Vilhelmina
Efter en god frukost så gick vi ut i Vilhelmina.
I trappan ner så hängde denna fina bonad.
och precis nedanför hade man ställt upp en björn och en varg.
och en informationstavla.
Vilhelmina hette förr Volgsjö, men 1804 ändrades namnet till Vilhelmina, efter kung Gustav IV Adolfs gemål, Fredrika Dorotea Vilhelmina.
Ochså orterna Fredrika och Dorotea fick sina namn efter drottningen
Vi var lite tidiga så inga affärer var öppna utan vi tänkte försöka med kyrkan. Vilken låg ännu högre upp än hotellet.....så en lång uppförsbacke och en ännu brantare sista knick upp till kyrkan.
Men vilken utsikt från kyrkan över sjön åt ena hållet och samhället och kyrkstaden åt det andra.
Kyrkan, som är byggd i trä och uppfördes 1835 - 40 på Kyrkberget.
Precis innanför grindarna till vänster låg den gamla soldaten Johan Zacharias Bångs grav, han stred så tappert i det Rysska kriget 1808 - 09 att han fick vara förebilden till Sven Dufva i "Fänrik Ståls sägner" av Johan Ludvig Runeberg.
Utanför kyrkan fanns också en minnesten över omkomna i Estoniakatastrofen.
Kyrkorummet
Altaret
Altarringen var klädd med renskinn.
Orgelläktaren, med lamporkronor från det gamla kapellet.
Strax nedanför kyrkan låg den gamla kyrkstaden från 1916, men eldhärjades 1921, då halva kyrkstaden försvann. Vilhelmina kommun började på 1960-talet köpa in och renovera de kulturhistoriska värdefulla bebyggelsen. I dagsläget har man börjat på en ny uppfräschning av området..
Från Vilhelmina kom också Lapp-Lisa, Anna-Lisa Öst, en känd förkunnare och predikant inom Frälsningsarmen. Hon har fått ett museum här och en bronsstaty, i naturlig storlek. Hon var ju ganska kort till växten.
Hon var född 1889 i Vilhelmina och dog i Hedemora 1974.
Hon drog mycket folk vid sina turneer runt om i landet, även i de andra Nordiska länderna. Hon gjorde även flera turneer runt om i USA..
Jag var med mina föräldrar, på flera möten i Västerås på Frälsningsarmen. Vi tillhörde inte församlingen, men det var fint att höra henne sjunga och det var kö in för att lyssna på henne när hon sjöng bl a sin mest berömda, "Barnatro"..
Tyvärr var museet stängt, men man hade fått ringa till någon för att komma in....och det gjorde vi inte.
Nu hade affärena börjat öppna och mitt emot museet låg en loppisbutik som vi slank i på. Inte behövde vi något, men det var ett fint hus.
Vi tog en fika istället på ett underbart café och bageri......doften av nygräddat bröd var sagolik när vi öppnade dörren. Medan vi satt där kom det en rejäl regnskur....så vi kunde fika i lugn och ro till den gick över.
Sen fick vi skynda oss tillbaka till hotellet och hämta våra väskor och checka ut från rummet. Nu kom det en regnskur till, så vi satte oss i receptionens sköna möbler
Man hade också en renhornslampa. Mycket fint att framhäva bygdens samer och rennäring.
Vi tänkte väntade ut regnvädret.....trodde vi...men tillslut måste vi gå, för vi skulle ju ha någon mat i magen innan tåget kl 17.51, och vi skulle inte vara framme i Östersund förän kl 21.36. Då var det nog sent för att hitta något matställe då.
Så vi frågade efter sopsäckar till våra väskor. När jag började trä över min väska opponerade sig tjejerna och frågade "varför jag inte ställde ner väskan i säcken"......."men vadå, jag ska väl kunna dra den också" svarade jag.......de såg lite konfunderade ut men när jag skar upp ett litet hål för handtaget och vek av säcken lite, för att den inte skulle släpa i backen, så blev det ett perfekt regnskydd, så var de med på noterna och gjorde likadant.
Vi hittade en pizzeria och mannen bakom disken gjorde allt för att vi skulle trivas.
Och han bakade en fantastisk god Calzone till oss......
Nu hade det i alla fall slutat regna när vi fortsatte ner mot stationen.
Men innan hittade vi en kul gavel på ett hus.
En liten stund fick vi vänta på tåget, men nu sken solen på oss.....
Vi följerVolgsjön som går över till Ångermanälven....
Så vidare förbi Dorotea, Hoting, Strömsund och Häggenås innan vi kom fram till Östersund Norra. Där tyckte guiden det var bäst att gå av och gå genom staden till Hotell Östersund. För att gå genom ett stort parkområde, som vi skulle ha fått gjort om vi gått av vid stora stationen, tyckte inte han var att rekomendera i mörkret. Men fasiken vad långt det var och mörkt och lutade uppför gjorde det hela tiden. GPSen var inte att lite på heller, så till slut hittade vi ett par herrar, det var väldigt lite folk ute, som kunde säga att vi bara hade ett kvarter kvar. En väldigt klämmig kille stod i receptionen och livade upp oss med hjärtligt och skojfriskt välkomnande.
Väldigt sköna sängar och mysigt rum fick vi.
Följde med tjejerna ner i baren och tog ett glas vin innan de bestämde att det skulle nog bli en liten Pubrunda med lite mat.......jag kände mig både mätt och trött, så jag vinkade av dem och gick upp på rummet och tittade på Tv.
