Kristina kyrka i Sala
Sala församling har två kyrkor. Äldst är Sala sockenkyrka från medeltiden, belägen ett par kilometer utanför staden.
Det fanns också ett litet träkapell vid Salberget, intill gruvan.
Men när själva staden Sala flyttades till sin nuvarande plats, så behövdes en ny kyrka, för tack vare Sala silvergruva, så ökade befolkningen och den 15 april 1624 utfärdade Gustav II Adolf privilegiebrev för Sala stad.
Kyrkan blev färdig 1641, och var en djärv satsning av ett hundratal borgare i den nygrundade staden. Kyrkan fick namnet Kristina, efter drottning Kristina.
Mycket lite av detaljerna från 1600-talet finns kvar. Endast två stycken sandstensportaler. Den södra, som är ingången till vapenhuset, och daterat till 1637
Medan den norra porten har Sala stadsvapen
1736 drabbades Sala av en stor brandkatastrof. Större delen av staden brann upp och även kyrkan med sitt rikt dekorerade kyrkorum.
Man började snart återuppbygga kyrkan igen och tre år senare kunde man återigen fira gudstjänst i Kristina kyrka.
Altartavlan föreställer Jesus och de tolv apostlarna vid den sista måltiden.
Tavlan är skänkt av drottning Ulrika Eleonora 1738, förmodligen målad av hovmålaren Georg Engelhardt Schröder.
Änglarna på båda sidorna tillhör en äldre altaruppsats, skänkt av änkedrottning Hedvig Eleonora, som för att undkomma pesten som rasade i Stockholm, hade flyttat till Sala. Änglarna räddades vid branden1736.
Dekorationerna i takvalvet är rosor i stilistiskt mönster och friska färger, målades när man vid en restaurering 1905 - 1906 tog bort två stora sidoläktare. Mönstret influerades av den svenska jugendepoken. Jugenddekorationer är mycket sällsynta i kyrkor. Dessa är av hög kvalitet har därför ett stort konsthistoriskt intressa. Kyrkan har därför fått det poetiska namnet "Rosenkyrkan"
Predikstolen är tillverkad av bildhuggarn Jonas Holmin från Västerås 1762.
Över ingången till sakristian hänger ett epitafium över medlemmar av släkten Bergenstierna. En tysk jurist, som kom till Sverige på 1600-talet och blev borgmästare i Nyköping. Hans son blev adlad till Berenstierna och bergsråd, och dennes son som blev borgmästare och chef för silververket i Sala. Alla ligger med sina fruar begravda i kyrkan.
Orgelläktaren.
Orgelfasaden från 1758, men endast en stämma lär finnas kvar av den gamla orgeln.
