hobbyaggan.blogg.se

En solig, fin onsdag i mitten på augusti, åkte min dotter Ulrica och jag till Arboga för att följa med M/S G. Lagerbjelke på en tur längs Hjälmare kanal, genom Hjälmaren och till vår slutstation vid stadskajen i Örebro. 

Hjälmare kanal, förbindelsen mellan Mälaren och Hjälmaren, är den äldsta konstgjorda vattenväg som fortfarande går att åka på. Den byggdes för att transportera gods mellan Bergslagen och Stockholm, främst då för tackjärn.

Kanalen är 13,7 km lång, och går mellan Gravudden vid Arbågaån och Notholmen vid Hjälmaren. Av den sträckan är ca 8,5 km grävd kanal, och det är 9 slussar och en nivåskillnad på 22 meter.

Redan Gustav Vasa hade planer på att bygga en kanal, som skulle sträcka sig vidare ända ut till Västkusten, för att slippa betala tull, för sjöfarten som måste ta sig genom sundet mellan Skåne och Danmark, till danskarna för att ta sig ut till Nordsjön och vidare ut i världen. Denna skatt använde sedan danskarna till att finansiera kriget mot Sverige. Vilket var riktigt svårsmält.

 

Men drygt 100 år senare togs planerna upp igen, 1629 började man bygga och 10 år senare var den klar. Gustav II Adolf bestämde att folket i bygden skulle gräva kanalen mot att de slapp krigstjänstgöring. Soldater från Sörmlands regemente hjälpte också till, som mest jobbade 500 man på bygget.

Bergsmän från Skinnskatteberg sprängde en sträcka på 600  meter, genom  berggrunden, mellan Lillsjön och Långsjön. Den sträckningen fick namnet Bergskanalen efter bergsmännen som jobbade med den. 

 

Vi kom fram i god tid till Hjälmare docka, där båten utgick ifrån. Vi strosade runt och tittade på slussarna vid Hällby, tre stycken, med en fallhöjd på 8,5 meter, 

En solig fin dag tog vi, min väninna och jag, en utflykt till Ingbo källor.

Vi började med en tur över Dalälven, med Hovnäsfärja. Försöker att ta en tur varje sommar, kul att den finns kvar.

Var på dop i Folkärna kyrka och såg då en skylt utanför kyrkporten, om att varje tisdag kunde man få gå upp i tornet. Wow tänkte jag, det måste jag bara göra. 

Nu hade jag riktig tur....de hade glömt ta in skylten, så det blev beslutat om att ha en tisdag till.

Så jag ringde min väninna, och frågade om hon var sugen på att följa med, och där behövde jag ingen övertalning alls. Hon var med på en gång.

Vi var lite tidiga så vi strosade runt på kyrkogården. 

 Längst ner med en vidunderlig utsikt över Bäsingen, en vik av Dalälven, står ett kors i rostfritt stål, här kan man ha friluftsgudstjänst, i guds vackra natur. 

Korset ritat av Kurt Landgren, och gjort i Torshälla, och det skänktes till Folkärna kyrka av bergsingenjör Axel Ax:son Johnson.

Min äldsta dotter fyllde år och naturligtvis gjorde jag ett kort.

Använde Maja designs härliga papper på en rosa kortbas. Ett rosa utstansat grattis fick det också bli.

 Inledningsvis sjöng vi psalmen Tryggare kan ingen vara.....och så fick Johan gå fram och hälla i dopvattnet i dopfunten

Skulle träffa mina barns kusin vid hennes lantställe i Råby, utanför Enköping. Jag skulle hämta dopklänningen, som gått i släkten sedan 1963, och nu skulle den bäras av mitt minsta barnbarnsbarn. Eftersom Anna-Lena nyss kommit från Stockholm och knappt burit in grejerna från bilen, så beslöt vi att åka till Landsberga Gårdscafé och ta lite eftermiddagskaffe. Gott bröd och fint väder att sitta ute i, så det blev en fin stund, och som vanligt hade vi mycket att prata ikapp oss om.....Vi satt där och tittade på omgivningen och det var mycket folk som fotade kyrkan bortom veteåkrarna.....Biskopskulla kyrka.....Jag berättade att jag varit där innan Mors dag, och beklagade att jag inte kom in i kyrkan.

Då googlade Anna-Lena och upptäckte att kyrkan skulle öppnas kl 17.00, och nu var klockan kvart över fyra, så vi beslöt att ta en påtår och så åka dit och få en titta inuti kyrkan. Jag har varit i kyrkan, men har inget minne av hur den såg ut. Efter mycket pratande hit och dit kom vi på att första gången dopklänningen användes, var det just i Biskopskulla kyrka, av kusinen Annelie 1963. Så det var nog då jag var inne i kyrkan.