Fortsatte min Kulturresa
Efter Berits och mitt besök på Ullspinneriet, fortsatte vi till Väderstad och det fina lilla Centrumcaféet, med gott hembakat bröd. Vi tog en smörgås, surdegsbröd med ruccolasallad, fetaost, valnötter och överringlat med traktens honung. Mums, mums. Vi satt ute i solen men vi fick leta lä för det blåste bra.
Så väl styrkta fortsatte vi mot Tåkerns Naturrum.
Här möts man vid ingången av stora fågelägg för barnen att klättra på och leka bland.
Porten ner mot sjön och naturrummet
Tåkerns naturrum, byggd med vass
På väg mot fågettornet för att se ut över Tåkern, vattenståndet var lågt och den vita stenhällen brukar inte synas ovanför vattenlinjen.
Fågeltornet. Här kan även handikappade med rullstol komma upp, en lång vindlande gång är byggd för det ändamålet
Barnen är också väl tillgodosedda, med "Håvinsamling". Guider samlar de barn, som vill och deras föräldrar och de delar ut håvar och så fångar man in insekter och vattendjur i vasskanten, som sedan artbestäms med guidens hjälp. Kul grej. De barn vi såg var väldigt entusiastiska. En liten tjej studsade runt, runt för hon hade fångat ett grodyngel i sin håv, men hon pep bra när hon inte vågade ta i håven.
Så fanns ju Prinsessan Estelles sagostig. Prinsessan Estelle är hertiginna av Östergötland, och denna sagostig fick hon i dopgåva, 2012, och stigen färdigställdes och invigdes i maj 2014.
Efter att ha besökt detta vackra naturrum så började vi dra oss hemåt till väninnans hem utanför Vadstena.
Vi passerade Svanhals kyrka med en förgylld svan ovanpå korset på kyrktornet. Lite unikt.
Så kom vi till Röks kyrka,
här stannade vi och tittade på den stora runstenen Rökstenen, som står utanför kyrkan.
Stenen påträffades 1844 vid en rivning av en bod och murades in i södra sidan på vapenhuset. Men den frilades och fick sin nuvarande placering under tak på 1930-talet. Skriften är tydligen svår att tyda och förstå. Och vi försökte inte ens.
Vi gick in i kyrkan och den var ljus och luftig, med vapensködar på väggarna från 1600- och 1700-talen, av släkter, som bott på de stora gårdarna i socknen.
Altarringen hade ett vackert utskuret mönster
likaså fanns samma utskurna mönster på orgelläktaren
Lite unik är att klocktornets trampmaskin används fortfarande. Så man trampar igång klockorna när de ringer in till gudstjänst.
Så fortsatte vi mot Heda kyrka
Den mest omtalade skulpturen i kyrkan är Mariabilden, som Verner von Heidenstam tillskrev sin hyllningsdikt, "Himladrottningen från Heda"
Altarskåpet, gjordes vid en restaurering på 1950-talet, men i det nya skåpet placerades sju skulpturer, som tillhört ett förstört senmedeltida altarskåp.Sex av skulpturerna föreställer apostlar medan den sjunde ska vara Gud fader
Märks att vi är i knyppeldistriktet, här den vackra spetsen runt altaret.
Utanför på väggen har man murat in två runstenar, en på var sida om den runda byggnaden, som rymmer altaret.
Så eftersom vi var på gång med kyrkobesök, tog vi väninnans församlingskyrka också,
Väversunda lilla söta kyrka
I gården bredvid kyrkan var Jacob Berzelius född, en av världens mest berömda vetenskapsmän.
Med flit och engagemang kämpade han sig fram till en imponerande position, som en av tidens främsta naturvetenskapsmän och är en av grundarna till Karolinska institutet. Hans vetenskapliga produktion omfattar hela kemins område. Han försökte också få in kemin, som en viktig del i den allmänna undervisningen.
Berzelius införde det än idag använda symbolsystemet för grundämnena i det periodiska systemet.
Han var också en aktad kulturkritiker och han dog 1848.
En minnessten står i gårdens trädgård, men själva byggnaden är privatägd
Strax innanför kyrkdörren sitter han och läser en bok. Ganska naturtroget.
Bredvid den gamla trädörren med smide, runmärkt som Asmunds dörr, vilken framställer korsfästelsen och syndafallet.
Kyrkorummet: predikstol från 1947 med bilder av Kristus, Johannes, Petrus och Andreas hämtade från en predikstol från 1600-talet och altaret med gamla kalkmålningar i taket
