Rottneros herrgård.
Vi kom på att vi skulle hinna till Rottneros innan de stängde, men det skulle bli med en kvart tillgodo. Jag läste på hemsidan att man fick gå så länge man ville, bara man kom in innan de stängde. Så efter lite försenande av vägarbete, kom vi in på parkeringen med två minuter på oss innan stängning. Marie sa "spring mamma till grinden" men jag gick, tyckte det var lite förargligt, men tjejen i kassan kom ut emot oss och skrattade och sa " ta det lugnt, jag släpper in er". Hon hade säkert sett oss när vi sladdade in och hoppade ur bilen. Jaa, det var säkert det roligaste för henne den dagen.
Men vi fick vår karta och tips var vi skulle börja, så startade vi vår vandring.
En byst på herrgårdens och trädgårdens skapare.
Så i mitten på 1950-talet började affärsmannen och brukspatronen tillika major Svante Påhlson skapa en park som skulle motsvara sagans Ekeby. Det blev denna park i nyklassicistisk stil, där skulpturkonsten står i centrum.
Idéträdgårdar kom vi till först, här var det en vacker bro över en liten bäck mellan två dammar. Den ena med vita näckrosor....
Den andra med röda....
En stentrapp, med en otrolig färgprakt runt...
sen hade man skojat till det lite.....Skidtunneln i Torsby
gamla rostiga bilar kan också komma till användning...
Vi fortsatte med kartans hjälp och kom förbi Dianaparken. Detta parkrum anlades sist 1958.
Den vilande jaktgudinnan Diana, en bronsstaty.
Samlingarna innehåller mest svenska skulptörer, men det finns även skulptörer från Norge, Finland och Danmark.
Millesplatsen
Mitt på den cirkelformade gräsmattan står statyfontänen med fyra kvinnofigurer ur Carl Milles Orfeusgruppen. Originalet står framför konserthuset på Hötorget i Stockholm.
Christian Erikssons olika skulpturer
Redan på 1200-talet var Rottneros en stormansgård. Vid början av 1600-talet anlades tre stycken stångjärnshammare, som gav bygden ett välstånd som varade i flera hundra år. Som nybliven bruksdisponent, vid Rottneros Bruk, flyttade major Svante Påhlson in i den dåvarande herrgården med sin familj. Lucianatten 1929 brann gården ner till grunden, men alla som bodde på gården klarade sig. Tyvär så kunde man bara rädda ett par stolar.
Det nya corps-de-logiet ritades av arkitekten Georges von Dardel. Detta blev nu utgångspunkten för visionen att skapa en parkanläggning, som med sin skönhet skulle motsvara Selma Lagerlöfs "Ekeby" i berättelsen "Gösta Berlings saga".
Den nya herrgården stod färdig 1932.
Men först efter andra världskrigets slut började det egentliga parkanläggningsarbetet.
Herrgården med spegeldammen.
Spegeldammen har en liten egen historia.
Först anlade man en åttkantig damm, men den ansåga inte svara mot den nya herrgårdsbyggnaden på rätt sätt. Svante Påhlson ansökte hos kommunen att få anlägga en stor rektangulär spegeldamm framför byggnaden, men fick avslag på sin ansökan. Men han nöjde sig inte utan han ansökte nu om att få anlägga en branddamm och med herrgårdsbranden i färskt minne, så gick ansökan igenom.
Spegeldammen blev färdig 1947.
Den lilla pojken, som speglar sig i dammen..
Vänder man sig om står de två kavaljersflyglarna.
De byggdes redan 1861, men fick sitt nuvarande utseende på 1920-talet.
Här bodde de tolv beryktade kavaljererna i "Gösta Berlings saga".
Båda flyglarna är idag privatbostäder.
Vi fortsatte att gå och fick se "Nike från Samothrake"
Originalet finns i Louvren, och är från år 190 f Kr.
Här började den stenlagda gången ner mot Rosenträdgården.
Mitt i Rosenträdgården står Carl Eldhs staty över prins Gustav, sångarprinsen.
Påhlson försökte förmå Carl Eldh att byra ut blomman som prinsen håller i handen på originalet mot en bok, för att bättre passa in som Gösta Berling, prästen och poeten. Skulptören tyckte inte detta var någon bra idé, utan skrev ett brev till Svante Påhlson, daterat 12 april1950.
" Edert förslaget att utbyta blomman som Prinsen håller i ena handen - mot en bok, kan naturligtvis tänkas - men enligt min åsikt vore det lyckligast om figuren fick behålla sin form orubbad. Det förefaller mig bli svårt att göra något ingrepp som icke rubbar den omedelbara charm som figuren nu äger - även en romantisk präst kan nog bära en blomma."
Och så fick det bli. Prinsen håller en ros i sin hand och det går väl alldeles utmärkt att tänka sig honom som en romantisk kavaljer från sagans Ekeby.
På Carl Eldhs parterr finns två flyglar, ritade av Dardel...och uppfördes i början på 1950-talet. Här finns också skulpturer av Eldh.
På gavlarna finns nischer med byster av, i den ena Selma Lagerlöf
och i den andra Gustav Fröding
Utsikten ner mot Kungens trädgård.
Kungens paviljong.
Kungens paviljong längst ner är det sista som tillkom under Svante Påhlsons tid. Den blev färdig bara en vecka innan han gick bort 1959.
Här finns en byst av kronprins Gustav Adolf, som sedan blev vår kung Gustav VI Adolf, gjord av Carl Eldh.
När vi gick tillbaka passerade vi bl.a.
Örtagården
Här fanns medicinska växter och olika kryddväxter. Även nya tidens grönsaker och dekorativa växter att förgylla maten och uppläggningen med.
Nu hade vi sett otroligt mycket vackra trädgårdar och statyer, vi har vandrat fram och tillbaka, hit och dit. Många statyer och skulpturer har jag fotat men kommer inte ihåg namnen på skulptörerna, så dessa bilder får vara kvar i mitt eget arkiv.
Men innan vi vände ner mot Karlstad igen så tittade vi på
Stamfrändemonumentet, som står strax bredvid utefter vägen mot Sunne. Rest 1953 och föreställer Värmlands karta. Längst upp sitter en örn.
Monumentet är en hyllning till värmländska emigranter och finska invandrare.
Kvällen avslutade vi med lite mat ....
lite drick först....
innan plockmaten....och så kom efterrätten
sen blev det natti natti
