Söndagen den 9 juli skulle det bli Friluftsgudstjänst ute på Braheholmen i Fläcksjön. Naturligtvis anmälde jag mig till att följa med dit. Det är ett ställe som man inte kommer till utan båt.
Nyfiken har jag varit på lusthuset som man ser från Hembygdsgården i Fläckebo . Och jag har läst på skylten om det.......men inte kommit närmare än så.
Men nu skulle jag få komma dit.
Berättade om turen jag anmält mig till för min väninna Boel och då blev hon också intresserad av att få följa med.
Samlingen skulle ske kl 13 vid Gammelgården i Fläckebo, och vi var tidiga dit och tog vår kaffekorg och stolar vi släpat med oss och gick till bryggan......men där kunde då ingen båt gå ut till ön....säkert 100 meter gräsmark och vass innan öppet vatten. Och att ta sig ut dit torrskodd var då inget man kunde göra....."Jaha" sa jag....nu kändes det som jag lurat min väninna, men som vi står och spanar ut över sjön så får vi se en roddbåt komma ur en kanal en bit bort till höger...."Du Boel, där är det nog vi ska vara". Så vi hoppar in i bilen igen och kör tillbaka en bit, förbi kyrkan, och tar in på en väg och följer en skylt, som det stod Näs på. Nu ser vi också två bilar långt borta över åkrarna, som åker ner mot vattnet. Jaa, nu är vi nog på rätt väg. Men vi hittar ingen väg ner mot vattnet, utan vi kommer till en vändplan. Vi kör runt och åker tillbaka, träffar på en person, som visar oss tillbaka mot kyrkan igen.
När vi passerar kyrkan ser vi att det står fler bilar nere vid Hembygdsgården, så då svänger vi dit igen och hittar fler, som är lika förvirrade som oss.
Men Kajsa, kyrkvaktmästaren, som har direktnummer till Markus, prästen som ska hålla gudstjänsten. Nu får vi klara besked, att vi ska åka tillbaka dit där Boel och jag kom ifrån....men vi skulle åka över Rickards gård för att komma rätt...Jahaja det var ju inte lätt.
Vi följde efter Kajsa, men nu hade ju Boel och jag lite koll, vi hade ju sett bilarna på väg ner mot vattnet tidigare, så vi svängde in på en gård, blinkade till med lyset åt Kajsa, som passerade förbi.
Och nu såg vi ju att vi var rätt, men inte lätt att åka över gårdar hur som helst.
Men där stod Markus och kantorn Anna och två killar, som skulle ta oss ut till ön i sina båtar.
Vi kliver i båten, tre stycken passagerare i varje. Så kastar vi loss och lämnar land.
Solen sken och lite vita moln var det på himlen, när vi styr ut mot öppet vatten
Boel och Rickard, vår kapten har en liten diskussion
men sjön låg alldeles spegelblank framför oss när vi kommit ut ur kanalen.
Massvis med näckrosor blommade på ytan. Det var ju fina, men ett gissel, för de tog överhand och hotade att ta över hela sjön så de måste hållas undan och klippas ner.
Men nu hade Rickard kört ut klipparen till ön för att röja leden in till bryggan och kört sönder den, så den stod kvar där, tills han skulle få hjälp att frakta tillbaka den för att repareras.
Nåja han fick runda den och vi tog oss iland, innan nästa båt kom.
Två stycken tjejer hade paddlat kanot ut och plockat en vacker bukett med näckrosor, som de dekorerat kanoten med.
Så gick vi upp mot lusthuset, och där efter stigen stod en minnessten, lite mörkt och svårt att se texten....men det stod att Fläckebo kommun fått ön att förvalta och sköta om,1914, och nu var det kyrkan, som skulle ombesörja skötseln med hjälp av Fläckebo hembygdsförening.
Makalös vacker utsikt över sjön och Fläckebos kyrkspira vid horisonten.
Vi fortsatte stigen upp mot paviljongen och hittade en tavla som berättar om hur slottet såg ut, som var byggt här 1593. Det var Magnus Brahe, som uppförde slottet, han ägde både Rörbo och Axholm och drev jordbruk, som omfattade nästan hela Fläckebos sockens västra del. Marken var så kallades sätesgårdar, som adeln fått av kronan för någon form av belöning. Jordbruket sköttes av bönder mot ersättning till Brahe.
Magnus Brahe uppförde slottet på Braheholmen, Axholms slott.
Magnus Brahe, hade bara ett barn, en dotter Ebba. Ebba var en driftig kvinna, både brukspatron,entreprenör, hovdam och grevinna
Hon gifte sig 1618 med Jakob De la Gardie. Paret tillhörde högadeln i Sverige. Tillsammans fick de fjorton barn, vet inte hur många som uppnådde vuxen åldet.
När fadern dog 1633 fick Ebba ärva allt och när hon dog 1674, övergavs slottet av den arvingen, Pontus Brahe, till förmån för en ny och modern herrgård på Svanå.
Slottet förföll och det brandhärjades
Lusthuset blev byggt på den gamla grunden 1807.
Gaveln, där vi parkerade oss, på den utställda bänken.
På dörren in satt en plakett som visar att lusthuset är minnesskyddat
Inuti fanns det fyra rum.
Bland annat detta.
och en samlingssal
med en mycket vacker gjutjärnskrona
På en vägg satt det en liten inramad tidningsnotis.
Det fanns fina relieffer på väggarna, trodde jag fotat dem, men icke då, synd, för Markus berättade historien om Ebba Brahe och hennes kärlekssaga med Gustav Adolf.
Gustav II Adolf ville gifta sig med Ebba Brahe, men fick inte det för sin mor, änkedrottningen, Kristina av Holstein-Gottorp, utan en mer ståndsmässig prinsessa skulle utses från något av de kungliga husen i Europa..
Men enligt legenden fick Gustav II Adolf reda på, när han redan gått med i 30-åriga kriget, (1618 - 1648) att Ebba skulle gifta sig. Han övergav sina soldater och red i sporrsträck hem och kom till Väsby Kungsgård där han övernattade och red sedan vidare mot Fläckebo och det sades att han inte hade tid att vänta på någon båt utan hästen, med ryttare, fick simma ut till ön.
Tyvärr kom han försent och Ebba var redan gift.
Gustav II Adolf fick åka tillbaka till kriget, och år 1620 gifte han sig med Maria Eleonora av Brandenburg. De fick en dotter Kristina, född 1626. Sedemera drottning Kristina tills hon abdikerade.
Så mycket till äktenskav kunde det ju inte bli Gustav II Adolf, var ju mest nere i Europa och krigade tills han dog vid Lytzen 1632.
Och jag som hört att lusthuset på Braheholmen var ett kärleksnäste för Gustav Adolf och Ebba. Även att de var på Väsby Kungsgård i Sala och Bockhammars gård, där det också finns ett lusthus, där paret skulle haft sina möten.
Men vilken vet.... det kanske finns någon sanning i det också........men lusthuset på Braheholmen kom ju bevisligen till efter deras tid.
Men en fin dag fick vi, varmt så vi fick använda paraplyet som parasoll,
när Markus höll sin predikan
och Anna, spelade upp psalmerna, som hade sjö och ö-tema, på sin mobil.
Otroligt vad man kan göra med mobiler nu för tiden, och inte behöver det dras med tunga musikinstrument för att få till det musikaliska.
Efteråt var det gott med kaffe ur fikakorgen.
Så vandrade vi tillbaka mot bryggan och båtarna.
Vacker utsikt ut över sjön.
Stigen ner mot landningsplatsen,
var som en liten trollstig.
Nu hade det börjat blåsa lite och det var lite krusigt på vattnet.
Och jag fick lite vattenstänk på ryggen, men vad gjorde det, det var bara skönt, eftersom svetten runnit på ryggen förut.
Oj vilken underbar dag vi fick ute på ön. Och sådan tur med vädret, efter en vecka med regn, så sken det precis upp och solen strålade ner på oss.
Bara så härligt.
