Dalslands kanal och Håverud
Så från Åmål körde vi söder ut längs Vänern.
Dalslands kanal går melllen Vänern och Töcksfors, och det är en sträcka på 254 km, av dessa är12 km grävd kanal och resten ett naturligt sjösystem.
Tack vare den kraftfulla inlandsisen, som har lämnat efter sig ett otal sprickdalssjöar, så mycket som en fjärdedel av Dalsland är täckt av vatten. Detta gör det till Sveriges sjörikaste landskap.
Kanalen har 31 slussar och en nivåskillnad på 66 meter. Den började byggas 1865 och arbetet gick fortare än beräknat så kanalen var färdig redan 1866, men invigdes inte förrän den 19 september 1868.
Vi tog oss landvägen till Håverud, en akvedukt, med både landsvägsbro, tågtrafikbro och en byggd båtränna.
Märktes att det är en populär sevärdhet. Fast det var sent på sommaren så kom det många bilar och stannade och folk gick ut och spatserade runt vid slusstationen.
Vi började med att se den uppifrån landsvägsbron. Först nedströms....
sedan uppströms....
Efter en glass vid kiosken vid brofästet
fortsatte vi ner till själva slusstationen, där fanns restaurang, kafé, affärer som sålde dalslandsdelikatesser och souvenirbutiker.
Vi tog en promenad längs kajen på slussen och den konstgjorda vattenrännan.
Under de drygt 150 år kanalen har varit i bruk, har genom de 31 slussarna fördelade på 17 slusstationer, har båtar från hela världen passerat, galeaser, ångbåtar, fraktbåtar, bogserbåtar med timmermosor, passagerarbåtar, motor och segelbåtar och otaliga kanoter, allt detta stod på tavlan nere vid slusstationen.
Här i Håverud lyckades kanal- och järnvägsbyggaren Nils Ericson på ett mycket sensationellt sätt ta sig förbi den branta klippväggen genom att bygga en lång plåtränna sammanfogad med 33 000 nitar. En smått galen idé, men faktum är att mycket få av nitarna har behövts bytas ut.
Kändes lite läskigt att gå på plåtrännans kant och ha forsen långt nedanför oss.
Under turistsäsong släpper man tydligen på vattnet i forsen 5 min varje dag, men vi var lite sent ute både säsongsmässigt och tidsmässigt. Men mäktigt var det att gå där.
Tror Marie var jättelycklig att vi var på väg tillbaka till fast mark.
Från det lilla röda huset längst bak, tog jag en bild på plåtrännan, som tar båtarna över forsen.
I förgrunden vägbrospannet, den gröna båtrännan och så järnvägsbron i bakgrunden.
Hittade lite fler prominenta besökare på bergsväggen.
En minnestavla över byggarna och konstruktörerna..
iallafall deras namnteckning.... Prins Carl 1868, verkas som han var invigningstalaren.
och så vår kung Carl Gustav .
Verkar på datumet att han inte blivit kung än, utan var fortfarande kronprins vid detta tillfälle.
