En tur på Hjälmare Kanal

Publicerad 2020-08-31 23:22:47 i Allmänt,

En solig, fin onsdag i mitten på augusti, åkte min dotter Ulrica och jag till Arboga för att följa med M/S G. Lagerbjelke på en tur längs Hjälmare kanal, genom Hjälmaren och till vår slutstation vid stadskajen i Örebro.

Hjälmare kanal, förbindelsen mellan Mälaren och Hjälmaren, är den äldsta konstgjorda vattenväg som fortfarande går att åka på. Den byggdes för att transportera gods mellan Bergslagen och Stockholm, främst då för tackjärn.

Kanalen är 13,7 km lång, och går mellan Gravudden vid Arbågaån och Notholmen vid Hjälmaren. Av den sträckan är ca 8,5 km grävd kanal, och det är 9 slussar och en nivåskillnad på 22 meter.

Redan Gustav Vasa hade planer på att bygga en kanal, som skulle sträcka sig vidare ända ut till Västkusten, för att slippa betala tull, för sjöfarten som måste ta sig genom sundet mellan Skåne och Danmark, till danskarna för att ta sig ut till Nordsjön och vidare ut i världen. Denna skatt använde sedan danskarna till att finansiera kriget mot Sverige. Vilket var riktigt svårsmält.

Men drygt 100 år senare togs planerna upp igen, 1629 började man bygga och 10 år senare var den klar. Gustav II Adolf bestämde att folket i bygden skulle gräva kanalen mot att de slapp krigstjänstgöring. Soldater från Sörmlands regemente hjälpte också till, som mest jobbade 500 man på bygget.

Bergsmän från Skinnskatteberg sprängde en sträcka på 600 meter, genom berggrunden, mellan Lillsjön och Långsjön. Den sträckningen fick namnet Bergskanalen efter bergsmännen som jobbade med den.

Kanalen fordrade mycket reparationer och det blev många avbrott i trafiken.

Så på förslag av Göta kanals skapare, Baltzar von Platen, byggde man, mellan 1819 och 1829, en ny sträckning mellan Arbogaån och Kvarnsjön och mellan Kvarnsjön och Långsjön, ca 5 km. Trafikleden fick nu större kapacitet, men den gamla kanalen finns kvar och är skyddad som fast fornminne.

Kanalen hade stor betydelse för handeln med huvudstaden, och man fraktade förutom järn även spannmål och trävaror och i retur gods till handelsmännen i Örebro och till bruken i Bergslagen.

Sedan 1970-talet är godstrafiken på kanalen nedlagd och nu är det en fin turisttransportled.

Vi kom fram i god tid till Hjälmare docka, där båten utgick ifrån. Vi strosade runt och tittade på slussarna vid Hällby, tre stycken, med en fallhöjd på 8,5 meter,

Så strosade vi tillbaka och rundade det stora magasinet, som nu var ett café och restaurang.

och där låg båten vi skulle åka med.

M/S G. Lagerbjelke.

Det visade sig att vi inte skulle åka genom de slussarna, som vi kollat på, utan båten vände och styrde ut över sjön och mot den första slussen, Åttans sluss, med en nivåskillnad på 2,5 meter.

Varje sluss är handdriven och de gamla bostäderna, där slussvaktarna bodde är idag sommarhus. Manskapet på båtarna får själva sköta slussningen.

När portarna stängdes bakom oss, så vevar slusskillen upp luckorna längst ner på portarna för hand, och vattnet börjar att strömma in och båten kan flyta upp till nästa nivå.

Då dras varje port upp för hand.

och vi kan glida vidare ut på Kvarnsjön. Den gamla kvarnen och bostaden är ett sommarcafé numera.

Vi gled stilla i 5 knops fart. Solen sken, och en ljummen vind smekte vår kind när vi satt på fördäcket.

och vattnet var spegelblankt. Ön vi hade framför oss på vänster sida, hette Lycksalighetens Ö. kaptenen berättade, att en soldat hade träffat en tjej och sina möten förlade de till denna ö, för att få vara lite för sig själva.

Här en slussarbetarbostad, som blivit en fin bostad.

så fortsatte vi vår färd

Efter hela vägen flög det stora hägrar framför oss, men det var svårt fånga dem på bild

Det växte ekar på strandbankarna, så vi åkte alldeles som i en allé. Förr hade man dessa planterade träd till att bygga och laga båtar med.

Så kom vi ut till Notholmen, den sista slussen innan vi kom ut på Hjälmaren, Denna sluss stod öppen, höjdskillnaden här är 0,2 meter, det var lågt vattenstånd i Hjälmaren, så det behövdes ingen slussning.

Så kom vi ut i Hjälmaren. Sveriges fjärde största sjö.

Och styrde vår färd väster ut mot Örebro.

Jag tror att vi ökade farten lite grann, för det skummade bra om fören....

Vi passerade flera större öar och vår kapten berättade om alla slott och herrgårdar, vilka som bodde på dem. Han hade en diger källa att ösa ur, kommer tyvärr inte ihåg några och dessutom fastnade nästan inget på bild för vi var för lång ut på sjön. Men lite fina bilder blev det ändå.