Mot Eksjö, Orrefors och Öland
Lämnade Eklidens trevliga vandrarhem ganska tidigt på morgonen. Tog mig söder över mot Eksjö, en intressant stad med den gamla stadskärnan, som består av trähus. Men bara efter några mil var stora vägen avstängd och trafiken leddes in på en kringväg och man passerade Aneby, men det var alls ingen dum krok. För på detta sättet hittade jag ett imponerande vattenfall "Stalpet" och jag var bara tvungen att stanna och gå fram och titta på det.
Tavlan som visade att det var södra Sveriges högsta vattenfall med 20 meters fallhöjd. "Stalp" betydde stup eller brant i forna tider
I början av 2000-talet hade man byggt denna trappa ner och en utsiktsplats på botten av ravinen och en gång om året har man en Fallens dag, då man släpper på vatten, som det var förr.
Många trappsteg ner var det, men jag fick se fallet från en annan vinkel och höra bruset.
Så fortsatte Svartån att rinna ner under vägen och bron, som jag nyss åkt på.
Ån rinner åt norr inte så vanligt enligt beskrivningen att större vattendrag gör.
En träbro ledde över ån och fortsatte med en lika brant och lika många trappsteg, för att ta sig upp på andra sidan ån
Här låg ett alldeles förtjusande liten café och hantverksgård.....men, men... jag var alldeles för tidig, det hade inte öppnat än för dagen
Gick istället runt och tittade på fallet uppifrån, då såg man inget av fallen utan bara en liten fors som skummad fram.
En stilla damm dämde upp vattnet och man har byggt ett kraftverk på platsen. Smugit in det i omgivningen så det märktes inte.
Så efter den lilla avstickaren kom jag ut på väg 32 igen och kunde fortsätta mot Eksjö. Gamla delen av stan är en unik trästad från 1400-talet
En kulturgård med en kullerstensbelagd innergård
Vägen ner mot Eksjö museum
Planteringen utanför museet med Eksjöån i bakgrunden
Kom en liten regnskur medan jag var inne på turistbyrån och fick hjälp att leta bostad på Öland. Min mobil hade tyvärr börjat krångla och stängde bara av sig mitt i mina bestyr.
Tjejen, på Turistbyrån, var mera entusiastisk än datavan....hmm trodde alla ungdomar var födda med datorn i fokus.....men okej....efter mycket om och men hittade vi ett i Byxelkrok, längst norr ut på Öland, och då var tjejen så svettig, att det fick bli så, vi letade inte vidare.
Nu var jag lite sugen på kaffe och fick tips om detta lilla kaféet i det gula huset, Thimons Konditori
Riktigt mysigt och trevligt och framför allt luktade det gott av nybakat bröd och gott kaffe.
Så vandrade jag vidare tillbaka mot parkeringen och bilen för att fortsätta mot Orrefors.
Ett glasbruk tänkte jag i alla fall besöka när jag passerade Glasriket, och Orrefors låg utmed vägen.
På glasbruket var det lugnt, det var ju söndag och själva turistströmmen hade väl inte kommit igång riktigt.
Men i utställningshallen var det tydligen vernissage för eller invigning av någon ny utställning.
Var så mycket folk och mest från trakten, för det var ren och skär småländska som pratades. Många äldre, så jag passade väl in, gick runt och många drack kaffe vid ett stort dukat bord, som ringlade sig fram i lokalen. Folk som säkert jobbat på eller runt glasbruket.
Bordet var prytt med många glasfat, glasskålar och glasvaser med fina blommor i. Undrade starkt om jag kommit till någon invigning av något slag, men ingen stoppade mig, så jag fortsatte att titta mig omkring och också njuta av en kopp kaffe
Otroligt vad mycket fint
och mera
I en av utställningshallarna, såg det ut som om man tänkt att kunna ha en liten konferens eller möte.
Mera alster som kommit från berömda glaskonstnärer t.ex. Simon Gate som fans på Orrefors från 1916 till 1945.
Här en pokal med lock och tekniken kallas överfång, gjord 1916
En fotograf var stationerad innanför dörren för att fotografera, såg till att hålla mig undan, så det inte skulle bli någon intervjusituation, för jag vet ju inte riktigt vad jag hamnade i. Men stort var det för utanför dörrarna stod en fin limousin med nummerskylten "ORREFORS" på
Mycket fin och unik glaskonst som producerats härpå den tiden det begav sig, men det var inte bara de gamla konstnärerna som var representerade utan det fanns många nya namn också.
Hoppas bara att hantverket får fortsätta här och också på andra glasbruk i Småland.
