hobbyaggan.blogg.se

Fagertärn

Publicerad 2017-08-13 15:07:00 i Allmänt,

En otroligt fin dag for jag vidare, från att ha lämnat av mitt nybakade fikabröd i Västerfärnebo kyrkas frys. Bröd, som kommer att bjudas på till kaffe efter varje söndagsgudstjänst framöver.

En helt spontanresa, och den styrde jag mot Örebro och vidare mot Askersund och Tivedenskogarna, och den lilla sjön Fagertärn. Trodde att nu skulle de röda näckrosorna blomma, som sjön är vida berömd för.

De röda näckrosorna, som är en naturlig mutation med de vita och som naturen själv ordnat.

Sjön ligger vackert och denna dag med klara sommarfärger var den helt magisk.

Skylten som berättar om de röda näckrosorna

En fin och bra promenadväg, tar en mot den södra sidan av sjön, passerade förbi denna lilla tjärn med knappt utslagna vita näckrosor. Undrar tro om jag var för tidigt ute??

Men så hittade jag en utslagen röd, lite svårt att zooma in, den var ju inte alldeles intill stranden

så en till, men de var inte många

men vyerna över sjön var helt magiska, sol och skugga speglar sig i det spegelblanka vattnet

Vita björkar och strandgräs

En samling vita näckrosor och mitt i fanns en röd, som var på väg att slå ut

Hittade en till och en liten sädesärla hade slagit sig ner på ett av bladen

Sjön från den norra sidan

Tänkte gå en sväng åt det hållet också.......men så kom det en orm och ringlade fram över stigen. Ormar är inte min förtjusning, även om denna bara var en snok, hann väl inte se huvudet riktigt, men den var väldigt svart, så jag tror det var en ofarlig en....men i och med att den visade sig, så vände jag om och gick tillbaka mot bilen.

Kommentarer (1)

Från Venjan till Sälen

Publicerad 2017-08-05 14:37:00 i Allmänt,

Medan vi ändå var i Venjan åkte vi vidare vägen utmed Vanån mot Tennäng.

I Stutt hade vi för många år sedan en stuga. En timrat härbre, som vi byggde från grunden. Tog ner timmer på tomten och en firma i Mora gjorde stommen, som vi plockade ner och satte upp på plats.

En mysig stuga, och det gick snabbt att få upp värmen, tack vare en fantastisk braskamin. fast det var 20, 25 grader kallt ute behövdes det bara en brasa på morgonen och en på kvällen för att ha en behaglig värme och det fanns ingen el och inget vatten, men så mysigt det var där,

Stugan sedd från vägen och framifrån.

Den överbyggda trappen med vedlåren,där det fanns plats för gasoltuben och ved. till och med piasavakvasten stod där, precis som på vår tid.

På sommaren satt man ute och lyssnade på fågelsång och bruset från forsen i Vanån, som rann nedanför ........

Till och med utemöblerna fanns kvar och var placerade på samma ställe som vi ställde dem .....

Hemlighuset, var ett nödvändigt måste

Men vägen ner till Vanån, var sorgligt igenvuxen, och nu såg man ingenting av vattenspegeln. Det var ju synd

Tur det inte var någon hemma, så vi kunde strosa runt lite, men det stod ett par skor på trappen, så kanske någon bara var borta i något ärende.

Men så kul att stugan var lika fin, som när vi hade den, och svårt att tro att det gått nästan 20 år.

Så fortsatte vi mot Sälen

Stannade till vid Branäs och släppte ut ett par "pissmyror" som Marie fått med sig, som fripassagerare från stugan. Molnen speglade sig i sjöns stilla vatten.

Vi for upp för backen i Sälen och mot backarna i Tandådalen. Trodde det skulle finnas någon affär eller matställe öppet.

Men vi hittade inget, lite dött var det allt, och backen lyste tom........ men det fanns folk i många stugor

Åkte tillbaka, för att försöka hitta något öppet matställe och få något i magen, vi började bli lite hungriga.

Tänkte att det får väl bli nere i Sälen då. Men så kom vi till Sälenstugan och oj vad det var omgjort. Macken var borta och istället låg det ett hus där med flera lägenheter .

Och vid gaveln på det huset fanns det en skylt med "Olarsgården, öppet, grillkväll".

Så vi svängde av och nerför backen mot Olarsgården

Så tjusig entré

Receptionen

Vi fick det sista rummet. Och vilket mysigt rum

Sängbordet var, typ huggkubbe

Så intog vi en läcker trerätters måltid Här grillrätten

I matsalen stod ett riktigt bastant träbord med

vackra, roliga ljuskronor. Gjorda av älghorn.

Frukosten var en fröjd för ögat och gommen, där saknades inte någonting

Så åkte vi förbi Lindvallen . Otroligt mycket folk i stugorna, och alla familjerna hade någon form av cyklar med sig. Men det är väl bra att det satsas på sommaraktivitet också

Fäboden fanns fortfarande kvar

Lindvallens backar i sommarskrud

Kommentarer (3)

En otrolig helg med en av mina döttrar och den började med ett bröllop i Venjan

Publicerad 2017-08-01 00:17:00 i Allmänt,

Mina två döttrar, Ulrica och Marie, dök upp hos mig vid 9-tiden på lördagsmorgonen. Ulrica körde Marie den sista biten från tåget i Sala och hem till mig.

Medan Marie slog in de sista på paketen till brudparet. Bruden var en arbetskamrat till Marie, fast hon jobbar i Borlänge, och skrev de allra sista på bröllopskorten.

Vi fikade lite, innan Ulrica åkte tillbala mot Sala, och Marie och jag gjorde oss färdiga för att fortsätta mot Venjan, och dyka upp som en överraskning för bruden.

Vi stannade till i Insjön, Clas Olssons, för att köpa siffror till min nya brevlåda....men det visade sig bli krångligt, jag skulle ha en 1:a, en 2:a och en 0:a. Ettan och nollan var inga problem, fanns hur många som helst, men tvåan var slut. Precis lika som i Västerås, men i Borlänge hade de 18 st fick vi upplysning om, men där hade vi ju redan passerat förbi, så det fick anstå till ett senare tillfälle.

Så fortsatte vi mot Leksand och vi mötte en massa gamla Volkwagnar, både bubblor, cabbar och bussar. Hade tagit ett häfte med " Händer i Dalarna " så vi började leta efter var det kunde vara någon Volkwagnsträff. Men när vi så körde om en mängd gamla amerikanare, både skruttiga och nypolerade, sådana som åkte själva och sådana som var uppe på lastbilsflak, började vi istället fundera på om det möjligtvis var Classic Car i Rättvik. .När vi fick klart för oss att så var fallet. Insåg vi att den vägen kunde vi inte ta till Mora, om vi ville komma fram. Alldeles för mycket folk och bilköer. Utan det blev att svänga av i Leksand och ta vägen på andra sidan Siljan.

Så kom vi till Venjan och vi var i god tid, så vi hann fotografera både kyrkan, omgivningen och interiören.

Den nuvarande kyrkan är från början av 1900-talet men restaurerad i mitten på 1950-talet, då den också kläddes utvändigt med stående spåntad panel, som vitmålades.

Kyrkan gränsar till Vanån, som stilla flyter förbi

Har aldrig varit inne i Venjans kyrka, den visade sig vara ljus och luftig, med fin och vacker inredning

Kyrkorummet,med en hängande träskulptur av Jesus på korset

Altaret, i gråmålat trä och med en vacker matta i gröna toner, och som färgmässigt passade så bra till det gröna knäböjardelen på altarringen. Dopfunten är av skulpterad täljsten. Bakom dopfunten syns en rya med 100 gamla bomärken från Venjan, utförd och skänkt av kvinnorna i Venjan De sjuarmade kandelabrarna på var sida om altaret är i mässing och tillhörde kyrkans ursprungliga altarklenoder från sent 1700-tal

Predikstolen i naturfärgad päronträ med snidad dekor. Men klenoden i kyrkan var det gamla altarskåpet, från sen medeltid. Kvinnan i mitten anses vara Maria Magdalena , synderskan som smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår.

Sen vi gått runt i kyrkan, så satte vi oss längst bak i kyrkan för att bruden inte skulle se och känna igen Marie så fort hon kom in. Men det visade sig att brud och brudgum skulle ha genomgång med prästen innan vigseln, så det blev lite, minst sagt besvärligt, att inte bruden skulle avslöja Marie innan vigseln.....vi var ju i princip de enda utomstående inne i kyrkan.

Men tillslut kom gästerna in och satte sig, och vi var inte fullt så iögofallande.