Alla helgons dag
Började eftermiddagen med att bjuda varje besökare, som kom in och ville besöka vår vackra kyrka, på kaffe . Det var ganska bistert ute och en snål, kall vind drog fram över nejden. Inte ens de många ljusen, som tändes upp på kyrkogården kunde värma upp luften. Många tog tillfället i akt och slog sig ner och lät sig väl smaka av lite varmt kaffe och en liten kakbit. Samtalets vågor gick högt ibland när människor, som kanske inte sett varandra på länge, träffades igen.
Västerfärnebo kyrkan.
När man kom in drogs ögonen till alla tända ljus i den smidda ljusbäraren. Och alla tända ljus i ljusstakar och ljushållare, här hade vi verkligen gått "all in".
Framför altaret var en vackert grupp placerad.
Altaret med sin nya punktbelysning gjorde sig bra i dunklet.
Vid gudstjänsten lite senare tändes ett ljus för varje församlingsmedlem som gått bort under året. Och det blev många, trettio stycken.
Så avslutade vi som jobbat på kvällen med lite fika och samtal, ett lugnt och skönt avslut.
Men barnbarnet Peter ville jag skulle hämta honom på hans jobb i Sala, han slutade kl 20.00, och så skulle vi göra sällskap till minneslunden. Eftersom han ville det ..... och jag fick sällskap i mörkret. Så kom vi överens om att jag skulle står utanför hans jobb och vänta när han slutade.
I Sala vid minneslunden på Nya kyrkogården är det alltid mycket folk och eftersom platsen ligger högt så brukar det se ut som en ljusramp i mörkret med alla ljusen. Började ta lite kort på vår väg upp mot själva minneslunden.
Nu närmar vi oss.
Uppe vid minneslunden porlade vattnet fortfarande ut över stenen och ner i dammen och sedan följa den lilla rännan ner för kullen. Alltid mycket folk och många, många ljus.
En fin kväll då vi får minnas de som gått före oss.............
