Från Anund till Ansgar
Så var titeln på den resa som jag och min dotter Ulrica anmälde oss till.
En guidad tur genom Västerås historia, var underrubriken på denna resa, som startade från Domkyrkan en tidig solig lördagsmorgon.
Utanför Domkyrkan i Västerås stod bussen och väntade på oss.
Vi åkte först mot Anundshög.
Här fick vi en mycket kunnig guide, som på ett mycket bra sätt berättade om de unika gravhögarna.
En runsten berättar om svunna dagar.
"Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna."
Vände man sig om såg man en lång väg med stenar uppställda....troligen en Eriksgata för kungar under Järnåldern. Den vägen är sannolikt en historisk färdväg för Svearikes kungar att använda ända fram till medeltiden.
Det stora tvillingskeppet, men från marken ser man inte mycket av det storslagna. Men guiden berättade, att alla stenarna hade hittats ikullvälta och att man nu rest upp alla.
Anundshögen anses vara Sveriges största gravhög. från Järnåldern
Så gick vi upp på den stora gravhögen...
Den är 9 meter hög och har ca 60 meter diameter på toppen.
Här uppifrån hade vi en otrolig utsikt över den tvillingskeppsättning, som byggdes någon gång under tiden 500 - 1050 e. Kr.
Den största skeppssättningen är 53 meter lång och 16 meter bred.
Det finns flera små skepp också.....
Anundshög användes under medeltiden som tingsplats, långt efter att man slutade begrava folk där.
Anundshög var alltså en viktig samlingsplats och en viktig handelsplats. Här färdades människor på ryggen av Badelundas ås, där vägen gick, mellan Mälarkusten och skogsbygderna i norr.
Och platsen är idag en av Sveriges största och mest spännande fornlämningsområde.
Efter denna rundvandring var det gott med kaffe och en fantastisk god kanelbulle i solen på terassen till serveringen innan vi gick på bussen igen för vidare färd mot Västerås och länsmuseet på "Kungsgatan 2"
Jag gick till bussen och Ulrica kilade in i serveringen och så kom hon ut med två påsar......"en present" sa hon.
Hon hade köpt oss varsin Runsten, en modell efter den på gravfältet. kul och uppskattad present
Så kom vi fram till Museet.
och utställningen
Här välkomnades vi av två guider, som visade ett bildspel om vad vi senare skulle få gå runt och titta på ..
Mycket bra för det visade sig vara lite trångt inne bland montrarna.
De visade en bild på en utgrävning i Tortuna.
En familj skulle bygga sitt hus 1952.....men det visade sig att de satte spaden mitt i en gravplats och bygget tog flera år längre tid med massor av utgrävare runt tomten innan de kunde göra något åt den. Det visade sig som tur var att huset stod mitt i gravfältet och inte förstört något av de gamla gravresterna....
Fynden visade sig vara ett av Sveriges rikaste guldskatt..
Kvinnan som begravdes där under 200-talet var av hög rang med tanke på de gravgåvor som fanns i graven. Bland annat guldringar, glas, silverskedar och bronskärl.
Här hittades mer än 80 gravar. I mitten fanns 8 gravar från vendel och vikingatiden där de döda begravts i kanotliknande båtar. Alla gravar var försedda med både smycken och vapen.
Men märkligast var att de ståtligaste gravarna innehöll kvinnor.
Männen hade lagts i enklare gravar runt om, utan några smycken eller guld, bara med sina personliga vapen.
Detta visar att kvinnorna i Tuna hade stor makt och status......förmodligen i ledande funktioner.
Guldfynden
Infotavla
Ett kvinnoplagg man rekonstruerat
Kvinnorna behövde också ha med sig sin vävstol
Eftersom det var gravar hittade man delar av människor också.
och här visar guiden på ett dramatiskt sätt att man brände tegel och då kunde det hända att gårdens djur trampade på det innan det torkat
för mellan siffrorna 7 och 8 kan man se ett avtryck av en hundtass...
Sen gick vi in på den kyrkliga delen av museets utställning.
Domkyrkan var en Mariakyrka .
Och en kopia av den första munken David från England, som först kom till Munktorp......en munk som bodde i ett torp, det blev Munktorp
En gammal stentavla, som suttis på en kyrka, som låg nästan nere vid nuvarande Stadshuset.
här visade guiden på att det fanns grisklövar i tegelsten man hittat.
Lite av de gamla skatterna från kyrkan
och triumfkrusifixet som hänger i kyrkan fanns en kopia av här....
I shopen fanns många av kopior av Tunaskatten...bland annat Glaset man hittat i en grav.
Efter denna rundvandring på museet gick vi till lunch på Hotell Plaza
I foajen stod denna lilla skulptur
lite kul info om den
Efter den goda lunchen, Lasagne med grönsaker, så hämtade bussen oss för att ta oss tillbaka till Domkyrkan. Visserligen kunde vi ha gått, men en del av våra extragrejer fanns i bussen och dessa måste hämtas......så vi hoppade på bussen och åkte med tillbaka.
Utanför kyrkan stod Maria och munken David och välkomnade oss. Här berättade han om hur han kommit från England för att omvända nordborna från hednadyrkan till gudstro.
Han berättade också att han fick sin bild på en relief utanför kyrkan.
Till höger om kyrkporten, på reliefen, Johannes Döparen klädd i kamekhårsmantel och ett kamelhuvud vid sina fötter....att det såg lite konstigt ut förklarade munken med att ingen här hade sett en kamel, så man visste inte hur en sådan såg ut .....och bredvid David av Munktorp med sin abbotstav. Skänkt till kyrkan 1510.
Till vänster om porten finns reliefen av Rosenkransmadonnan, domkyrkans helgon, den heliga Maria.
Våra guider berättade om kyrkan under Triumfkorset
Hit men inte längre fick besökarna komma . Där innanför var bara för prästerna och de heliga folket.
Den andra guiden tog oss till Mariakapellet och berättade om det.
Sen fick vi gå och titta själva på det de berättat om.
En otroligt fin och trevlig dag.
Ulrica och jag passade på att fota när vi gick runt och läste i infobladet och tittade på alla fantastiska saker som finns kvar för oss att ta del av.
.
