Hallwylska Huset och Kungsträdgården
Den 15 april började jag med att skrapa rutorna på bilen innan avfärd mot Västerfärnebo kyrka där bussen från Karbenning skulle hämta upp oss västerfärnebobor för vidare färd mot Stockholm.
Ett par timmar senare kom vi till kungliga huvudstaden och där rådde det rena sommarvärmen.
Lite svårt att veta vad man ska ha för kläder på sig när det är kallt på morgonen och sommarvärme på dagen.
Vi promenerade den korta biten från Norrmalmstorg till Hallwylska huset på Hamngatan 4.
Wilhelmina, född Kempe 1844, var enda barnet till Wilhelm och Johanna Kempe. Kempes var en av de rikaste männen i Sverige. Han hade köpt skog och mark runt Voxnan i Hälsingland och startat det vinstrika företaget Ljusne-Voxna AB.
Wilhelmina gifter sig 1865 med greve Walther von Hallwyl, som ursprungligen kom från Schweiz.
Paret träffades på en kurort i Tyskland 1864. Inget slumpmässigt möte utan på inrådan av Wilhelminas guvenant och en schweizisk adelsfröken, som tyckte att den unga fröken Wilhelmina Kempe från Sverige och den lite äldre greve Walther von Hallwyl från Bern skulle passa bra ihop.
Ett formellt frieri kom brevleds från Walther till hennes far två veckor senare.
Pappa Wilhelm var inte helt förtjust, dels för att Walter var änkling sedan ett år tillbaka, men gav sitt godkännande till giftemålet, om den tilltänkta mågen flyttade till Sverige och blev svensk medborgare.
Pappan ville inte att det stora familjeföretaget Ljusne-Voxna skulle hamna i utländska händer.
Wilhelmina, född 1844 och död 1930
Walther, född 1839 och död 1921
Som enda dotter skulle Wilhelmina ärva företaget, men hennes man skulle komma att leda det så småningom.
De nygifta bosatte sig på godset Ericslund utanför Vagnshärad, som pappan köpte och gav till de nygifta. Där växte deras fyra döttrar upp, Ebba, f 1866, Ellen,f 1867, Elma,f 1870 men dog redan 1871 och den yngsta Irma f 1873. De bodde i sexton år på godset.
När Wilhelminas far går bort 1893 förändrades livet för familjen von Hallwyl. Walther ska ta över familjeföretaget och de ska flytta upp till Stockholm.
Wilhelmina skriver i sin dagbok.
"Flickorna voro förtvivlade att lämna Ericslund, jag däremot känner mig glad och lycklig att slippa från det enformiga och ödsliga lefnadssättet........."
Nu när Walther och Wilhelmina fick tillgång till arvet och företaget så ökade Wilhelminas inkomster. Hon skriver " att hon känner sig som en riktig Krösus"
År 1893 börjar man planera för byggandet av det Hallwylska Huset.
De gav byggherren, Isac Gustaf Clason helt fria händer. Det fanns inga restriktioner för hur mycket det kostade. Huset inreddes redan från början med speciella utställningsrum för Wilhelminas samlingar. Samlingar, som hon samlat under deras många utlandsresor till världens alla hörn.
Man utrustade huset med det för den tiden det allra modernaste.inslagen, som elektricitet, hissar och rinnande vatten.
När man kom genom porten in i en hall, här kan man tänka att hästskjutsarna stannade och lämnade av sina passagerare, som skulle gästa familjen von Hallwyl
Idag satt en välkomstbonad uppe
Väggen i hallen mittemot ingången
Trappen upp
Matrummet
Porslinsskåp
Vår guide
Adelsmärket satt ovanför dörren
Trappen upp till sällskapsrummen var fylld med porträtt av släkten både på Walthers och Wilhelminas sida
Taket ovanför trappen var ett konstverk i sig
En blick in i Wihelminas salong
Här också ett fantastiskt målat tak.
Så kom vi in i salongen, med guldförgyllning i äkta guld.
Soffgruppen och äkta 1500-tals gobelänger
och det fantastiska bordet
På den andra sidan fanns en sittgrupp till med ett "Påveskåp" för prydnadssaker
Skåpet förgylldes för att passa in
och så tittade man upp på taket. Woooh...
Gick igenom en salong, kanske Röda rummet.
Så kom vi in i Vapenrummet
Här fanns alla sorters vapen från riddartiden och frammåt till den tidens pistoler.
Även orientaliska vapen
Naturligtvis fanns ett biljardrum
En hall med bara kinesiskt porslin.
Så gick vi ännu en trappa upp och kom till konstgalleriet.
1904 fick Wilhelmina en gåva på 500 000 kr av sin mor och med de pengarna började hon bygga upp en målerisamling. På husets vindsvåning lät hon inreda ett särskilt tavelgalleri, som stod färdigt 1905. Galleriet skulle innehålla alla sorters motivslag, stilleben, sjömotiv, landskap,religiösa, historiska, gengremålning och porträtt. Målningarna skulle täcka över hela den så kallade " det gyllene århundradet" från slutet av 1500-talet till 1700-talet.
Geografiskt är det nästan bara målningar från Flandern och Nederländerna.
De är hängda, som var vanligt på den tiden, sida vid sida och tätt, tätt.
Även här ett fantastiskt handmålat tak
Längst ner i rummet fanns ett rum med bara silverföremål. Tyvärr kom vi inte in.....
En halvtrappa upp fanns en kägelbana. Snillrikt med en litet rum längst ner där en betjänt stod och satte upp käglorna efter varje slag och sen lät klotet gå i en lutande ränna tillbaka till utslagsplatsen.
Men när Walther dog 1921 lät man bygga om rummet till en utställningshall för porslin.
Här förvarade också alla hennes kataloger. Alla föremål är avritade och beskrivna i 78 böcker. Hon jobbade själv med katalogiseringen, men hade hjälp av flitiga katalogarbetare och även studenter kunde jobba med att föra in allt som fanns i huset. Allt, vad det kostade, vad de köpts in och vad det användes till.
Allt från dyrbara konstverk till vardagliga saker, som användes i huset.
Idéen med att skapa ett museum växte fram allteftersom samlingarna växte..
Wilhelmina var klar redan från det de flyttade in i huset på Hamngatan 4 att huset och inventarierna skulle bli ett museum.
Syftet var enligt henne: " att hopbringa ett såvidt möjligt rikhaltigt och mångskiftande marerial till belysning af såväl min egen samtids som äldre tiders kultur ".
Så vandrar vi vidare neråt i huset och kom förbi makarnas sovrum.
Toalettrum
Innanför fanns också ett badrum med badkar och duschkabin och en torkanordning för håret
men där missade jag att fota tydligen.
Sällskapsdamens rum
Utanför stod en fantastisk soffgrupp med broderade dynor och ryggstöd.
Broderat av Wilhelmina, enligt henne ett onödigt arbete, som hon skämdes över..
Vi fortsatte neråt och kom till köket.
Luckan till mathissen
Köket var helkaklat i vitt kakel
med två vedeldade spisar
Stora skafferier
Det fanns också en otrolig vinkällare. Här de röda vinerna......
Det fanns en miniatyr av huset där vi hängde av oss våra kläder. Inga kläder och väskor fick vi ha med oss in på museet.
Så slutklämmen med trapphuset igen
Innan vi strosade ut i det sommarvarma Stockholm på väg mot Kungsträdgården och de blommande Körsbärsträden.
Mycket folk var det under träden som blommade för fullt.....
Tog lite lunch på Thelins Grand Café
En Croque Monsieur och en kall Carlsberg satt riktigt fint.
Härligt att sitta ute i vårvärmen och titta på alla människor som fotade träden i olika vinklar.
Så blev det en tur in på NK.
Strosade runt och tittade på dyra kläder, en del såg billiga ut men kostade multum......undrar vem som ville ha dem......tur smaken är olika ..
Så blev det en kaffe med en macaron för min del, Lunchen hade inte riktigt smält än.....Kerstin och hennes man delade på en nötkrämfylld bulle och den tredje damen tog en bulle och Kerstins man bjöd oss damer på fikat. Vilken gentleman...Tack, tack........
Så gick vi genom Kungsträdgården, förbi Karl XII;s staty och en otrolig rabatt med blommande Ranunkler i alla de färger
mot vår mötesplats där bussen skulle hämta upp oss för vidare färd hemmåt igen.....
Slottet på andra sidan strömmen.
En otroligt fin och trevlig dag.
