Tänk att man lär sig något nytt
Tänk att man lär sig något nytt varje dag.....nu har jag hittat en knapp som jag kan minska mina bilder med. Sa ju att det blir lite svårt i början.....men man får väl lära sig.
Men jag har inte hittat något, om att göra om bilderna senare. Det kanske uppenbarar sig det med så småningom.
Grannbonden har varit ute och slagit hö ikväll, och det finns väl inget som luktar så gott som nyslaget hö.
Allt ändrar sig och mycket till det bättre.
När jag var liten så slogs höet tidigt på morgonen, så efter frukosten lastades hässjöstörarna på kärran och så drog pappa ut på ängen för att sätta upp störarna som höet skulle upp på. Hål gjordes med ett spett och så sattes störarna ner. Jorden trampades till runt den så den satt stadigt. Det sattes 5 st eller 7 st störar i rad med ca 1 meters mellanrum. Så lade man galvad järntråd, som var lindad i rullar på en träbit och lagom till en hässja, runt första stören och band ihop var och en, och man måste tänka på att spänna tråden mellan störarna och den fick inte sitta för långt ner, för luften skulle cirkulera in under hässjan och torka höet. Så kopplades släpräfsan på traktorn och jag fick köra den, kanske för det var ett lättare arbete än att lassa upp gräset. Jag samlade in med räfsan och åkte till pappa och drog i spaken på räfsan så höet stjälptes av och kunde lassas upp på den uppspända tråden, så spändes en ny tråd upp och proceduren började om. Så kom ett välkommet avbrott när mamma kom ut med kaffekorgen. Kaffet och saften dukades upp i skuggan av den nyuppsatta hässjan. Sen stannade mamma och räfsade upp det gräset, som låg i diket. På den tiden slogs alltid dikena för hand med en lie, så lades det också upp på hässjan. Det var viktigt att allt togs tillvara.
Så tog det ca 1 vecka, innan det torkade höet kunde köras in. Då lastades höet av hässjan och upp på vagnen, så kördes den hem till gården, där mamma och jag fick lasta av höet, ner i en höjektor, som blåste upp höet på logen, där pappa tog emot, och så skulle höet stoppas in i alla vinklar och vrår, så allt fick plats. Ibland fick vi alla upp på skullen och stampa, så ännu mer kunde stoppas in. Mellan varven ströddes hösalt ut, för att inte höet skulle mögla.....
Idag slår man av höet på kvällen så kommer man med en balmaskin i morgon och buntar ihop höet till stora runda bollar, som man lastar på en vagn och kör hem. Balarna är så tunga att de lastas upp med en traktor. Balarna kommer senare att behandlas med konserveringsmedel och plastas in.
Tänk så mycket lättare och bättre det blivit och inte fordras det så mycket folk heller......
