Norrlandsresa Etapp 4, den 2 augusti 2023
Efter att Ulrica kört Janne till jobbet satt vi och spånade vid frukostbordet vad vi skulle ta oss för denna dag. Jag var spänd på Kiruna och gruvan. Så vi kollade på vilka tider det var besök i gruvan och fann att det var fullt denna dag på guidningsturen, men i morgon fanns det plats kl 10 för en tur in i berget. Så vi bokade plats på hemsidan och kollade med googelmaps hur lång tid det skulle ta att åka dit. Räknade med att när vi kört Janne strax före 7, så skulle vi klara tiden galant till Kiruna. .
Så idag fick det bli Vittangi och fortsatt färd mot Karesuando.
När vi passerade Vittangi passade jag på arr fota vattenfontänen som sprutade vattnet högt i Julkatteenjärvisjön. Såg den inte när vi var till Vittangi förra gången.
Lite mulen dag men varmt i luften. Så passerade vi Torne älv, stor och bred när vi svängde av mot Karesuando.
Mäktiga vattenflöden
Lite fina vyer efter vägen, som var rak och bred.
och mitt ute i ingenmanland hittar vi fyra stycken cyklister, motionärer som det verkade. Ingen packning och ingen följebil vad vi kunde se.
Innan Soppero passerade vi över ännu en bred älv.
Lainioälven.
Det fanns många Soppero, Nedre- Övre- och Ala Soppero. Med älven som vi åkte över.
Så kom vi upp till Karesuando, som är Sveriges nordligaste kyrkby.
Karesuandos församling har gemensam gränsar med både Finland och Norge . Så man pratar fyra olika språk, svenska, samiska, finska och norska. Församlingens nordligaste punkt är Treriksröset, som ju också är Sveriges nordligaste punkt.
Träkyrkan är byggd 1813 - 16. I kyrkbyn fanns på den tiden bara fem gårdar och församlingen bestod av 625 personer, företrädesvis samer.
Kyrkans inredning var enkel.
Här bredikade kyrkoherde Lars Levi Laestadius 1826 -1849. Här lades också grunden till den väckelserörelse, som kallas laestadinismen, efter sin grundare, 1845.
Men den fattiga församlingen kunde inte underhålla sin kyrka utan den fick förfalla
Så 1905 revs den gamla kyrkan och en ny byggdes. Den är uppförs av timmer på en hög stenfot och med ett fyrkantigt torn
Kyrkan restaureades 1953-54, då den fick sitt nuvarande utseende.
Kyrkorummet.
Altarskulpturen invigdes 1961 och föreställer Laestadius, Åsele Maria och Juhani Raattamaa vid foten av Jesu kors. Bror Hjort, som gjort skulpturen skänkte den som gåva till församlingen.
Vid påsk och jul, som är stora kyrkhelger, då samlas folk från de tre rikena i kyrkan till gudstjänster som pågår i tre dagar.
Kyrkan från södra sidan
Så letade vi på Laestadius pörte, som ligger på nuvarande församlingsgårdens tomt.
Pörtet byggde Laestadius 1828. Här bodde han till familjen flyttade till Kangis.
Här blev vi bjudna på fika av en kille, som även berättade om pörtet. Och att lästadianismen fanns i många byar fortfarande. Det märker man på att de har många barn....sa han.
Nu har man flyttat hit bänkarna från den gamla kyrkan och kan hålla sammankomster här.
På väggen satt några porträtt
och utsikten från fönstret över Muonioälven.
En tavla med ett kors på. Det är ett minnesmärke över den första kyrkan som låg i Rounala, ungefär åtta mil nordväst om nuvarande kyrkbyn, och fem km från fjällstugan i Saarikoski. 1967 öppnades en märkt vandringsled från Saarikoski till Rounala. ..Där hade man rest ett minnesmärke över den äldsta kyrkan, 1914, I monumentets mitt finns ett kors i granit, vars tvärarmar har texten, "Här är platsen, där Rounala forna kyrka stod". Kyrkan tros härstamma från Gustav Vasas tid och användes av nomaderna ända till slutet av 1700-talet
Den gamla eldstaden i pörtet.
När vi åkte tillbaka fotade vi en hel äng med rallarrosor och så vatten i bakgrunden...
och ett vägbygge, som jag fotade på min sida, man höll på att lägga ny brotrumma...
medan Ulrica fotade den gamla stenvälvda bron, på sin sida, som tjänat ut sin tjänst och nu bara är vackert minnesmärke....
och så ett till vattendrag ....
innan vi kom fram till den större vägen mot Pajala och Junosuando.
