Norrlandsresan etapp 5
Idag skulle det ske!! Det jag sett fram mot med spänning. Det att få se Kiruna innan allt var flyttat och att få komma ner i gruvan.
Vi hade beställt att få följa med en guidad tur kl 10.00 från LKAB:s Visitor Center.
Så efter att vi kört Janne till sitt jobb for vi vidare mot Kiruna, ca 13 mil norrut.
Ulrica stannade till vid en parkeringsplats efter vägen
Lustigt namn på en fin plats. Tallen kunde man ju inte missa....
Måste bara ta med förklaringstavlan.....
Jag tror att forna malmforor behövde stanna för att få något värmande i sig när det var kallt på deras malmkörning. Detta tog whiskeyfantaster tag i och döpte platsen och tallen.
Nåja.... vi for vidare utan styrkande whiskytår.
Upp mot Kiruna.
I Kiruna körde vi förbi hus, som var tomma och med urplockade fönster. Fortfarande höll arbetare på att ta reda på det som går att återanvända.
Utanför Visitor Centrat står denna obelisk.
I bakgrunden syns hissarna på husen som monteras ned.
med förklaringsskylt till konstverket.
En karta över Kiruna Centrum.
De områden, som ligger inom den lila markeringen ska flyttas 3 km bort, till de gulmarkerade områdena. På dessa utflyttade områden ska det sen anläggas parkområden och rekreationsområden.
Här samlades vi som skulle följa med bussen, in och ned i gruvan.
Det var många som ville åka med, bussen blev fullt med förbokade besökare..Tror bara det var två som inte kom i tid, men det stod folk på reservlistan till de två överblivna platserna. ..
Så kunde vi starta nerfärden med full buss. Vi åkte in mot området.
Guiden berättade att LKAB, stod för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag. Gruvan är världens största och modernaste underjordsgruva för järnmalm.
Vi passerade kontorsbyggnaden, den grå, höga, som visade sig vara lika hög som vi skulle ner i gruvan.
Platåerna är gråberg, som bröts i dagbrottet och tippades längs sidorna på berget medan malmen åkte rutschkana ner till foten av berget.
Ingången till gruvan.
Tog en bra stund att ta sig ner till besöksnivån, 540 meter
Redan i slutet på 1600-talet nämns Kiirunavaara och Luossavaara för första gången.
Enormt stora fyndigheter var kända av den samiska befolkningen kring sjön Luossajärvi.
Nere i besökscentrat fick vi se en bild på hur sjön sett ut innan brytningen startadades.
En tavla med text om hur man hittade järnmalmen och hur man startade första brytningen
Guiden visade på en skiss hur brytningen från dagbrott gått vidare till gruva under jord. 1962 övergav man helt dagbrottsbrytningen. Man lät de gamla dagbrottet fyllas igen av de gamla gråbergshögarna. Malmen släpptes nu ner genom schaktet i berget och kördes med tåg vidare till Narvik och Luleå.
Så länge man bröt nära dagbrott, var luften i gruvan fuktig och på vintern kunde det vara mycket kallt att jobba i gruvan. Men nu håller man en temperatur runt 18 grader nere i gruvan. Men det kändes lite rått i alla fall.
Den nya huvudnivån ligger på 1365 meters djup och blev fullt utbyggd 2017.. Gruvan har ca 80-90 mil väg och sträckersig 4 km från norr till söder.
Stora lastmaskiner används för att lasta de massor, som varje natt sprängs loss ur berget..
Guiden står vid däcket
Maskinerna går på el och stora hjul rullar ut och in elkabeln.
Elkabeln var en stor en.....Ulrica fick stå med sin sko för att visa storleken.
Här på 540 meters nivån byggdes på 1960 -talet nya tåg, matsalar och verkstäder för arbetare och maskiner.. Nu när man flyttat längre ner har detta blivit besökcentra. Dessa guideturer i LKAB:s visningsgruva, InfoMine, har fått högsta betyg i den internationella guideboken Lonely Planet.
Vi fick även se en fejkad sprängning.....två yngre killar i gruppen ställde frivilligt och villigt upp och laddade och tryckte på knappen, detta görs varje natt vid midnatt....Det mullrade och blixtrade och högen under skulle visa malmen, som sprängts bort ur väggen.
Så fraktades malmen bort i vagnar på hjul och dessa töms ur i botten och malmen fraktas till skipen, hissen, som lyfte upp malmem till sovringsverket.....
Nu var det gott med lite fikai matsalen
och längst in kunde man se i ett tittrör hur skipen förde upp malmen.
Nu fick vi vandra fritt i museet, som minner om gruvans historia.
Hjalmar Lundbom, LKAB:s första disponent, bidrog starkt till det nya samhället Kiruna.
Hur sprängteknik och medel att utföra dem har utvecklats.
Dynamitlådorna.
Strejkuret, en stämpelklocka
Lite info om att den inte var populär när den instalerades...
Man hade egen stoldesign med LK loggan i ryggen
Lundbohm gjorde också en modell till en automatisk delningsanordning till provkrossverket.
Bläckhornet, villor som byggdes i Kiruna
Det fanns också en spårvagn i Kiruna.
Sista vagnen fanns här på museet.
Om det hände en olycka fanns det en räddningskälke, som kunde frakta den skadade upp.
Dynamitkälke, det var en otrolig grej....
Enligt infotavlan.....
Gamla bilder på rallarna som lade ut spåren till Malmbanan....
En fantastisk bedrift
Den första arbetsstyrkan kom till Kiruna 1898..
Vilka strapatser de fick utstå...
Här lägger rallarna sista delen av banan....klart till Narvik 1902
Oj oj det var mycket att se och förundras över....hur utvecklingen gått från mänskligt slit och tungt arbete till dagens arbetssätt med bland annat förarlösa tåg, som lastar och kör malmen till skipen. Detta sker från kontrollrum där arbetarna nu sitter sida vid sida med joystick och bildskärm.
En bild på museet som ryms i en gruvort....
Så fanns det en skylt om hur man fick komma ner i gruvan på besök 1914....
Uppe på marknivån igen och avslut vid det gamla Folkets hus, där guideturen utgick ifrån, så åkte vi mot Kiruna kyrka. Jag trodde den var stängd men guiden upplyste oss om att den fortfarande var öppen. Den ska ju flyttas i ett stycke och det ska vara klart 2026.
Men nu läser jag på Googel att flytten kommer att genomföras redan 2025. Och det ska ske i ett stycke av den 40 gånger 40 meter stora kyrkan och med en vikt på 600 ton. Vägar måste breddats och järnvägsviadukten ska rivas innan projektet kan genomföras.....Spännande....
