hobbyaggan.blogg.se

Jag kom med förslag till sommarunderhållning i kyrkan i höstas. Att Lars Hjertner skulle passa in, för han gör enmansföreställning av "Himlaspelet" eller som det egentligen heter "Ett spel om en väg som till Himla bär".

Vår egen kommunister och sedemera kyrkoherde Nils Gustavsson hade spelat "Vår Herre" i "Himlaspelet" ända sedan den skrevs 1941, av Rune Lindström, och till året innan sin död 1989.

Över 500 föreställningar blev det.

Nils Gustavsson åkte själv ut i landet med enmansföreställning av spelet och det var fantastiskt att höra honom. Han deklamerade alla rollerna och var berättare på samma gång.

Jag har läst att han gjorde över 2 000 enmansuppträdanden av spelet.

Så har jag hört Lars Hjertner på Avesta bibliotek, göra samma enmansföreställning och det var också mycket bra. Lite olika upplägg, men fantastiskt.

Tipsade om detta till vår kantor och skaffade till och med fram mobilnummret.

Man tog mitt förslag till sig och nu blev det av, midsommardagen 2023 kl 21.00 i Västerfärnebo kyrka.

Satt ute i det vackra midsommardagsvädret. 26 grader varmt och en ljummen vind gjorde det riktigt behagligt att sitta och ta mitt förmiddagskaffe. Kan titta på gräset som växer och frodas efter regnet.......och tänka att jag inte kan klippa på grund av min nyopererade arm med många stygn. Så jag får lov att vänta åtminstonde till nästa vecka innan jag belastar armen med gräsklippning. 

Har gjort ett par bröllopskort.

Fick en tid på Hudmottagning på stan i Västerås. Undersökning av en växande fläck på armen, ja ända uppe på axeln satt den.

Har haft den länge och när jag sökte för den, något år före pandemin, så fick jag förklaringen att det var en "torr fläck". Fick rekomendation att behandla den med cortisonsalva, nu trodde jag inte på diagnosen, och cortisonsalva ville jag inte använda, så jag avvaktade. 

Så kom pandemin och gå till vårdcentralen var ju inte att rekomendera.

Men nu var det dags att ta tag i det igen.

Den hade växt på sig och börjat göra ont ibland och klia ibland.

Från vårdcentralen fick jag remiss till Hud.....som meddelade att det var lång vämtetid, så jag kunde få en tid på en privat mottagning i City. Tack, sa jag och nu var jag här.

Trodde de bara skulle undersöka fläcken men de hade tid att ta bort den också. 

Lika bra att få det gjort. Lokalbedövning och så skar den jättetrevliga kvinnliga läkaren bort hela fläcken och bandagerade mig ordentligt. Såg ut som jag hade en jätteaxelvadd på ena axeln....men snabba var de. Eftersom jag kommit in före min avtalade tid var jag ute strax efter min egentliga tid.

Bra, tänkte jag, för nu ska det bli gott med förmiddagsfika och kanske något gott till, för det var det värt.

Men vad fasiken ingenting var ju öppet.

Strosade bort till Domkyrkan, där brukar de ha utställningar, som jag kunde titta på tills allt öppnade upp, vid tio.

Gjorde ett kort till en kille som fyllde 8 år.

Mitt barnbarn Erik hade redan fått sin cykel, men jag ville påminna honom om att det var hans födelsedagspresent, cykeln.

Så jag höll mig till cykeltema.

 Lyckades övertala min dotter Ulrica att hon skulle följa med mig till utställningen " Klädd i Dalarna" på Dalarnas museum i Falun

På promenaden förra veckan kom vi på, att en utflykt skulle vara trevligt och kul att "göratillsammans" . Så vi bestämde att torsdagen den 15 juni var en bra dag. Dessförinnan hade vi lite åtaganden allasammans.

Livet som pensionär kan vara lite stressande ibland. Måste vara beredd med almanackan hela tiden, för att inte missa något.....

Tänkte hinna tvätta bilen på OK i Karlbo och så skulle jag tanka innan jag hämtade tjejerna i Avesta.

Åkte i tid och ingen kö in i tvätthallen, så det var bara att köra in....biljett hade jag sedan tidigare. Tvätten slog igång och jag hade kostat på mig det häftigaste programmet,. Vatten svepte ner över bilen och skummet likaså. Så kom borstarna och svepte runt mig en gång och tillbaka gick lika bra. Så svepte de en gång till, men då plötsligt stannade den horisontella halvvägs uppför vindrutan och sidoborstarna stannade precis utanför framdörrarna. Där satt jag, instängd i bilen och inget hände. Tillslut fick jag fram mobilen och ringde in till macken " och förklarade att jag satt fast i tvätten".....  Igen..... För det var inte första gången jag satt fast i tvätthallen.

Första gången strejkade tvätten ordentligt. Spolade över bilen lödder i riklig mängd innan den stannade upp. Personalen fick inte igång den utan fick spola av min bil allt lödder,  med slang.... manuellt..

Sen blev det en ny tvätt instalerad, för den gamla, hade tydligen gjort sitt och gick inte att få igång något mer.

Bra tänkte jag, måste ju prova den nya tvättmaskinen. Jag hade tvättkvittot kvar sedan förra gången, så nu skulle jag prova igen. Men döm om min förvåning, när den stannade den här gången också. Fasiken ..nya grejer......och så stopp igen....

Personalen kom ut och efter mycket letande och igångsättande, med stopp igen, så fick vi se att det låg ett dragkroksskydd i rälsbanan. Det var det som orsakade  stoppet. Vilken tur att det inte var mitt, för mitt  satt då kvar........ 

Nå ja, de flesta gånger har det gått bra.

Men nu så fick jag ringa in igen och be om hjälp. När killen kommer ut så mimar han och "frågar om jag flyttat bilen". "Nää, men vadå, jag var ju inte klar, klart jag inte flyttat bilen".

Men han fixade till det och tvätten kom igång igen. Tvätten skulle tagit 12 min, nu tog den en halvtimme, men jag hann precis upp till kl nio, när vi skulle träffas på parkeringen till Församlingshemmet i Avesta.

 Så tankningen fick bli första stoppet. 

Med full tank, solen som sken från en klarblå himmel och 24 grader varmt i luften då fick AC:n  gå för fullt för att få en behaglig temperatur i bilen.

Vi hade tänkt oss till Pelargonmuseet i Torsåker.

Nu var vi lite tidiga, de öppnade kl tio, men Ingvor hade kaffe och rabarberkaka med sig och vi åkte en liten bit till, fram till Hembygdsgården.

 

Skickade iväg ett kort. Få se om det kommit fram i rätt tid.

Framsidan fick bli ett papper med veteranbilar på.

Var och lyssnade på Marianne Cedervall i Församlingsgården i Avesta.

Nu för tiden räknar man inte före och efter Kristus....utan nu är det före och efter pandenin.

Miriam är från Gotland, så hennes karaktär lästes av Susanne Alfvengren på gotlänska och Hervor, som kom från Lappland, lästes av Gun Olofsson på norrlandsdialekt.  Bara så fantastiskt att lyssna till.

Marianne talade om, att hon inte kände Susanne, utan förlaget hade anlitat henne till att läsa Miriams repliker. Nu visade sig att Susanne var uppvuxen på samma ställe som Marianne har sitt kapell på Gotland och nu hade de blivit, genom bokförlaget, bekanta med varandra och även vänner.

Gun Olofsson, var en vän till henne från Vittangi. Men förlaget hade hittat henne på Norrlandsteatern. Så Marianne själv hade inget med vilka som läste hennes karaktärer att göra. Men var själv mycket nöjd med inläsarna.

Den senaste boken "Sorgeängel" handlar om en skogsbrand och där berättade hon att det var den stora skogsbranden i Västmanland, som inspirerat henne, men hon hade förlagt hela handlingen till Lappland.

Skickade ett bokkort till en knyppelvän som fyllde år.

Fick med mig hela knyppelgänget på grattiset.

Framsidan blev av ett fint papper och satte på ett grattis i guld, förhöjde det lite med två vita grattis, som jag försköt det ena lite uppåt och det andra lite neråt. Så satte jag på lite blommor och blad.

I mitten på maj skulle jag visa Getaklack för min promenadkompis, som aldrig varit uppe på den. Denna bergknalle var omflutet av Dalälven för länge sedan, 

Följde med Avesta Grytnäs Pastorat på deras församlingsresa.

Första stoppet var förmiddagsfika på Staberg.