Garpenbergs Gruvkapell
Vi var lite tidiga till 6-årskalaset för barnbarnet i Hedemora. Så vi tog en omväg, dottern Marie och jag, och hamnade i Garpenberg. En skylt efter genomfartsvägen visade oss in på en liten väg till ett gruvkapell och det visade sig vara ett riktigt gammalt ett, från början på 1600-talet. Byggnaden är det enda kvarvarande gruvkapellet ovan jord i Sverige.
Kapellet flyttades 1947 ca 150 m till sin nuvarande plats.
Gruvkapellet förklarades 1988 som byggnadsminne.
Läste på informationstavlan att Garpenberg fått sitt namn efter "garpar" tyskarna, som jobbade som bergsmän och gruvarbetare.
Gruvan var från början en järnmalmsgruva, men senare har silver, zink, bly, koppar och guld blivit viktiga mineraler.
Silverförekomsten i berget anses som Europas största.
Numer sker all brytning under jord och gruvan är numer den enda aktiva gruvan i Dalarna.
Nu kom vi ju inte in, men läste på skylten att dagen för gruvarbetarna började med bön i kapellet. Obligatorisk närvaro och bortovaro straffades med böter. Det var en dagsverksskrivare som antecknade alla närvarande. Bönestunderna var korta och ingen altartjänst utfördes. Därför fanns bara en predikstol i kapellet. Efter bönestunden så tågade man till gruvan, detta var ju också den tidens stämpelklocka, man visste hur många arbetare som fanns i gruvan för de var ju antecknade vid bönestunden.
I kapellet hölls bön med obligatorisk närvaro ända så sent som långt in på 1700-talet.
Kapellet är rest i timmer och två våningar. Ursprungligen på en höjd bland gruvlavarna.
Själva kapellsalen finns på bottenvåningen och i rummet på övervåningen, tidigare kontoret, är det nu inrett som ett museum över svunnen gruvhanteringen.
Baksidan
och ena gaveln
Vill man komma in i kapellet får man kontakta hembygdsföreningen och få en guidad tur.
