas mest fotograferade motiv.......så vackert.

Här nedanför slussen har en kvarn legat och fått kraften av vattenflödet. En kvarnsten minner om den verksamheten.

Så gick vi vidare och följde gången mellan dammarna ut på Lycksalighetens Ö, döpt av Carl Jonas Love Almqvist, vid ett besök av honom i Sala. Här står en byst av bergshauptman Jakob Henrik af Forselles, som införde och förbättrade mycket i bergsbrytningen. Bara det att använda skottkärra istället för att två man skulle bära malmen emellan sig på en sk. vagga.

Nu har vi kommit till Stadsparken. Vilken anlades 1929 av arkitekt John E. Lantz. Parken består av en del som är franskinspirerad och en del som är engelskinspererad, och genom parken rinner kanalen.

Så fortsatte vi mot kyrkan, Kristina kyrka.

En djärv satsning av ett hundratals borgare i den nyblivna staden. Vem arkitekten är vet man inte och de ursprungliga utsmyckningarna från 1600-talet finns endast de sandstensportaler över norra och södra porten kvar .