Ett par till
Gjorde några nya tackkort.
Mycket att tacka för nu.......
I gröna toner
Ett i dovare bruna toner
och inuti att skriva lite längre hälsning på
Ett Grattiskort
Ett grattiskort till en whisky-älskare
och så en tag inuti att skriva min hälsning på
Ett par Tackkort
Fick iväg ett par Tackkort.
Ett med lila kortbas
och ett med ljus rosa kortbas
Båda fick en tag att skriva på på baksidan
En föreläsning om Hårkullorna i Våmhus.
Var på en intressant föreläsning, om hårkullorna i Våmhus, på biblioteket i Avesta.
Föreläsare var Ida Halling och hon hade också fotograferat alla bilder vi fick se.
Det började med att hon hittade en glasburk med ett graverat silverlock hemma hos sin pappa.
Bland alla saker, som kom från minst två stycken dödsbon förutom hans egna sparade saker. Burken med sitt innehåll gav henne både obehag och förtjusning, när hon ser att det är en fläta av hår. Ett flätat halsband med ett guldspänne, som har tillhört hennes farmor, och mera värdefullt än något annat att ställa upp som minne.
Detta gjorde att hon reste till Våmhus och forskade i hårkullornas liv och deras arbeten.
Detta arbete har blivit en fantastisk bok.
De gamla gårdarna i Dalarna blev mindre och mindre tack vare att arvsrätten delades lika mellan alla barn i familjen och det blev svårare att mätta alla. Plus att det på 1700-talets mitt drabbades Våmhus socken av svår missväxt. Detta tvingade Vånhusfolket att söka sig nya inkomster för att klara sina familjer. Dessa arbetsvandringar blev nödvändiga för stora delar av Dalarna.
Ingen vet säker hur de började tillverka hårsmycken i Våmhus, men troligen i början på 1800-talet.
Dessa hårkullor reste runt i landet, mest ner till Stockholm. Men för att kunna göra dessa arbetsresor behövdes ett vandringspass, men många reste även ut till andra länder, och då behövdes ett resepass, detta intygade att de hade rätt att resa och sälja sina produkter.
De reste till Norge, sen till Ryssland och Tyskland. Men de vidgade också ut resorna till England och Skottland.
En karta visar en del av deras spridning.
även till Amerika gick deras färder...
Det var främst kvinnorna, som gjorde dessa arbetsresor, männen behövdes hemma för att sköta gården och arbetet med jordbruket. Kvinnorna skickade hem pengarna de tjänade på sitt hantverk och hjälpte på så vis till att familjen hemmavid hade mat på bordet......men det gick inte alltid så bra.
I början på 1900-talet skickade Tysk Margit Ersdotter hem pengar till utbyggnaden av huset....men det visade sig när hon kom hem, att inget hade blivit gjort utan karlarna hade supit upp hennes pengar....så hon fick ge sig iväg till England igen och senare till Moskva. Nu sparde hon pengarna och såg till att huset blev utbyggt när hon kom hem.
Här sitter hon framför huset med sin son, Martis Anders Olsson och hans hustru Sparr Mait Ersdotter, också en hårkulla, och deras fem barn.
Kvinnorna från Dalarna var skickliga affärskvinnor. De hade också ett väl fungerande nätverk. De träffade ofta på bekanta hemmifrån, tack vare sina hembygdsdräkter, och kunde få nyheter hemmifrån och gav information om läget på platsen. Var marknaden mättad på det stället gick de vidare till nästa plats.
Ida berättade att många herrar blev så betuttade och betagna i de vackra kullorna att de köpte allt de visade fram bara för att behaga den vackra och väna kullan.
I England var inte dräkten till någon nytta för dem utan såg mest med kritiska, ogillande blickar på de så kallade "slimskläder". Då fick man klä sig i mer moderna modeplagg.
Många i Våmhus hade lika förnamn så gårdsnamnet var väldigt viktigt för att skilja dem åt.
Här en bild på två kullor i Skottland, Mårten Anna Oldsdotter och Martis Karin Olsdotter vid sin knyppeldyna. Deras kläder passade bättre in i det religiösa Skottland än de färgrika dräkterna från Dalarna.
En del mönster knypplades runt en pinne, som avgör formen på arbetet.
Ett av alla mönster till knypplingen.
Kullorna anpassade ju sin klädsel till de platser de besökte.
Den färgglada bommulssjalen från Ryssland var modern och praktisk att resa i.
Den är idag en sjal, som hör till Våmhusdräkten, och kallas "Gulkrokstrasan"
Man tog även med sig hem bruksföremål. Jag fotade bara en kanna från Ryssland, men de tog hem andra föremål, som sedan togs upp av porslinsfabriker här hemma.
En av hårkullorna, som gjort mycket för hårknypplingens bevarande är Ada Ryttar, född 1895, och var den sista resande hårkullan.
Så snart skörden var klar, 1911, så lånade hon 20 kr av sin farbror, och åkte tåg med en grupp kullor till Stockholm. Tågbiljetten kostade 7,80 och resan tog tolv timmar.
Hon delade en tvårummare med nio andra kullor. Hyran var tio kr i månaden och de turades om att sköta hushållet.
På dagarna gick de två och två och samlade in hår och beställningar, mest lösflätor och valkar. På kvällarna knypplade de.i stearinljusets sken.
Varje kulla behöll det hon tjänade och inkomsten var helt beroende på hur flink och skicklig hon var. I början var väl inte inkomsterna så stora för Ada, men det blev bättre och bättre. Adas sista besökte i Stockholm var 1921,det var samma år som Spanska sjukan härjade i världen. Hon blev smittad, men överlevde och flyttade hem till Våmhus, där hon gifte sig 1923. Då var det nästan omöjligt att försörja sig på det alltmer omorderna hantverket med hår.
Det gamla hantverket föll i glömska, men på ålderns höst ville hon uppmärksamma det gamla hantverket på nytt. Hon startade upp kurser 1959/60 i hårarbete. Hon, tillsammans med Bälter Elin och Mait Hedberg såg till att hantverket inte föll i glömska.
Här håller hon den brudkrona hon knypplat till Våmhus kyrka.
Den finns än idag att låna för brudar i Våmhus.
Det var det sista hårarbetet hon gjorde och den tog henne ett år att knyppla.
Ada Ryttar och Bälter Elin fick även komma till Lennart Hylands teveprogram Stora Famnen 1966
Ada Ryttar stod även modell för Arvid Backlunds bronsstaty "Hårkullan".
Den donerades till Våmhus kommun av byggmästare Anders Diös,1966, vars mor och mormor varit hårkullor. Statyn står numer utanför Våmhus kyrka.
Rosettebroschen, den bärs till att hålla ihop sjalen i Våmhusdräkten.
Ett till exempel på hårknyppling, en klockkedja
och ett armband
Ett mycket intressant föredrag om ett hantverk, som man har som tillval i skolorna i Våmhus numer.
Så fint att det finns kvar.
Ida Hallings bok är en riktig skatt att ösa ur och titta på de vackra bilderna av ett makalöst hantverk.
En trevlig dag med Veteranerna
En solig härlig dag i september hämtade jag upp mina väninnor i Avesta för att åka och träffa vår väninna från Västerås i Åsby utanför Hallstahammar.
Vi började med lite fika..... efter kramar och prat om hur det var.......
Så vandrade vi runt i de olika växthus och skrattade åt en kvinna, som hoppade högt när en stor gorilla skrämde henne......lite kul att den lät och rörde på sig...
orkidéer
Succulenter och miniblommor
och en fin liten damm vid ingången
En härlig återträff efter sommaruppehållet......vi är lite programerade efter skolåren....så vi har haft sommarlov....och nu kör vi igång igen med våra månadsträffar....så kul ....
Grattiskort till en 80-åring
Till en åttioårig vän.
och inuti en tag där jag kan skriva min hälsning.
Skattkammaren i Västerås domkyrka, utställning 2024
Porten in var prydd med Mariarosen en symbol för kyrkan och Västerås.
Altarkorset till det nya Apostlakoret......skänkt av Icas grundare Hakon Svensson, med fjorton bergkristaller utfört av Wiven Nilsson
Brudkronor
Nattvardskärl och oblataskar
Kalk
Tre cicelerade ljusstakar i förgyllt silver, från 1550,
Biskop Lydekes korkåpa i italiensk sammetsbrokad med krage utförd av Albertus Pictor/ Pärlstickare från omkring 1470
Dopfat.
Biskopskräkla, skänkt till biskopen i Västerås av kung Johan iii, 1585.
På dörren ut satt en till Mariaros.
Den västrakyrkporten är från mitten av 1400-talet.
Carl Milles staty av Johannes Rudbeckius, avtäckt i samband 300-årsjubilet av Västerås gymnasium 1923.
På Biskopsgården, mitt emot kyrkan, byggd 1732 - 33, har en nästan likadan form på ingången, som kyrkan.
Vid kyrkans södra ingång finns reliefer från biskop Otto Svinhuvud. Hans vapensköld finns där och hans biskopsmitra bl. a.
Bredvid den östra gaveln har ett nytt konstverk kommit upp, vid ingången till den Botaniska trädgården.
Förklaringsskylt.
En intressant dag och mycket att ta in om vår historia.......
Från Anund till Ansgar.... del 2
När vi sen gick runt i kyrkan kunde vi med infofoldern guida oss själva.
Vi började med att titta på Triumfkrusifixet..
Korset är tre och en halv meter högt och Jesusgestalten är avbildad i naturlig storlek och tillverkat i ek troligen under 1300-talet, och troligen någonstans i Mälardalen.
Sedan gick vi till Apostlakapellet, som ligger vid den norra väggen.
Altarskåpet är från Bryssel, tillverkat ca.1515 - 1520, och träslaget är ek med förgyllda och målade skulpturer. På sockeln Jesus och hans tolv apostlarna.
Bredvid på väggen finns de målade tre fönstren "De tre stegen"
De första i Sverige på nonfigurativt glasmålning i en kyrka. Genomfördes 1958 - 61, och konstnärinna Randi Fisher. Detta är det tredje fönstret och det sitter närmast Apostlaslåpet.
Lampan i driven järnplåt och helt förgylld med bladguld. Konstruktör Erik Lundberg och ritningar av Uno Söderberg.
Över den norra ingången sitter en målning av evangelisterna från 1630 och skänkt till kyrkan av änkan till arrendatorn i Västerbergslagen Carl Eriksson.
Vi fortsatte framåt och kom till det stora högaltarskåpet, Stureskåpet.
Det största altarskåpet i landet.
Tillverkat i Antverpen omkring 1513. Skänkt till kyrkan av Sten Sture den yngre och hans hustru Kristina Gyllenstierna
Skåpet med öppna dörrar.
Vid sidan om stod en modell av de luckor som stänger skåpet.
Dessa målningar föreställer nattvarden som tema, de kan ses under advent och fastan.
När altarskåpet är helt stängt, med de yttre dörrarna veckan före påsk. Visar målningarna pilgrimmer från när och fjärran, sjuka och lytta, gamla och unga.
Framför altaret ligger en vacker matta i blåa toner, komponerad av textilkonstnär Barbro Nilsson, vävd i Märta Måås-Fjetterströms ateljé i Båstad.
Till vänster om altaret finns gravtumban och epitafiumet av riksdrotsen greve Magnus Brahe och hans båda gemål Britta Leijonhufvud och Elena Bielke. Gjort mellan 1637 och 1648.
Infotavla
Försökte få en bild av ovansidan......steg upp på en bänk, men det blev inte så mycket bättre.....
Hans första hustru Britta Leijonhufvud till vänster och andra hustrun Elena Bielke till höger
Här syns också det vackra korskranket i grönmålat järnsmide ritat av Erik Lundberg på 1950-talet
Så fortsatte vi korgången fram och kom till biskop Svinhuvuds s.k. Munkaltaret eller Veronikaaltaret..
Uppfört i kalksten och rikt bemålat. På predellan, understycket, omges Kristus bergsmanslika ansikte på Veronikas svetteduk av två vapensköldar, den ene biskop Otto Svinhuvuds och den andre av domkyrkans lamm med segerfana.
Bredvid står en gravstod över Ärkebiskop Troilius med ett förgyllt porträtt, 1764.
Det finns flest epitafier från stormaktstiden i hela Sverige i Västerås Domkyrkan.....här några till
Erik XIV sarkofag i svartådrig Carraramarmor, beställd av Gustav III, men aldrig använd för sitt syfte, utan skänktes av hertig Karl 1796 till domkyrkan för Erik XIV kvarlevor
Förklaringstext.
Epitafiet över Erik XIV
Epitafium över domprost Nicolaus Dwan, död 1709
Kyrkans största epitafium, uppfört 1708 för avlidne biskopen Carl Carlsson av hans andra hustru Catharina Bröms..
Ett barockepitafier över domprosten Petrus Olai Dalekarlus 1682
Kyrkans äldsta borgerliga epitafium, borgaren Gerdt Hansson Körner och hans hustru Barbro Nilsdotter 1617 och deras fyra år tidigare avlidna äldsta dotter. Här är de ståendes på knä vid Jesus korsfästelse. Tydligen ett typiskt motiv från början på 1600-talet
Kyrkans sista epitafium är från 1806 till minne av borgarfamiljen Wulff.
Mariaskåpet, från Antwerpen, står i Mariakapellet..
Det är det andra skåpet, som hänförs till Otto Svinhuvud och kan ha beställts till ett kor, som invigdes 1515
Här framställs Maria som himladrottning.
Rosenkransmadonnan omges av bilder från Marias och Jesus gemensamma historia. Hon har också stor betydelse för domkyrkan och numer så placeras en röd ros varje fredag framför altaret.
PÅ väggen intill altaret syns en av få ursprungliga väggmålningar som gått att få fram.
Glasmålning över södra ingången, utförd av Fritiof Swensson1960, donerad av Asea.
Det var tydligen det enda den stora industrien donerade till kyrkans renovering.
Den stora orgelfasaden från firman Åkerman och Lund, färdig 1898.
Vid utgången.
Ute i vapenhuset finns en gammal ekport från 1450 med rika järnbeslag med liljor och andra symboler för Jungfru Maria
Från Anund till Ansgar
Så var titeln på den resa som jag och min dotter Ulrica anmälde oss till.
En guidad tur genom Västerås historia, var underrubriken på denna resa, som startade från Domkyrkan en tidig solig lördagsmorgon.
Utanför Domkyrkan i Västerås stod bussen och väntade på oss.
Vi åkte först mot Anundshög.
Här fick vi en mycket kunnig guide, som på ett mycket bra sätt berättade om de unika gravhögarna.
En runsten berättar om svunna dagar.
"Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna."
Vände man sig om såg man en lång väg med stenar uppställda....troligen en Eriksgata för kungar under Järnåldern. Den vägen är sannolikt en historisk färdväg för Svearikes kungar att använda ända fram till medeltiden.
Det stora tvillingskeppet, men från marken ser man inte mycket av det storslagna. Men guiden berättade, att alla stenarna hade hittats ikullvälta och att man nu rest upp alla.
Anundshögen anses vara Sveriges största gravhög. från Järnåldern
Så gick vi upp på den stora gravhögen...
Den är 9 meter hög och har ca 60 meter diameter på toppen.
Här uppifrån hade vi en otrolig utsikt över den tvillingskeppsättning, som byggdes någon gång under tiden 500 - 1050 e. Kr.
Den största skeppssättningen är 53 meter lång och 16 meter bred.
Det finns flera små skepp också.....
Anundshög användes under medeltiden som tingsplats, långt efter att man slutade begrava folk där.
Anundshög var alltså en viktig samlingsplats och en viktig handelsplats. Här färdades människor på ryggen av Badelundas ås, där vägen gick, mellan Mälarkusten och skogsbygderna i norr.
Och platsen är idag en av Sveriges största och mest spännande fornlämningsområde.
Efter denna rundvandring var det gott med kaffe och en fantastisk god kanelbulle i solen på terassen till serveringen innan vi gick på bussen igen för vidare färd mot Västerås och länsmuseet på "Kungsgatan 2"
Jag gick till bussen och Ulrica kilade in i serveringen och så kom hon ut med två påsar......"en present" sa hon.
Hon hade köpt oss varsin Runsten, en modell efter den på gravfältet. kul och uppskattad present
Så kom vi fram till Museet.
och utställningen
Här välkomnades vi av två guider, som visade ett bildspel om vad vi senare skulle få gå runt och titta på ..
Mycket bra för det visade sig vara lite trångt inne bland montrarna.
De visade en bild på en utgrävning i Tortuna.
En familj skulle bygga sitt hus 1952.....men det visade sig att de satte spaden mitt i en gravplats och bygget tog flera år längre tid med massor av utgrävare runt tomten innan de kunde göra något åt den. Det visade sig som tur var att huset stod mitt i gravfältet och inte förstört något av de gamla gravresterna....
Fynden visade sig vara ett av Sveriges rikaste guldskatt..
Kvinnan som begravdes där under 200-talet var av hög rang med tanke på de gravgåvor som fanns i graven. Bland annat guldringar, glas, silverskedar och bronskärl.
Här hittades mer än 80 gravar. I mitten fanns 8 gravar från vendel och vikingatiden där de döda begravts i kanotliknande båtar. Alla gravar var försedda med både smycken och vapen.
Men märkligast var att de ståtligaste gravarna innehöll kvinnor.
Männen hade lagts i enklare gravar runt om, utan några smycken eller guld, bara med sina personliga vapen.
Detta visar att kvinnorna i Tuna hade stor makt och status......förmodligen i ledande funktioner.
Guldfynden
Infotavla
Ett kvinnoplagg man rekonstruerat
Kvinnorna behövde också ha med sig sin vävstol
Eftersom det var gravar hittade man delar av människor också.
och här visar guiden på ett dramatiskt sätt att man brände tegel och då kunde det hända att gårdens djur trampade på det innan det torkat
för mellan siffrorna 7 och 8 kan man se ett avtryck av en hundtass...
Sen gick vi in på den kyrkliga delen av museets utställning.
Domkyrkan var en Mariakyrka .
Och en kopia av den första munken David från England, som först kom till Munktorp......en munk som bodde i ett torp, det blev Munktorp
En gammal stentavla, som suttis på en kyrka, som låg nästan nere vid nuvarande Stadshuset.
här visade guiden på att det fanns grisklövar i tegelsten man hittat.
Lite av de gamla skatterna från kyrkan
och triumfkrusifixet som hänger i kyrkan fanns en kopia av här....
I shopen fanns många av kopior av Tunaskatten...bland annat Glaset man hittat i en grav.
Efter denna rundvandring på museet gick vi till lunch på Hotell Plaza
I foajen stod denna lilla skulptur
lite kul info om den
Efter den goda lunchen, Lasagne med grönsaker, så hämtade bussen oss för att ta oss tillbaka till Domkyrkan. Visserligen kunde vi ha gått, men en del av våra extragrejer fanns i bussen och dessa måste hämtas......så vi hoppade på bussen och åkte med tillbaka.
Utanför kyrkan stod Maria och munken David och välkomnade oss. Här berättade han om hur han kommit från England för att omvända nordborna från hednadyrkan till gudstro.
Han berättade också att han fick sin bild på en relief utanför kyrkan.
Till höger om kyrkporten, på reliefen, Johannes Döparen klädd i kamekhårsmantel och ett kamelhuvud vid sina fötter....att det såg lite konstigt ut förklarade munken med att ingen här hade sett en kamel, så man visste inte hur en sådan såg ut .....och bredvid David av Munktorp med sin abbotstav. Skänkt till kyrkan 1510.
Till vänster om porten finns reliefen av Rosenkransmadonnan, domkyrkans helgon, den heliga Maria.
Våra guider berättade om kyrkan under Triumfkorset
Hit men inte längre fick besökarna komma . Där innanför var bara för prästerna och de heliga folket.
Den andra guiden tog oss till Mariakapellet och berättade om det.
Sen fick vi gå och titta själva på det de berättat om.
En otroligt fin och trevlig dag.
Ulrica och jag passade på att fota när vi gick runt och läste i infobladet och tittade på alla fantastiska saker som finns kvar för oss att ta del av.
.
En fin dag i Ängelsberg
Min väninnor och jag skulle mötas i Avesta för att göra en liten utflykt till Ängelberg i det fina vädret. Ingvor och jag väntade och när 5 - 6 minuter gått över tiden, och det är inte vanligt att Boel inte kommer i tid, så fick jag ringa till henne och höra varför hon var sen......
Hon hälsade glatt som vanligt och sa "Vet du vad jag gör?? Jag skrotar runt på terassen i nattdräkten och plockar blomskräp...."
"Jaha" svarar jag " Skulle inte du vara i Avesta nu och följa med till Ängelsberg"
"Va.....var det idag"
Ja, ja vi fick åka ensamma på vår utflykt......men i och för sig då så kunde vi promenera runt på Engelsbergs bruk......det hade vi inte kunnat med Boels nyopererade knä.....
Vi gock förbi Herrgården och vi läste på skylten om de två lusthusen .....Det ena var utedass och det andra var ett lusthus......här är det ena
Men vilket av dem det är stod inget om.
Så fortsatte vi försökte ta en bättre bild på Herrgården, men det var inte lätt
Trädgården är fin men svårt med insynen för alla buskar så det blev bara en bild från orangeriet med baksidan på Herrgården i bakgrunden.
Vi gick ända till änden på Snytensjön. här var det en konstnärdkolloni i många år runt 1900-talets början. Tog en bild på sjöutsikten
och vi tittade lite på dammluckorna som reglerar flödet ner till bruket
Så gick vi tillbaka och fick en vy över båda lusthusen, vilket som nu var vilket, lusthus eller dass....
så smet vi in på gården för att få en bild på Herrgården, fast det stod privat.på grinden.
Men det var träd ivägen och vi ville inte gå så långt in....så det blev inte så mycket bättre bild.
Huset, som inrymde uthyrningsrum för dagliganställda ..... och som också hade en matservering med utskänkningstillstånd på gaveln.
Så fortsatte vi genom skogen mot masugnen och hittade den rostfria visenten, lika den som står på torget i Avesta, nu hade man röjt runt den......det var det inte för några år sedan, när jag gick här senast.
Så kom vi fram till masugnen och kollade på malmsläden, som man fraktase upp malmen med.
Gick på baksidan och såg vattnet, som man förde in i kanaler till bruket för att använda den kraften..... ....idag går det förbi i ett fint vattenfall.
Överallt höll man på med uppsnuggning och renovering.....även på masugnsbyggningen.
Sen tog vi bilen och åkte till Skulpturparken....
Sitter tre gubbar och hälsat oss välkomna. Dels på grindstolpar
och en där stigen börjar.
Konstrundan går runt denna vackra sjö
Lite trädsmyckning
Anden gillade sälarna, som har samlats i vattenbrynet......
"Någonstans mellan dröm och verklighet"
"Samvetet"
En vildsint katt framför Lars Vilks installation
Åppelknyckarpojkarna, vet inte riktigt om namnet passar......men dessa har varit här sedan 2020
Så tittade vi på den nya "laxtrappan" som ska hjälpa fisken att ta sig uppströms....
Tyckte den såg lite grund ut...men den ska leda förbi dammluckorna ...
Vi traskade vidare och gick runt sjön....
hittade en riktigt fin färdigblommande tistel, många fina torkade blomställningar var det på den ......
Vi gick runt för jag ville visa, att man haft stora konstgjorda dammar där man odlade fisk i början på 1900-talet....dels för fisken och också för att skapa arbetstillfällen.
Men de var helt igenvuxna nu och träd hade ramlat ner....många vid stormen som gick fram för någon vecka sedan....
Men jag hittade en tavla, som visade hur de såg ut...
Hittade ett konstverk till, som varit gömt bakom en husbil, när vi började vår promenad.
Så avslutade vi vår promenade med lunch på Nya Serveringen och hade en vidunderlig utsikt over Oljeön och Åmänningen
Solen sken och en svalkande vind blåste bort våra svettdroppar......
en otrolig vacker och trevlig dag fick vi i Ängelsberg......
Några presentkort
Ett 60-årskort i rosa toner
och inuti en tag att skriva en hälsning på. Stämplad med en blomranka
Gjorde också en påse att lägga presenten och kortet i.
Så gick det iväg ett kort till en 80-åring i Tyskland.
Blev i lila toner till Reprints fina lavendelpapper
Väsby Kungsgård i Sala
En tur runt på museet i Väsby Kungsgård, där det sägs att Gustav II Adolf hade sina kärleksmöten med Ebba Brahe. Vad kännt är att han inte fick gifta sig med henne utan en allians med ett europeiskt kungahus, enligt kungens mamma måste prioriteras.
Detta spelades upp för oss av ett gäng amatörer frå Fläckebo. Ett kul lustspel..... men mina bilder blev inte något vidare för allt blev i motsol och skugga med skådespelarna....synd.
Sen tog vi en tur in på museet.
Vi fick se den översta våningen, där man samlat föremål från den tiden..
Silverkistan
Silversaker som är gjorda i Sala silver.
Gamla instrument
Gamla leksaker bl a en trehjulig cykel
Ett par kälkar
Sen hamnade vi på Järnvägscaféet där vi fick varsin god varm macka med fräscha grönsaker.
Jättebra avslutning på en härlig dag.
Lite tidigt till Kulturhuset i Leksand och sen Utställningen
Tog upp mina väninnor i Avesta och så åkte vi vidare mot Leksand. Jag hade bespetsat mig på utställningen på Kulturhuset och Karin Ferners brudkronor.
Nu kom vi ju lite tidigt .....men vi hann dricka lite förmiddagskaffe innan vi åkte dit.
Siljans café bjöd på gott kaffe och en underbar sockerkringla.....lite sockrig om fingrarna....men vad gjorde det när bullen var så himla god. Efter påtår så åkte vi till Kulturhuset för att titta på utställningen och när vi kom till trappen ner till museet så satt det en låst grind för och när vi tittade oss om såg vi att det inte öppnade förrän kl 12.00. Aj då.....men vi skulle titta på Hildasholm och kyrkan också....så jag skjutsade väninnorna till Hildasholm och fortsatte själv till Leksands kyrka. Jag har varit inne på Hildasholm nog en fyra gånger, så jag tyckte jag kunde göra något annat.
Leksands kyrka stor och pampig ligger den på stranden till Österdalälven.
Gick in i kyrkan
Strosade runt inne i kyrkan medan en organist spelade på orgeln......först trodde jag att det var en dörrstyrd orgelspelare, för jag tyckte det satte igång när det var människor som kom in i kyrkan.....men efter att ha tittat upp på orgelläktaren så såg jag att det var en riktig människa som trummade på........och högt ljud var det....
Utsikt från orgelläktaren.
Var in i sakristian här stod ettmycket vackert golvur och en stol framför, utskuren ur en kraftig björkstam
Stod också en stor kista, undrar om den också skulle vara till att förvara nattvardsvin och oblater i.....stod inte någonstans om den.
I alla läktarnas sidofält fanns namn och årtal på alla kyrkoherdar, som tjänstgjort i kyrkan.
och den nu tjänstgörande
Platserna under orgelläktaren
Ute igen gick jag runt lite
och klockstapeln
Så gick jag mot Hembygdsgården
och ett loft
Sen ringde mina väninnor från Hildasholm och meddelade att de var färdiga och kunde hämtas.
Kom ner i museets lokaler och hittade en vacker vägg med ett foto från livet i en dalaby förr i tiden
En Brudbukett
Ett brudpar
Ett stort foto på Svartbrud från 1800-talet
och infotavlan om denna docka från Djura
Karin Ferners fantasifulla brudkronor......
Även här fanns det en krona att prova
nu var ingen av oss så sugen på det......
Det fanna också foton på olika kyrkors brudkronor.....
och en knypplad brudkrona i guldtråd
Det visade sig att det nog var två brudar, som bar likadana brudkronor....enligt ett fotot bredvid
Så fanns det en fantastisk virkad brudklänning....
Enligt notis från tidning.....bestod den av 1900 ihopvirkade stjärnor.
Den första bruden
Bredvid satt ett foto av nästa generation i samma klänning
Sen fanns det en liten berättelse om egen dräkt och att bära krona .
Jaa, det var en mycket trevlig utställning..... plus arr det finns mycket mer att se på museet.
Leksands kyrka tillhör Västerås stift
Leksands Kyrka
med klockstapeln bredvid
Leksands kyrka är en av de större landsortskyrkorna i Sverige.
Kanske fanns det här en kyrka redan på 1100-talet. Leksands kyrka står på en fornnordisk begravningsplats där Siljan mynnar ut i Österdalälven.
Porten in.
Kyrkorummet
Den medeltida kyrkan var en enskeppig retangulär kyrka med trätak..
Det medeltida altarskåpet med pietàmotiv "Marie klagan över den döde Jesus" tillverkat i Lubeck på 1400-talet fördes på 1600-talet till Älvdalens kyrka sedan till Evertsbergs kapell.
Nuvarande altaruppsatsen är från 1675 och skänkt till kyrkan av Karl XI. Den moderniserades 1752 - 1753 av bildhuggare Olof Gerdman från Stockholm genom att den ursprungliga målningen av Kristus på korset med Maria, Johannes och Maris Magdalena byttes ut mot den nuvarande Nattvarden
På sidan om altaruppsatsen står två figurer, "Tron" och "Hoppet". Under Nattvarden finns en målning av den sista måltiden. Tyvärr var det väldigt svårt att få koll på den, var lite mörkt i kyrkan.
Till vänster om altaret var dopfunten, också ett verk av Gerdman.
Föreställande Jesus eget dop i Jordanfloden.
Två glasmålningar i koret föreställande Petrus
och Paulus, kyrkans skyddspatroner, uppsattes 1901
Triumfkrucifixet är från den medeltida kyrkan, daterad till sent 1300-tal eller tidig 1400-tal.
från samma tid finns en gavel till en av kyrkans korbänkar, prydd med Västerås stifts vapen : Johannes Döparens attribut Guds lamm..
I Leksands kyrka blev det inga större förändringar i och med reformationen ......men trots att Gustav Vasa fått sitt stöd av Dalkarlarna på sin väg mot posten som Sveriges konung, så visade de sitt missnöje och klagade på att kungen gjorde förändringar i gudstjänsten, bland annat över att latinet ersattes med svenska.....men kungen hade ett bra svar på det ..." Det är lika gott att lova Gud på vårt eget mål som vi förstår, som på latin, som vi inte förstår."
Predikstolen, från 1622, troligen utförd av Hans Snickare i Västerås....dock finns det bara fragment kvar av den stolen. 1756 moderniserades den av Olof Gerdman till denna rokokostil med lite kvar av barocktidens drag.
Kyrkans norra sida är helgat åt jungfru Maria, och här satt ända in i modern tid kvinnorna under gudstjänsten.
1950 fick kyrkan en blyglaserad terrakottarelief av madonnan med Jesusbarnet av den florentinska skulptören Luca della Robbia, död 1482, ett av renässansens största namn. Reliefen skänktes av familjen Munthe, till minne av Axel Munthe, som dog 1949 på Hildasholm, huset intill kyrkogården.
Den vackra ljusbäraren har man placerat framför.
ovanför på väggen hänger den ursprungliga altaruppsatsen från 1675.
Läktarna är många i Leksands kyrka, det har varit så många som nio stycken.
Störst är orgelläktaren.
Fasadens målade instrument är hämtade från den äldre orgelläktaren från tidigt 1700-tal.
Den södra läktaren, soldatsskullen, är från 1694 och 1971 upptäcktes dessa målningar, nio st 1700-tals mlningar med scener ur de bibliska kungarna David och Salomos liv, utförda av moramålaren Hållams Nils Nilsson.
Läktaren över kororgeln fanns ett monogran från Karl XI, som skänkt den äldre altaruppsatsen.
I kyrkans barnkyrka finns detta lilla lunettfönster med sina änglar från 1926 är målat av amerikanska konstnären Jessie Van Brunt, 1863 - 1947
I vapenhuset fanns ett skåp med små träkyrkor som visade kyrkans ombyggnader och utbyggnader.
Satt också ett par tavlor på väggarna
Kyrkbåtarna lägger till vid Kyrkudden.
Kyrkogården
Till vänster om kyrkan, ner mot Kyrkudden fanns detta vackra minnesmärke
Typiska är de smidda lyrformiga gravvårdar med välvd överdel som uppkom på 1800-talet, och som tillsammans med enkla träkors och moderna gravhällar visar hur man i socknen tog hand om sina döda.
På taket fanns en staty av Sankt Paulus
Men den på östra sidan var borttagen.men skulle ha varit Sankt Petrus. Kyrkans skyddshelgon.
Klockstapeln uppfördes 1628 med ekonomiskt stöd av Gustav II Adolf
Här hänger tre av kyrkans klockor. Storklockan, Mellanklockan och Lillklockan. I takryttarens lanternin hänger den fjärde, Skriftklockan, som ursprungligen hängde inne i kyrkan
Broderidag i Norrby kyrka
Anmälde mig till en broderidag i Norrby kyrka där ledaren hette Erika Cyrillus.
Ingen förkunskap behövdes och vi skulle fördjupa oss i olika broderitekniker och stygn.
Det visade sig att vår ledare var en otrolig brodös.
Präst i Enköping och hade sedan 2018 ägnat sig åt att brodera sig igenom hela Jona bok i Bibeln. Hon omvandlar den till konstfulla tavlor, med text och bilder..
Hon kallar sig "den broderande prästen"
"Det är jätteroligt att brodera,....det är mitt stora fritidsintresse, så när maken tittar på sport sitter jag i fotöljen bredvid och broderar."
Och hon hade ställt ut alla sina tavlor runt om i kyrkan. Allt som allt ett 50-tal. Med text och bild. Vid varje fanns också en förklaringsskylt, om vilka stygn hon sytt med och var i boken hon hämtat den bilden ifrån.
Hon är inte riktigt klar än, utan när hon är klar ska det bli ca 60 tavlor.. Hon trodde det skulle bli färdigt innan detta årets slut. Hon har sytt varje tavla med nya sorters stygn och teknik......inte någon är den andra likt. .....
.Och det finns många hundra olika stygn att välja mellan.
Några av tavlorna på utställningen.
Bara ett axblock av tavlorna har jag tagit med......
Och nu skulle hon inspirera oss till att göra stordåd......
Här sitter vi och kämpar med våra fria broderier
Starkt koncentrerade.....
Från predikstolen hängde en vepa, som längst upp, den blå delen, visar Jona när han beger sig ut på havet och slukas av den stora fisken.
Den gula delen, visar honom i valfiskens buk och sedan hur han blir urspottat upp på land i Nineve.
En detalj från den
Men det var en kul dag.......trevliga tjejer från närma och långt bortifrån.
Inte blev det väl något storverk, men en god början......
får bli en bild när jag kommit längre.......
Norrby kyrka i Sala
Norrby kyrka , tillhör Norrby församling i Västerås stift.
Norrby kyrka, ursprunglig medeltid, men ombyggd till sitt nuvarande utseende i slutet av 1800-talet.
Den förgyllda altaruppsatsen i rokoko är från 1752 och tillverkad av Magnus Granlund
1937 genomfördes en omfattande invändig ombyggnad. Bl a lades ett hårdbrännt tegelgolv in. Det runda korfönstret försågs med glasmålning utförd av glaskonstnär John Österlund.
1960 fick kyrkan en muralmålning ovanför altaruppsatsen skapades av konservator Gösta Lindström
Dopfunten av sten från medeltiden.
Predikstolen är tillverkad 1647 av mästare Lars och Anders målare, predikstolsmakare.
1758 målades de ursprungliga färgerna över med förgyllning för att passa till altaruppsatsen.
De två finaste dyrgriparna från kyrkan är bl a en korkåpa från 1500-talet, som numera finns på Historiska museet i Stockholm.
En detalj från broderiet
Pågår just nu en fantastisk utställning i kyrkan med broderade tavlor ur hela Jonas bok i Bibeln.
Broderade tavlor av "den broderande prästen" Erika Cyrillus. Ett fantastiskt verk med ett 50-tal broderade tavlor. Hon har broderat in både bilder och hela texten i sina tavlor och inte ett stygnsätt är lika från tavla till tavla.
Från predikstolen hänger en stor tavla från det att Jona beger sig ut på vattnet i sin båt och hamnar i valfiskens buk till han kommer upp på staranden i Nineve.
Hjo kyrka
Hjo kyrka tillhör Skara stift.
Den ursprungliga kyrkan kan ha uppförts på sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal.
Medeltidskyrkan förstördes vid en brand 1794 och bara ett fåtal inventarier kunde räddas.
1799 stod den nya kyrkan färdig vid Stora Torget......
men först 20 år senare var inventarierna på plats.
Kyrkan är byggd i gustaviansk stil. En långkyrka med ett kyrktorn mitt på den södra sidan och på den norra finns en utbyggnad för sakrestian.
Vid renovering 1900 - 1902 fick det då platta romanska tornet sin nuvarande höga spetsiga tornspira.
Västra ingången
Kyrkorummet
Korfönstrens glasmålning av konstnär Reinhold Callmander, donerades till kyrkan av en Hjobo
Fönstret bakom altaret föreställer Jesus, som den gode herden.
Denna Hjobo skänkte också två femarmade ljusstakar, som står framme i koret. Han har också 
skänkt den målning som hänger över dörren till den gamla sakristian.
en kopia av kyrkomålaren Henrich Hoffmans tavla "Mästaren på besök hos Maria och Marta".
Predikstolen är ritad av Ludvig Hawerman 1859 och sattes upp vid det nordöstra hörnet.
1938 flyttades den till den norra långsidan och fick då en ny trappa.
1940 fick predikstolen skulpterade fält av Axel Andersson från Morup.
På Jungfru Mariebebådelsedag 2009 fick kyrkan en Mariaskulptur, ett italienskt arbete och Hjo kyrkas ungdomskör samlade in medel till den under sina körresor.
Dopfunten
Orgelläktaren
Ljusbärare
Kyrkogården från kyrkingången.
På torget står en staty av David Wretling "Kvinna vid brunnen " från 1963.
Hon står där det förr var en brunn, där Hjoborna hämtade sitt dricksvatten.
Ullareds kyrka
Ullareds kyrka i Ullareds församling i Göteborgs stift
Lite inpackad för yttre renovering.
På den gamla grunden från en kyrka från 1200-talet är den nya kyrkan uppförd, börjades bygga år 1829 och stod klar året därpå.
Utförd i vitputsad sten....verkar som det ska bli ny puts på väggarna.
Kyrkan såg stängd ut när jag kom fram......men hade sådan tur när en vaktmästare kom sprintande utför trappan och jag frågade "Om kyrkan var öppen"..... och hon svarar "Nää, men jag kan öppna åt dig......låt bara dörren stå öppen sen, så jag kommer ihåg att låsa igen"
Helt underbart gjort av henne.........och jag fick stilla min nyfikenhet på kyrkan, som jag tror de flesta av besökarna i Ullared ens inte ser att den finns...
Genom vapenhuset kom man in i Kyrkorummet.
Dekormålningen i taket var riktigt läcker, den kom till 1843. Utförd av Theodor Mohme från Öxnevalla. Originella med små träd och buskar på rad.
Altartavlan är från slutet av 1600-talet eller början på 1700-talet.
Theodor Mohme har lagt till en scen från Golgata.
Altaruppsatsen är tillverkad av J Andersson 1841 och har ett par kolonner, som bär ett rakt överstycke.
Vackra träbårder med utskuret bladmönster över dörren in till sakrestian och som avslutas med en krona.
Golvuret är en gåva till kyrka 1846
Predikstolen också den tillverkad 1843 av J Anderssonoch målades av T Mohme.
Kyrkkistan nedanför trappan upp till predikstolen köptes in och målades 1837. Texten talar också om vad som skulle förvaras i kistan.
En vacker kormatta
Dopfunten är från 1200-talet och huggen i granit.
När den nya kyrkan byggdes togs dopfunten bort och användes av en smed till härdning. Den har nu reparerats och återförts till kyrkan och står nu med nyhuggen fot på en fyrkantig fotplatta. Dopskålen av mässing från 1700-talet
Gobelängen bakom dopfunten är vävd av Gunilla Sjögren
Vi vandrar genom en farlig värld.
Led oss på dina vägar.
Ljusbäraren
Medan den gamla dopfunten var borta från kyrkan så hade man en dopfunt i trä, som stod längst ner i kyrkan
Orgelläktaren
Första orgeln byggdes 1853. 1934 genomgick den en omfattande renovering och fick flera stämmor. Fasaden är den ursprungliga.
Takkronan med en vacker takmålning runt lampfästet.
Dopkort
Ett dopkort for iväg med blixtens hastighet.....
Blå cardstock som bas och lite blommor på mönsterpapperet.
och inuti en tag att skriva en egen hälsning
Tjolöholms Slottskyrka
Uppfördes 1903 - 1904 i samma engelska 1500-tals stil som slottet.
Utvändigt är kyrkan klädd med grovhuggen granit. I tornet hänger två malmklockor.
En infotavla
Den högtidliga invigningen skedde den 3 oktober 1904
Kyrkan byggdes av Blanche Dickson, för att hennes arbetare på godset inte skulle behöva gå till Fjärås kyrka på söndagarna för att gå i kyrkan.
Kyrkorummet
Altaret
Predikstolen
Den första prästen som tjänstgjorde på Tjolöholm var Gustav Ankar. Det var han som en strålande Kristi Himmelfärdsdag den 24 maj 1906 från predikstolen, fick komma med det sorgliga beskedet att fru Blanche Dickson hade avlidit under en resa mellan Ceylon och Aden på väg hem till Tjolöholm.
Dopfunten
Bänkarna som slottsfolket satt på
Predikstolen, dopfunt och bänkar är alla prydda med växtornament.
Orgelläktaren med det vackra fönstret.
Kyrkan hade från början bara ett harmonium men efter omfattande insamlingar fick kyrkan en ny piporgel med 17 stämmor, 2006.
Under andra världskriget och tiden efter var det svårt att få tag i bränsle, att värma upp kyrkan med och gudstjänstena hölls istället i Storstugan.
Göteborgs stad köpte egendommen 1964, men satsade alla resurser på upprustning av slottet medan kyrkan "lappades ihop".hjälpligt för att inte helt förfalla.
När Kungsbacka kommun tillsammans med Västkustsstiftelsen köpt godset. Bildades på privat initiativ en förening med syfte att samla in medel för kyrkans bevarande. Och i december 1994 kunde återinvigningen äga rum jämnt 90 år efter invigningen.
Kyrka är idag ekumenisk och en populär vigsel och dopkyrka.
