hobbyaggan.blogg.se

Mina hobbies och lite annat jag sysslar med

Sala Silvergruva

Publicerad 2023-05-26 21:57:00 i Allmänt,

En solig, varm och vacker dag i slutet av maj åkte vi till Sala för att gå ner i Sala Silvergruva. Jag har varit flera gånger nere i Falu gruva men aldrig nere i Salas.
Jag följde med Spf i Avesta och vi var 12 personer. som trotsade det vackra vädret för en promenad i gruvan, där det skulle vara cirka två plusgrader bara. 
Anslagstavla över gruvområdet
Vi vandrade upp mot Knektschaktet, där nedstigningen till 155 metersnivån började.
Här togs vi emot av vår guide Claes och fick ficklampor och hjälmar, för att lysa oss med och att skydda våra huvuden med.
Som tur är finns det numera hiss för att ta sig ned de 155 meterna rakt ner i berget.
Knektschaktet, påbörjades 1604 och var det första välplanerade schaktet som påbörjades. Här placerades också den stora pumpverket, så grundvattnet kunde pumpas ut.
Vi fick den första introduktionen om gruvan på 155 meters djup.
Gruvan var "hela Sveriges skattkammare" i åtminstone 500 år. Under hela tiden låg betoningen på att utvinna det åtråvärda silvret  till Kronans mynt. Men man bröt också bly, zink och dolomit, det senare bryts än idag.
Nya zinkfyndigheter har hittats intill den gamla gruvan och letning pågår, för att hitta mer, som skulle göra det till en lönsam brytning.
En historielektion i gruvdrift.
Redan i slutet på 1400-talet var gruvan igång. Men man tror att den startades så tidigt som 1200-talet.
Under sin glansperiod i mitten på 1500-talet gav den 3 000 - 4 000 ton silver årligen.
För att hålla oss väl med Gruvfrun skulle vi inte svära,inte sjunga, annat än religiösa sånger och inte skrika.
Gruvarbetarna jobbade under jord 10 - 12 timmar per dag, i sex dagar i veckan. Hela familjerna var sysselsatta vid gruvan, men det var bara männen, som fick arbeta under jord. Allt för att inte göra Gruvfrun arg, för hon ville ha männen för sig själv.
Kvinnor, barn och äldre fick hjälpa till vid malmsorteringen, spänta långa stickor till facklorna, som lyste upp gruvan, och ta hand om hästarna, när de kom upp ett par gånger om året. Små gruvhästar, Gotlandsruss och Ölandsruss, drog malmen i slädar nere i gruvan och hissades ner och upp i speciella hästselar och bodde i stall nere i gruvan.
Så fick vi tips om att knacka tre gånger i bergväggen innan vi började vår vandrig till Silverschaktet, för att tala om att vi kom i fredligt ärende.
Silverschaktet är världens största tillmakade gruvschakt.
Tillmakning, man eldade stora brasor för att hetta upp bergväggen, i 10 till 12 timmar varje natt, för att berget skulle bli sprött så att dagjobbarna kunde knacka loss malmen.
Svårt få till en tredimentionell bild med mobilkamera.
Verktygen man använde, en stör, som förmannen stötte på väggen, för att höra den dova klangen, där det gick att knacka loss stenen.
och arbetarnas arbetsredskap, släggan och hammaren
Han berättade om att gruvan hade rasat 1571 och Johan III kallar gruvan för "mördarkulan".
Man tar sedan hit tyska bergsexperter, som gör ett lodrätt gruvschakt, Drottning Christinas Schakt. Därifrån utgick det sedan vertikala gruvgångar, detta var ett säkrare sätt att ta sig an gruvdrift.
"Drottning Christinas schakt" var i sluter på 1600-talet,  världens djupaste och är än idag världens största tillmakade gruvschakt, 318,6 meter.
Drottning Christinas schakt, sett på håll, och den byggnaden är även symbolen för Sala.
Det finns tjugo orter, gruvgångar, och över 200 bergrum i gruvan.
Framför syns den stora gropen där hela pumpsystemet fanns. Detta drevs med vattekraft, som leddes i långa snillrikt byggda kanaler och konstgjorda sjöar, för att det alltid skulle finnas vattenkraft till att driva pumpsystemet och hyttorna. Det var en lika stor bedrift att bygga det enorma vattensystemet, som att bygga gruvan, och det finns till stora delar bevarat runtom Sala 
Det finns en sjö nere i gruvan, där hågade dykare kan få utforska gruvgångar under vattenytan.
Vi fortsatte till Viktoriasalen, döpt efter kronprinsessan, som besökte gruvan 2008, och liksom sina föräldrar, något år tidigare, skrev sin namnteckning på gruvväggen.. Här kan det serveras en och annan middag för hugade sällskap, t.ex julmiddagar.
En gruvgång vi gick förbi.
Väl uppe igen fotade jag lite arbetsredskap som stod framför schaktet.
Spelhussänkningen
Fotade ovanifrån, så närma jag kom...här är det som syns av platsen där de vattendrivna spelen stod.
Informationstavla om Christinaschaktet
den sitter bredvid schaktet
På planen framför museet
fanns denna staty av Berg-Kalle, med en fin plakett om hans liv.
Karl Berg, även kallad Berg-Kalle.
Gruvan lades ner 1908, men brytningen kom igång igen efter andra världskriget och pågick fram till 1962.
Sala Silvergruva förklarades som byggnadsminne i december 2013 av länsstyrelsen i Västmanland.
Vi avslutade vår utflykt med en lunch på Måns-Ols Värdshus, bredvid en av de uppdämda dammarna till gruvan, Långforsen.
Satt ute i det fina vädret och njöt av god mat och trevligt sällskap.
En väldigt bra dag. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela