hobbyaggan.blogg.se

Vida utställningshall......bland andra Lars Wallins utställning

Publicerad 2017-07-16 13:53:00 i Allmänt,

Vida är ett stort utställning och museum strax söder om Borgholm. Byggnaden ser ut som ett E. Har läst att där finns stora samlingar av glaskonst, permanenta utställningar av Ulrica Hydman Vallien och Bertil Vallien. Dessa har utställning i var sitt ben av E:et

Hade ju sett lite av deras konst vid Orrefors, men denna utställning visade mer.

Vida med sin stora utställningshall visar just nu bland annat Lars Wallins "Fashion stories", Så bra att jag fick se den, eftersom jag missade den i Stockholm

Det var dessa tre jag var nyfiken på och ville besöka utställningshallen.

Bertil Vallien

Lite bilder från hans utställningshall

Ulrica Hydman Vallien, hennes del av utställningshallen.

Lars Wallins "Fashion stories"

Både kändisar och annat folk, som har råd med dessa kreationer, har lånat ut dem till utställningen. Men många ägdes också av Lars Wallins bolag.

Många av dresserna har figurerat i Tv-galor och i eurovisionsfestivalsammanhang

Här modeller till för nyskapande och provning, innan man sätter saxen i det verkliga tyget

Brudklänningar fanns det många

Både korta och långa

En del med otroliga broderier

Lite närstudie

Fanns några flera utställare att beskåda......så det var verkligen värt ett besök.

Kan varmt rekommenderas om ni kommer till Öland i sommar

Kommentarer (1)

"Kungligt Taffel" utställning på Solliden 2017

Publicerad 2017-07-12 13:48:00 i Allmänt,

Var på Solliden och såg den utställning, som i sommar är "Kungligt Taffel"

Här har man gjort ett utställning från hur man behandlar sitt linne, tvättar, manglar och viker. Här kunde jag få tips om många servettvikningar .......

tips för att duka, så att det blir en kunglig dukning. Man behöver en mall för att ställa glas och bestick rätt. Och snöre för att få stolarna i en rät rad

Drottning Viktoria, som lät bygga slottet.

Hennes far Fredrik I av Baden, som bekostade slottet och stora delar av parken.

Här ett porträtt av honom och porslin från Baden, tidigt 1900-tal, och en dukning med det, kanske tänkt till förmiddagskaffe eller thè

Exempel på andra kungliga dukningar. Kan tänka mig en jaktlunch eller dylikt

I Karl XI:s galleri dukas det enligt gammal tradition

Glad jag inte behöver vika servetterna

Dukningen vid prinsparet Carl Philip och Sofias bröllop 13 juni 2015

Jag intog en kunglig smörgår på Crepèriet innan jag gick in i parken

Kommentarer (0)

Mot Eksjö, Orrefors och Öland

Publicerad 2017-07-10 12:26:00 i Allmänt,

Lämnade Eklidens trevliga vandrarhem ganska tidigt på morgonen. Tog mig söder över mot Eksjö, en intressant stad med den gamla stadskärnan, som består av trähus. Men bara efter några mil var stora vägen avstängd och trafiken leddes in på en kringväg och man passerade Aneby, men det var alls ingen dum krok. För på detta sättet hittade jag ett imponerande vattenfall "Stalpet" och jag var bara tvungen att stanna och gå fram och titta på det.

Tavlan som visade att det var södra Sveriges högsta vattenfall med 20 meters fallhöjd. "Stalp" betydde stup eller brant i forna tider

I början av 2000-talet hade man byggt denna trappa ner och en utsiktsplats på botten av ravinen och en gång om året har man en Fallens dag, då man släpper på vatten, som det var förr.

Många trappsteg ner var det, men jag fick se fallet från en annan vinkel och höra bruset.

Så fortsatte Svartån att rinna ner under vägen och bron, som jag nyss åkt på.

Ån rinner åt norr inte så vanligt enligt beskrivningen att större vattendrag gör.

En träbro ledde över ån och fortsatte med en lika brant och lika många trappsteg, för att ta sig upp på andra sidan ån

Här låg ett alldeles förtjusande liten café och hantverksgård.....men, men... jag var alldeles för tidig, det hade inte öppnat än för dagen

Gick istället runt och tittade på fallet uppifrån, då såg man inget av fallen utan bara en liten fors som skummad fram.

En stilla damm dämde upp vattnet och man har byggt ett kraftverk på platsen. Smugit in det i omgivningen så det märktes inte.

Så efter den lilla avstickaren kom jag ut på väg 32 igen och kunde fortsätta mot Eksjö. Gamla delen av stan är en unik trästad från 1400-talet

En kulturgård med en kullerstensbelagd innergård

Vägen ner mot Eksjö museum

Planteringen utanför museet med Eksjöån i bakgrunden

Kom en liten regnskur medan jag var inne på turistbyrån och fick hjälp att leta bostad på Öland. Min mobil hade tyvärr börjat krångla och stängde bara av sig mitt i mina bestyr.

Tjejen, på Turistbyrån, var mera entusiastisk än datavan....hmm trodde alla ungdomar var födda med datorn i fokus.....men okej....efter mycket om och men hittade vi ett i Byxelkrok, längst norr ut på Öland, och då var tjejen så svettig, att det fick bli så, vi letade inte vidare.

Nu var jag lite sugen på kaffe och fick tips om detta lilla kaféet i det gula huset, Thimons Konditori

Riktigt mysigt och trevligt och framför allt luktade det gott av nybakat bröd och gott kaffe.

Så vandrade jag vidare tillbaka mot parkeringen och bilen för att fortsätta mot Orrefors.

Ett glasbruk tänkte jag i alla fall besöka när jag passerade Glasriket, och Orrefors låg utmed vägen.

På glasbruket var det lugnt, det var ju söndag och själva turistströmmen hade väl inte kommit igång riktigt.

Men i utställningshallen var det tydligen vernissage för eller invigning av någon ny utställning.

Var så mycket folk och mest från trakten, för det var ren och skär småländska som pratades. Många äldre, så jag passade väl in, gick runt och många drack kaffe vid ett stort dukat bord, som ringlade sig fram i lokalen. Folk som säkert jobbat på eller runt glasbruket.

Bordet var prytt med många glasfat, glasskålar och glasvaser med fina blommor i. Undrade starkt om jag kommit till någon invigning av något slag, men ingen stoppade mig, så jag fortsatte att titta mig omkring och också njuta av en kopp kaffe

Otroligt vad mycket fint

och mera

I en av utställningshallarna, såg det ut som om man tänkt att kunna ha en liten konferens eller möte.

Mera alster som kommit från berömda glaskonstnärer t.ex. Simon Gate som fans på Orrefors från 1916 till 1945.

Här en pokal med lock och tekniken kallas överfång, gjord 1916

En fotograf var stationerad innanför dörren för att fotografera, såg till att hålla mig undan, så det inte skulle bli någon intervjusituation, för jag vet ju inte riktigt vad jag hamnade i. Men stort var det för utanför dörrarna stod en fin limousin med nummerskylten "ORREFORS" på

Mycket fin och unik glaskonst som producerats härpå den tiden det begav sig, men det var inte bara de gamla konstnärerna som var representerade utan det fanns många nya namn också.

Hoppas bara att hantverket får fortsätta här och också på andra glasbruk i Småland.

Kommentarer (1)

fortsätter min resa med Knyppeldagen i Vadstena och så kör jag vidare

Publicerad 2017-07-07 13:00:00 i Allmänt,

Börjar med att köpa på mig lite garn och mönster i Svenska Spetsars Knyppelbod, som var så full med folk att vi fick tränga oss in. Mycket folk på gatorna också, men det mulnar på och blåser ganska rejält, så vi undrar hur det ska gå för knypplarna, som ska sitta ute på gatorna med sina knyppeldynor.

Vi började vår rundvandring i Vadstena kyrka, som enligt programbladet hade lite alster utlagda, och det var betoning på "lite". Vi såg ett par små dukar på ett par bord vid ingången och sedan var det altarspetsen.

Och den är ju tjusig, så här är en närstudie av spetsen "Korset och Ringen"

Passade på att gå till Folkhögskolan och titta på knypplarna, som gått på kurs, och där det var öppet hus.

Hittade lite tips om nya användningar av spetsarna jag knypplar.

Kul att se så många knypplare i farten på ett och samma ställe.

På Vadstena Biblioteket, inrymt i ett stort vitt hus, Asylen, nära slottet, var det en utställning som hette "Havets Läckerheter", tavlor från en bildknypplingskurs i Grebbestad. Häftigt att göra egna mönster att knyppla efter

Denna bonad eller mobil, kom väl inte riktigt till sin rätt, svår att se med allt ljus bakom, men klockor och änglar kunde vi urskilja.

Två tavlor av Ulla Fagerlin fanns också. Hennes Nunnor och Vadstena satt på en vägg.

I vestibulen satt denna otroliga bonad. Vi gick förbi först för vi trodde det var ett kollage av trasor formade till ord och bild. Men så förvånade och imponerade vi blev, när vi vid närmare beskådan såg att det var knypplade alster.

Visade sig vara det svenska bidraget till den internationella knyppelföreningen OIDFA:s kongress i Slovenien 2016

Lite närstudier, men bonaden satt inne i en glasmonter, så mina foton visar inte alls det otroligt fina hantverket.

Men vilket fint arbete och allt är knypplat.

Ute hade det börjat blåsa och mörka moln hade tornat upp sig och några regndroppar började också falla. Det skulle bli synd om knypplarna, som inte hittat något ställe med tak att sitta under. Hittade en vackert knypplad hatt innan jag tog bilen och fortsatte mot Tranås.

Utanför Vadstena hittade jag denna vackra linåker som börjat blomma

Så kom jag fram till Tranås och Eklidens Vandarhem, där jag bott förut. Blev väl emottagen och fick mitt rum. Så visade det sig att nu var torpet upprustat och en fin servering var inrymt där. Originalmålningar hade tagits fram och det var ett mycket trevligt ställe att tillbringa en stund i, medan regnet vräkte ner utanför.

En dalamålning på en av väggarna

Kommentarer (0)

Fortsatte min Kulturresa

Publicerad 2017-07-06 16:31:00 i Allmänt,

Efter Berits och mitt besök på Ullspinneriet, fortsatte vi till Väderstad och det fina lilla Centrumcaféet, med gott hembakat bröd. Vi tog en smörgås, surdegsbröd med ruccolasallad, fetaost, valnötter och överringlat med traktens honung. Mums, mums. Vi satt ute i solen men vi fick leta lä för det blåste bra.

Så väl styrkta fortsatte vi mot Tåkerns Naturrum.

Här möts man vid ingången av stora fågelägg för barnen att klättra på och leka bland.

Porten ner mot sjön och naturrummet

Tåkerns naturrum, byggd med vass

Dan Nilsson, är den person som ligger bakom naturrummets utformning. Utan hans envishet och drivkraft hade nog inte Tåkerns naturrum blivit av. Han blev allvarligt sjuk när bygget precis startat och avled innan det var färdigt 2011. De fåglar som passerar Tåkern finns samlade som frimärken på tavlan runt en bild på Dan Nilsson

På väg mot fågettornet för att se ut över Tåkern, vattenståndet var lågt och den vita stenhällen brukar inte synas ovanför vattenlinjen.

Fågeltornet. Här kan även handikappade med rullstol komma upp, en lång vindlande gång är byggd för det ändamålet

Barnen är också väl tillgodosedda, med "Håvinsamling". Guider samlar de barn, som vill och deras föräldrar och de delar ut håvar och så fångar man in insekter och vattendjur i vasskanten, som sedan artbestäms med guidens hjälp. Kul grej. De barn vi såg var väldigt entusiastiska. En liten tjej studsade runt, runt för hon hade fångat ett grodyngel i sin håv, men hon pep bra när hon inte vågade ta i håven.

Så fanns ju Prinsessan Estelles sagostig. Prinsessan Estelle är hertiginna av Östergötland, och denna sagostig fick hon i dopgåva, 2012, och stigen färdigställdes och invigdes i maj 2014.

Efter att ha besökt detta vackra naturrum så började vi dra oss hemåt till väninnans hem utanför Vadstena.

Vi passerade Svanhals kyrka med en förgylld svan ovanpå korset på kyrktornet. Lite unikt.

Så kom vi till Röks kyrka,

här stannade vi och tittade på den stora runstenen Rökstenen, som står utanför kyrkan.

Stenen påträffades 1844 vid en rivning av en bod och murades in i södra sidan på vapenhuset. Men den frilades och fick sin nuvarande placering under tak på 1930-talet. Skriften är tydligen svår att tyda och förstå. Och vi försökte inte ens.

Vi gick in i kyrkan och den var ljus och luftig, med vapensködar på väggarna från 1600- och 1700-talen, av släkter, som bott på de stora gårdarna i socknen.

Altarringen hade ett vackert utskuret mönster

likaså fanns samma utskurna mönster på orgelläktaren

Lite unik är att klocktornets trampmaskin används fortfarande. Så man trampar igång klockorna när de ringer in till gudstjänst.

Så fortsatte vi mot Heda kyrka

Den mest omtalade skulpturen i kyrkan är Mariabilden, som Verner von Heidenstam tillskrev sin hyllningsdikt, "Himladrottningen från Heda"

Altarskåpet, gjordes vid en restaurering på 1950-talet, men i det nya skåpet placerades sju skulpturer, som tillhört ett förstört senmedeltida altarskåp.Sex av skulpturerna föreställer apostlar medan den sjunde ska vara Gud fader

Märks att vi är i knyppeldistriktet, här den vackra spetsen runt altaret.

Utanför på väggen har man murat in två runstenar, en på var sida om den runda byggnaden, som rymmer altaret.

Så eftersom vi var på gång med kyrkobesök, tog vi väninnans församlingskyrka också,

Väversunda lilla söta kyrka

I gården bredvid kyrkan var Jacob Berzelius född, en av världens mest berömda vetenskapsmän.

Med flit och engagemang kämpade han sig fram till en imponerande position, som en av tidens främsta naturvetenskapsmän och är en av grundarna till Karolinska institutet. Hans vetenskapliga produktion omfattar hela kemins område. Han försökte också få in kemin, som en viktig del i den allmänna undervisningen.

Berzelius införde det än idag använda symbolsystemet för grundämnena i det periodiska systemet.

Han var också en aktad kulturkritiker och han dog 1848.

En minnessten står i gårdens trädgård, men själva byggnaden är privatägd

Strax innanför kyrkdörren sitter han och läser en bok. Ganska naturtroget.

Bredvid den gamla trädörren med smide, runmärkt som Asmunds dörr, vilken framställer korsfästelsen och syndafallet.

Kyrkorummet: predikstol från 1947 med bilder av Kristus, Johannes, Petrus och Andreas hämtade från en predikstol från 1600-talet och altaret med gamla kalkmålningar i taket

Kommentarer (0)

Mot Ullspinneriets utställning

Publicerad 2017-07-06 00:30:00 i Allmänt,

En tur mot Ödeshög och Ullspinneriet för att se utställning "Broderat på stickat".

Vi tog den gamla vägen eller turistvägen från Vadstena mot Ödeshög och innan vi kom fram gjorde vi en avstickare till Strand, Ellen Keys vackra hus vid Vättern och gick runt där i trädgården. Solen sken och huset låg alldeles vid vattenbrynet, nu var ju vi lite tidiga så visningarna hade inte börjat men utsikten och läget var magnefikt.

Huset från baksidan

Den vackra paviljongen nere vid stranden

Eftersom vi åkte den gamla vägen, så fick vi åka över E 4:an i Ödeshög, för att ta oss mot Ullspinneriet. Vi åkte då förbi en nybyggd och nyöppnad chokladfabrik "Narr" med smak och kvalite, som det stod på skylten.Min väninna sa att de på vernissagen för utställningen, hade bjudits på choklad, just från denna fabrik, och chokladen var verkligen läcker enligt henne.

Så ett stopp blev det och mycket choklad hamnade i våra påsar. Nu fanns det även annat godis, sådant som finns på alla godisställen, men deras eget gjorda choklad i en mängd variationer, var hellt klart vår favorit och enda favorit

Så fortsatte vi mot Ullspinneriet. Sista biten på en smal krokig grusväg som leder till den lilla fabriken, som har stort utbyte med Japan och exporterar tre fjärdedelar av sitt garn dit.

Byggnaden ser lite oansenlig ut men ligger fint med mycket trevliga och intagande blomsterarrangemang som möter besökarna..

I år heter utställningen "Broderat på stickat" och det är Britt-Marie Christoffersson som är utställare

Ett litet smakprov på hennes alster

Kommentarer (1)

Vadstena spetsutställning 2017

Publicerad 2017-07-05 19:05:00 i Allmänt,

Har varit på besök i Vadstena och varit på Spetsmuséets vernissage onsdagen den 28 juni klockan 19:00. Ordföranden berättade om verksamheten och årets utställning "Finknypplad duk - till konstnärligt återbruk".

En fantastisk utställare, konstnär Irene Nordh från Borghamn, som med årets utställning vill lyfta fram den dolda kvinnokraften i form av knypplade och virkade spetsar, som idag gömts och glömts i lådor och skåp. Av detta har hon gjort fantastiska tavlor, väl värt att gå runt och titta på

Det ställdes också ut alster av en Vadstenaknypplerska, Hanna Larsson. Hon både ritade mönster och knypplade, men hade också anställda kvinnor, som knypplade spetsar efter hennes mönster. Hon drev också spetshandel i Vadstena åren 1900- 1944.

Själva invigningstalet höll en engagerad kommunanställd, kulturstrateg Maria Jönsson, och hon hade som uppdrag att se till att få knypplingen med på EU:s lista över hantverk värt att bevara

Hon berättade också att Vadstena Kommun lagt om gågatan i centrum och mitt i gatan lagt ett avrinningsgaller för regnvatten, som fått sin utformning från ett knyppelmönster, "Blåsippan". ( Hoppas det blev rätt nu, fick lite påbackning för jag kallade den Blåklint) Musèet fick som present, en meter av denna metallränna att förgylla någonstans på musèet med.

När vi gick hem på kvällen var jag bara tvungen att fota gallret.